1 Vad ska vi då säga att Abraham har funnit, vår förfader efter köttet? 2 För om Abraham förklarades rättfärdig utifrån gärningar har han en stolthet. Men inte inför Gud. 3 För vad säger Skriften? Och Abraham troddeGud,och det räknades honom till rättfärdighet.

4 Men för den som arbetar räknas inte lönen efter nåd, utan efter skyldighet. 5 Men för den som inte arbetar, utan tror på honom som rättfärdigförklarar den ogudaktige, räknas hans tro till rättfärdighet. 6 Så som även David säger saligprisningen över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar:

9 Är då denna saligprisning över omskärelsen, eller även över förhuden? Vi säger ju att för Abraham räknades tron till rättfärdighet. 10 Hur blev den då tillräknad? När han var i omskärelse eller i förhud? Inte i omskärelse, utan i förhud. 11 Och omskärelsens tecken fick han som sigill på trons rättfärdighet redan i förhuden, så att han är far till alla som tror genom förhud så att rättfärdighet[en] tillräknas [även] dem, 12 och far till omskärelsen: dem som inte bara är av omskärelsen, utan som också är i linje med fotspåren från tron redan i förhud hos vår far Abraham.

13 För det var inte genom lag löftet kom till Abraham eller till hans säd, att han skulle vara arvinge till världen, utan genom trons rättfärdighet. 14 För om de av lag är arvingar har tron blivit tom och löftet upphävts. 15 För lagen frambringar vrede. Men där det inte finns lag, finns heller ingen överträdelse.

16 Därför är det av tro, för att det ska vara efter nåd, så att löftet är fast för all säden: inte bara för den som är av lagen, utan också för den som är av Abrahams tro. Han är allas vår far, 17 så som det är skrivet att: Somfar till många folkslag har jag satt dig, inför den han trodde på: Gud, som levandegör de döda och kallar på det som inte finns som att det finns.

18 Mot hopp trodde han med hopp, så att han blev far till många folkslag efter det som var sagt: Så ska din säd bli. 19 Och utan att bli svag i tron beaktade han sin egen kropp, [redan] avdöd då han var någonstans hundraårig, och dödheten i Saras moderliv. 20 Men på Guds löfte tvivlade han inte i otron utan hämtade kraft i tron, och han gav ära till Gud 21 och var fullt förvissad att det han lovat är han mäktig att också göra. 22 Därför räknades det också honom till rättfärdighet.

23 Men det skrevs inte bara för honom, att det räknades honom, 24 utan även för oss. Oss kommer det att tillräknas som tror på honom som har uppväckt Jesus vår Herre från de döda, 25 han som utlämnades för våra felsteg och uppväcktes för vår rättfärdigförklaring.