18
Babylons fall
1 Efter detta såg jag en annan ängel som kom ner från himlen och hade stor auktoritet, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2 Och han ropade med stark röst och sade: ”Fallit, fallit har det stora Babylon! Och det har blivit en boningsplats för demoner, och ett fängelse för varje oren ande, och ett fängelse för varje oren och hatad fågel. 3 För av hennes otuktsraseris vin har alla folkslagen druckit. Och jordens kungar har med henne begått otukt, och jordens köpmän har av kraften i hennes överdåd blivit rika.”
4 Och jag hörde en annan röst från himlen som sade: ”Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte blir samdelaktiga i hennes synder, och från hennes plågor så att ni inte får ta emot. 5 För hennes synder har anslutit sig ända upp till himlen, och Gud har mints hennes orätter. 6 Ge henne tillbaka såsom också hon gav tillbaka, och dubbla dubbelt efter hennes gärningar. I bägaren som hon har blandat ska ni blanda åt henne dubbelt. 7 Så mycket som hon har ärat sig själv och haft överdåd, så mycket ska ni ge henne plåga och sorg. För i sitt hjärta säger hon att: Jag sitter som drottning, och änka är jag inte, och sorg ska jag aldrig se. 8 Därför ska på en enda dag hennes plågor komma, död och sorg och svält. Och i eld ska hon brännas upp, för stark ärHerrenGud som har dömt henne.”
9 Och de ska gråta och slå sig själva över henne, jordens kungar som med henne har begått otukt och haft överdåd, när de ser röken från hennes brännande 10 medan de står långt ifrån av fruktan för hennes plåga och säger:
”Ve, ve, du stora stad! Babylon, du starka stad!
För på en enda timme kom din dom.”
11 Och jordens köpmän gråter och sörjer över henne, eftersom ingen köper deras last längre: 12 last av guld och silver och ädelsten och pärlor och fint linne och purpur och siden och scharlakan, och allt tujaträ och varje kärl av elfenben och varje kärl av ädlaste trä och av brons och järn och marmor, 13 och kanel och kardemumma och rökelser och balsam och olibanum och vin och olja och fint mjöl och vete och boskap och får, och av hästar och vagnar och kroppar, och människors själar.
14 Och din sommarfrukt för själens begär
har gått bort från dig,
och allt det flotta och det glänsande
har gått förlorat från dig,
och aldrig mer ska man det finna.
15 Köpmännen för detta, som blivit rika av henne, ska stå långt ifrån av fruktan för hennes plåga och gråta och sörja 16 och säga:
”Ve, ve, du stora stad,
klädd i fint linne och purpur och scharlakan
och förgylld med guld och ädelsten och pärla!
17 För på en enda timme ödelades sådan rikedom.”
Och varje styrman och varje seglare på plats och sjömän och alla som arbetar på havet stod långt ifrån 18 och ropade, när de såg röken från hennes brännande, och sade: ”Vem var lik den stora staden?” 19 Och de kastade stoft över sina huvuden och ropade och grät och sörjde, och sade:
”Ve, ve, den stora staden
i vilken alla som hade skeppen på havet
blev rika av hennes dyrbarhet!
För på en enda timme blev hon ödelagd.
20 Fröjda dig över henne,
himmel och heliga och apostlar och profeter!
För Gud har dömt er dom från henne.”
21 Och en stark ängel tog upp en sten, som en stor kvarnsten, och kastade i havet och sade:
”Så ska den med fart kastas, Babylon den stora staden,
och aldrig finnas mer.
22 Och ljud av harpsångare och musiker och flöjtblåsare
och trumpetare ska aldrig höras i dig mer,
och någon hantverkare av något yrke ska aldrig finnas i dig mer,
och ljud av kvarnsten ska aldrig höras i dig mer,
23 och ljus från lampa ska aldrig lysa i dig mer,
och röst av brudgum och brud ska aldrig höras i dig mer.
För dina köpmän var jordens stormän,
för genom din häxkonst förvillades alla folkslagen.
24 Och i henne fanns blod av profeter och heliga
och alla som slaktats på jorden.”