1 Jag säger nu: Inte har Gud stött ifrån sig sitt folk? Får inte ske! För även jag är israelit av Abrahams säd, Benjamins stam. 2 Gud har inte stött ifrån sig sitt folk som han har förutkänt.

Eller vet ni inte vad Skriften säger hos Elia, hur han vädjar till Gud mot Israel: 3 Herre, dina profeter har de dödat, dina altaren har de raserat. Och jag är kvarlämnad ensam, och de söker min själ. 4 Men vad säger honom uppenbarelsesvaret? Jag har kvarlämnat åt mig sjutusen män som inte böjt knä för Baal. 5 Så har det då också i den nuvarande tiden blivit en rest efter utvaldhet av nåd. 6 Men om genom nåd, inte längre av gärningar. Annars blir nåden inte längre nåd.

7 Så vad? Det Israel söker, det har de inte uppnått. Men utvaldheten har uppnått det. Men de övriga har blivit förhårdnade, 8 så som det är skrivet:

9 Och David säger:

11 Jag säger nu: Inte har de snavat för att falla? Får inte ske! Men genom deras felsteg kom frälsningen till folkslagen, för att väcka svartsjuka hos dem. 12 Och om deras felsteg är rikedom för världen, och deras nederlag rikedom för folkslagen, hur mycket mer deras fullhet?

13 Och till er i folkslagen säger jag: Så vitt jag nu är folkslagens apostel ärar jag min tjänst, 14 om jag möjligen kan väcka svartsjuka hos mitt kött och frälsa några av dem. 15 För om deras förkastelse är världens försoning, vad är deras upptagning om inte liv från de döda?

16 Men om förstlingen är helig, så även degen. Och om roten är helig, så även grenarna. 17 Men om några av grenarna bröts bort, och du som är en vildoliv blev inympad bland dem och samdelaktig i roten med fyllighet hos det äkta olivträdet, 18 ska du inte stoltsera mot grenarna. Men om du stoltserar: det är inte du som bär roten, utan roten dig.

19 Du säger nu: ”Grenar bröts bort för att jag skulle ympas in.” 20 Bra: genom otron bröts de bort. Och du står genom tron. Tänk inte högmodigt, utan frukta. 21 För om Gud inte skonade de naturliga grenarna, ska han [kanske] heller inte skona dig.

22 Se nu Guds snällhet och stränghet: över dem som föll stränghet, men över dig Guds snällhet – om du blir kvar vid snällheten. Annars blir också du borthuggen. 23 Men även dessa, om de inte blir kvar vid otron, kommer att ympas in. För mäktig är Gud att åter ympa in dem. 24 För om du blev borthuggen från den naturliga vildoliven och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket mer ska dessa naturliga ympas in i sitt eget olivträd?

25 För jag vill inte att ni ska vara ovetande, syskon, om detta mysterium så att ni inte är kloka för er själva: att förhårdnad till viss del har kommit till Israel fram tills fullheten av folkslagen har kommit in. 26 Och så ska hela Israel bli frälst, så som det är skrivet:

28 Efter evangeliet är de fiender på grund av er, men efter utvaldheten älskade på grund av fäderna. 29 För utan ånger ärGuds nådegåvor och kallelse. 30 För såsom ni en gång var ohörsamma mot Gud, men nu har fått barmhärtighet genom dessas ohörsamhet, 31 så har också dessa nu varit ohörsamma mot barmhärtigheten till er, för att också själva [nu] få barmhärtighet. 32 För Gud har inneslutit alla i ohörsamhet, för att förbarma sig över alla.

33 O djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outforskbara hans domar och outgrundliga hans vägar!

36 För av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är äran till eonerna. Amen.