1 I den stunden kom lärjungarna fram till Jesus och sade: ”Vem är då störst i himlarnas rike?” 2 Och han kallade till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem 3 och sade: ”Amen, jag säger er: Om inte ni vänder om och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himlarnas rike. 4 Den som alltså ödmjukar sig själv som detta barn, denne är den störste i himlarnas rike. 5 Och den som välkomnar ett enda sådant barn i mitt namn tar emot mig.

6 Men den som skandaliserar en av dessa små som tror på mig, honom gagnar det att få en åsnekvarnsten hängd om sin hals och sjunka ner i öppna havet. 7 Ve världen för skandalerna! För det är nödtvång att skandalerna kommer, men ve den människa genom vilken skandalen kommer.

8 Men om din hand eller din fot skandaliserar dig, hugg bort den och kasta ifrån dig! Det är bra för dig att gå in i livet lytt eller halt, hellre än att ha två händer eller två fötter och kastas i den eoniska elden. 9 Och om ditt öga skandaliserar dig, ta ut det och kasta ifrån dig! Det är bra för dig att enögd gå in i livet, hellre än att ha två ögon och kastas i eldens Gehenna.

10 Se till att ni inte ringaktar en enda av dessa små. För jag säger er att deras änglar i himlarna ständigt ser ansiktet hos min Far i himlarna.

12 Vad tänker ni er? Om en människa har hundra får och ett av dem förvillar sig, kommer han inte att lämna de nittionio på bergen och går och söker det förvillade? 13 Och om det händer sig att han finner det – amen, jag säger er att han gläder sig över det, mer än över de nittionio som inte var förvillade. 14 Så är det inte vilja inför er Far i himlarna att en enda av dessa små ska gå förlorad.

15 Men om din broder syndar [mot dig]: bege dig, tillrättavisa honom mellan dig och honom ensam. Om han lyssnar på dig har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta med dig ännu en eller två, så att vid två vittnens mun eller tre varje ord ska ståfast. 17 Och om han är ohörsam mot dem, säg till församlingen. Men om han är ohörsam även mot församlingen, ska han vara för dig såsom en från folkslagen och tullindrivaren.

18 Amen, jag säger er: Vad ni binder på jorden ska vara bundet i himlen. Och vad ni löser på jorden ska vara löst i himlen. 19 Åter: [Amen,] jag säger er att om två är samstämmiga av er på jorden om något ärende som de ber om, ska det ske för dem från min Far i himlarna. 20 För där det är två eller tre samlade för mitt namns skull, där är jag mitt ibland dem.”

21 Då kom Petrus fram och sade till honom: ”Herre, hur många gånger ska min broder synda mot mig och jag förlåta honom? Ända till sju gånger?” 22 Jesus säger till honom: ”Jag säger dig inte till sju gånger, utan till sjuttio gånger och sju.

23 Därför har himlarnas rike liknats vid en kungaman som ville stämma av räkenskap med sina fasttjänare. 24 Och när han började stämma av, fördes det fram till honom en som var skyldig tiotusen talenter. 25 Men när han inte hade att betala, befallde Herren att han skulle avyttras, med hustrun och barnen och allt vad han har, och det skulle betalas. 26 Då föll fasttjänaren ner och tillbad honom och sade: Var tålmodig med mig, och allt ska jag betala dig! 27 Och innerligt kände den fasttjänarens Herre, och han släppte iväg honom och förlät honom skulden.

28 Men utkommen fann den fasttjänaren en av sina medtjänare som var skyldig honom hundra denarer. Och han grep honom och började kväva honom och sade: Betala om du är skyldig något! 29 Då föll hans medtjänare ner och vädjade till honom och sade: Var tålmodig med mig, och jag ska betala dig! 30 Men han ville inte, utan gick bort och kastade honom i fängelse tills han betalt det han var skyldig.

31 När hans medtjänare nu såg det som hände, blev de mycket bedrövade och gick och förklarade för sin Herre allt som hade hänt. 32 Då tillkallar honom hans Herre och säger till honom: Onde fasttjänare! Hela skyldigheten förlät jag dig då du vädjade till mig. 33 Borde inte också du förbarma dig över din medtjänare, såsom också jag förbarmade mig över dig? 34 Och vredgad överlämnade hans Herre honom till plågarna tills han betalt allt han var skyldig. 35 Så ska också min himmelske Far göra med er, om ni inte förlåter var och en sin broder av era hjärtan.”