1 Och han gick åter till synagogan, och där fanns en man som hade handen skrumpnad. 2 Och de vaktade noga på honom, om han på sabbaten kommer att bota honom, för att anklaga honom. 3 Och han säger till mannen som har den skrumpna handen: ”Res dig till mitten.” 4 Och han säger till dem: ”Är det tillåtet på sabbaten att göra gott, eller att göra illa? Att frälsa en själ, eller att döda?” Men de var tysta. 5 Och han ser sig omkring på dem med vrede, sammanbedrövad över deras hjärtas förhårdnad, och säger till mannen: ”Räck ut handen.” Och han räckte ut den, och hans hand blev återställd.

6 Och fariseerna gick ut direkt med herodianerna och började sätta ett beslut mot honom för att förgöra honom.

7 Och Jesus med sina lärjungar drog sig undan mot havet. Och en stor mängd från Galileen följde, och från Judeen 8 och från Jerusalem och från Idumeen och andra sidan Jordan och runt Tyros och Sidon, en stor mängd som hörde vad han gjorde och kom till honom.

9 Och han sade åt sina lärjungar att en småbåt ständigt skulle finnas för honom på grund av skaran, för att de inte skulle pressa honom. 10 För så många botade han att de föll över honom för att röra honom, alla som hade gissel. 11 Och de orena andarna, när de skådade honom, föll ner för honom och skrek och sade att: ”Du är Guds Son!” 12 Och mycket näpste han dem, att de inte skulle göra honom uppenbar.

13 Och han stiger upp till berget och kallar till sig dem som han själv ville, och de gick bort till honom. 14 Och han utsåg tolv för att vara med honom, och för att han skulle sända ut dem att förkunna 15 och ha auktoritet att driva ut demonerna. 16 Och han lade ett namn på Simon: Petrus. 17 Även Jakob Zebedaios son och Johannes, Jakobs bror, och han lade på dem namnen Boanerges, det vill säga Åskans söner. 18 Samt Andreas och Filippos och Bartholomaios och Mattheus och Thomas och Jakob Alfaios son och Thaddaios och Simon Kananaios 19 och Judas Iskarioth, som också utlämnade honom.

20 Och han kommer till huset, och det kommer åter samman en skara så att de inte ens kan äta bröd. 21 Och när de som stod honom nära fick höra gick de ut för att hålla kvar honom, för de sade att han var utom sig.

22 Och de skriftlärda som hade gått ner från Jerusalem sade att det är Beelzebul han har, och att han med demonernas furste driver ut demonerna. 23 Och han kallade dem till sig, och i liknelser sade han till dem: ”Hur kan Satan driva ut Satan? 24 Och om ett rike blir delat mot sig självt kan det riket inte bestå, 25 och om ett hus blir delat mot sig självt kommer inte det huset att kunna bestå. 26 Och om Satan har stått upp mot sig själv och blivit delad, kan han inte bestå utan har nått sitt slut.

27 Men ingen kan gå in i den starkes hus och länsa hans kärl om han inte först binder den starke. Och sedan ska han länsa hans hus.

28 Amen, jag säger er att allt ska förlåtas människornas söner, försyndelserna och hädelserna, hur mycket de än hädar. 29 Men den som hädar mot den heliga Anden har ingen förlåtelse till eonen, utan är straffskyldig till eonisk försyndelse.” 30 För de sade: ”Det är en oren ande han har.”

31 Och då kommer hans mor och hans bröder, och stående utanför sände de till honom och kallade honom. 32 Och omkring honom satt en skara, och de säger till honom: ”Se: din mor och dina bröder där ute söker dig.” 33 Och han svarar dem och säger: ”Vem är min mor? Och mina bröder?” 34 Och han ser sig om på dem som sitter runt omkring honom och säger: ”Se: min mor och mina bröder. 35 För den som gör Guds vilja, denne är min bror och syster och mor.”