1 Och han sade till dem: ”Amen, jag säger er att det finns några av dem som står här som alls inte ska smaka döden förrän de sett Guds rike kommet med kraft.”

2 Och efter sex dagar tar Jesus med Petrus och Jakob och Johannes och för dem upp på ett högt berg enskilt, ensamma. Och han förvandlades inför dem, 3 och hans kläder blev väldigt glimmande vita, sådana att en tygberedare på jorden inte kan göra så vitt. 4 Och där visade sig för dem Elia med Mose, och de var och samtalade med Jesus.

5 Och då svarar Petrus och säger till Jesus: ”Rabbi, det är fint att vi är här. Och låt oss göra tre hyddor: åt dig en, och åt Mose en, och åt Elia en.” 6 För han visste inte vad han svarade, för skräckslagna hade de blivit. 7 Och det kom ett moln som överskuggade dem, och det kom en röst ur molnet: ”Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!” 8 Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utan Jesus ensam med dem.

9 Och när de gick ner från berget, kommenderade han dem att inte för någon skildra det de hade sett, utom när Människosonen uppstått från de döda. 10 Och det ordet höll de fast vid och diskuterade med varann vad det är att uppstå från de döda.

11 Och de frågade honom och sade: ”Varför säger de skriftlärda att Elia måste komma först?” 12 Och han sade till dem: ”Elia kommer först och återställer allt. Och hur är det skrivet om Människosonen? Att han ska lida mycket och föraktas. 13 Men jag säger er att Elia också har kommit. Och de gjorde med honom vad de ville, så som det är skrivet om honom.”

14 Och de kom till lärjungarna och såg en stor skara omkring dem, och skriftlärda som diskuterade med dem. 15 Och direkt blev hela skaran, när de såg honom, helt bestörta och sprang fram och hälsade honom. 16 Och han frågade dem: ”Vad diskuterar ni med dem?”

17 Och då svarade honom en ur skaran: ”Lärare, jag har fört min son till dig, och han har en icke talande ande. 18 Och varhelst den griper honom sliter den omkull honom, och han fradgar och knirkar tänderna och skrumpnar ihop. Och jag sade till dina lärjungar att den ska de driva ut, och de mäktade inte.” 19 Och han svarar dem och säger: ”O otroende släkte, hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? För honom till mig.” 20 Och de förde honom till honom.

Och när anden såg honom, direkt ruskade den om honom, och han föll till jorden och rullade sig och fradgade. 21 Och han frågade hans far: ”Hur lång tid är det som detta har hänt honom?” Och han sade: ”Sedan barndomen. 22 Och många gånger har den kastat honom både i eld och i vatten för att förgöra honom. Men om du kan göra något, hjälp oss och känn med oss!” 23 Men Jesus sade till honom: ”Om du kan? Allt är möjligt för den som tror.” 24 Direkt skrek barnets far och sade: ”Jag tror! Hjälp min otro!”

25 Och när Jesus såg att det åter rusar samman en skara, näpste han den orena anden och sade till den: ”Du icke talande och döva ande, jag beordrar dig: kom ut ur honom och far aldrig mer in i honom!” 26 Och den skrek och ruskade mycket och kom ut. Och han blev som död, så att de många sade att han hade dött. 27 Men Jesus grep hans hand och reste upp honom, och han stod upp.

28 Och när han hade kommit in i huset, frågade hans lärjungar enskilt honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” 29 Och han sade till dem: ”Detta släkte kan inte komma ut med något utom med bön.”

30 Och därifrån gick de ut och passerade genom Galileen. Och han ville inte att någon skulle veta, 31 för han undervisade sina lärjungar och sade till dem att: ”Människosonen utlämnas i människors händer, och de ska döda honom. Och dödad ska han efter tre dagar uppstå.” 32 Men de förstod inte ordet, och fruktade för att fråga honom.

33 Och de kom till Kafarnaum, och i huset kommen frågade han dem: ”Vad var det på vägen ni funderade över?” 34 Men de var tysta. För med varandra hade de på vägen resonerat om vem som är störst. 35 Och han satte sig och ropade på de tolv, och säger till dem: ”Om någon vill vara först, ska han vara sist av alla och allas tjänare.”

36 Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem, och tog det i famnen och sade till dem: 37 ”Den som välkomnar ett enda sådant barn i mitt namn välkomnar mig. Och den som välkomnar mig, välkomnar inte mig utan honom som har sänt mig.”

38 Då sade honom Johannes: ”Lärare, vi såg en som i ditt namn drev ut demoner. Och vi började hindra honom, eftersom han inte följde oss.” 39 Men Jesus sade: ”Hindra honom inte. För det finns ingen som kommer att göra en kraftgärning i mitt namn och fort kunna tala illa om mig. 40 För den som inte är emot oss, är för oss. 41 För den som ger er en bägare vatten att dricka i namnet att ni tillhör Kristus – amen, jag säger er att han aldrig ska förlora sin lön.

42 Och den som skandaliserar en av dessa små som tror på mig, för honom är det snarare bra om en åsnekvarnsten fattar om hans hals och han kastas i havet.

43 Och om din hand skandaliserar dig, hugg av den! Det är bra att du lytt går in i livet, hellre än att ha de två händerna och gå bort till Gehenna, till den osläckbara elden. 45 Och om din fot skandaliserar dig, hugg av den! Det är bra att du går in i livet halt, hellre än att ha de två fötterna och kastas i Gehenna. 47 Och om ditt öga skandaliserar dig, kasta ut det! Det är bra att du enögd går in i Guds rike, hellre än att ha två ögon och kastas i Gehenna, 48 där deras mask inte dör och elden inte släcks.

49 För var och en ska med eld saltas. 50 Saltet är bra. Men om saltet blir osalt, med vad ska ni krydda det? Ha salt inom er och var fridsamma med varandra.”