1 Och jag såg, och se: Lammet stående på Sions berg, och med honom hundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor. 2 Och jag hörde en röst från himlen, som en röst av stora vatten och som en röst av väldig åska. Och rösten som jag hörde var som av harpsångare harpande på sina harpor.

3 Och de sjöng som en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig sången utom de hundrafyrtiofyra tusen, de som är köpta från jorden. 4 Dessa är de som inte har besudlat sig med kvinnor, för jungfrur är de, dessa som följer Lammet vart det än beger sig. Dessa har blivit köpta från människorna som en förstling åt Gud och åt Lammet, 5 och i deras mun har det inte funnits lögn. De är felfria.

6 Och jag såg en annan ängel, flygande mitt på himlen, som hade ett eoniskt evangelium att evangelisera över dem som satt på jorden och över varje folkslag och stam och tunga och folk, 7 och han sade med väldig röst: ”Frukta Gud och ge honom ära! För stunden för hans dom har kommit. Och tillbe honom som har gjort himlen och jorden och hav och vattenkällor.”

8 Och en annan andra ängel följde efter och sade: ”Fallit, fallit har det stora Babylon! Av sitt otuktsraseris vin har hon gett alla folkslagen att dricka.”

9 Och en annan tredje ängel följde dem och sade med väldig röst: ”Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot ett märke på sin panna eller på sin hand, 10 ska han också dricka av Guds raseris vin som blandats oblandat i hans vredes bägare, och plågas i eld och svavel inför heliga änglar och inför Lammet. 11 Och röken från deras plåga stiger till eoners eoner, och de har ingen ro dag och natt, de som tillber vilddjuret och dess bild, och om någon tar emot märket med dess namn.” 12 Här är de heligas uthållighet, de som håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.

13 Och jag hörde en röst från himlen som sade: ”Skriv: Saliga de döda som i Herren dör från nu. Ja, säger Anden, så att de får vila från sina mödor. För deras gärningar följer med dem.”

14 Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet en som satt lik en människoson, som på sitt huvud hade en krans av guld och i sin hand en skarp skära. 15 Och en annan ängel kom ut från tempelbyggnaden och ropade med väldig röst till honom som satt på molnet: ”Skicka ut din skära och skörda! För stunden att skörda har kommit, för jordens skörd har torkat.” 16 Och då kastade han som satt på molnet sin skära över jorden, och jorden skördades.

17 Och en annan ängel kom ut från tempelbyggnaden i himlen, och även han hade en skarp skära. 18 Och en annan ängel kom ut från altaret och hade auktoritet över elden, och han ropade med ett väldigt vrål till honom som hade den skarpa skäran och sade: ”Skicka ut din skarpa skära och bärga klasarna från jordens vinstock! För mognat har dess druvor.” 19 Och då kastade ängeln sin skära till jorden, och han bärgade jordens vinstock och kastade i Guds raseris stora vinpress. 20 Och vinpressen trampades utanför staden, och ut gick blod från pressen ända upp till betslen på hästarna ettusensexhundra stadier bort.