1 Korintierbrevet
Inledning
Introduktion: Detta brev har ibland kallats ”problembrevet”, eftersom det tar upp flera missförhållanden i församlingen i Korint, men även om det är sant innehåller det mycket mer än det. Här finns undervisning om de dödas uppståndelse i kapitel femton. Den vackraste beskrivningen av sann kärlek genom tiderna, inte bara i Bibeln utan i all litteratur, finns i det trettonde kapitlet!
Paulus grundade församlingen i Korint under sin andra missionsresa omkring 52 e.Kr. Han var kvar där i ett och ett halvt år, se Apg 18:1-11. I slutet på sin treåriga vistelse i Efesos skriver han detta brev till dem, se 1 Kor 16:8. Han har hört att det är fraktioner och splittring i församlingen. Detta är inte det första brev Paulus skrivit. Vi förstår att det funnits ett tidigare brev som gått förlorat, se 1 Kor 5:9-10. Korintierna har också skrivit till Paulus, se 1 Kor 7:1.
Korint var en stor handelsstad med omkring 50 000 invånare från många folkslag. Det var ett religiöst centrum med många tempel. Kärleksgudinnan Afrodite tillbads här och i hennes tempel tjänstgjorde enligt antika källor 1 000 prostituerade. Staden fick till och med ett grekiskt verb uppkallat efter sig, ordet ”korintisera” som betydde att praktisera sexuell omoral. Kulten av Dionysus, som romarna kallade Bacchus, var sannolikt mycket stor i Korint och kan förklara en hel del av de problem som fanns i just den här församlingen. Dionysus var en vingud och man drack sig berusad av vin. Det förekom dans, extas, tungotal, profetior, och alla sexuella relationer var tillåtna.
Struktur: Det är troligt att Paulus inte skriver rent sekventiellt; i stället använder han sig av en kiastisk konstruktion. Detta är en vanlig hebreisk skrivform, där ämnet upprepas i omvänd ordning och centralt finns huvudpoängen. Mönstret återfinns i flera nivåer, både i större stycken och även inom dessa. Det är tydligt i undervisningen om andliga gåvor som behandlas i kapitel 12 och 14, och centralt mellan dessa kommer ett kapitel om hur gåvorna ska användas i kärlek. I sådan uppdelning har brevet fem delar som gemensamt ger tre huvudteman:
1. Korset och uppståndelsen, kapitel 1-4 och 15.
2. Män och kvinnor i familjen och gudstjänsten, kapitel 4-7 och 11-14.
3. Hur man lever som kristen i en fallen värld, kapitel 8-11.
Väljer man däremot att se en sekventiell struktur där Paulus svarar på frågor, kan brevet delas upp i tre delar:
1. Svar på Kloes rapport, kapitel 1-4.
2. Svar angående rykten om omoral, kapitel 5-6.
3. Svar på frågor från tidigare brev, kapitel 7-16.
Skrivet: Omkring år 55 e.Kr.
Till: Korint.
Från: Efesos, se 1 Kor 16:8-9.
Författare: Paulus, se 1 Kor 1:1.
Budbärare: Troligen Timoteus. Han skulle snart besöka Korint, se 1 Kor 4:17; 16:10-12.
1
INTRODUKTION (1:1-9)
Hälsning
1 Från Paulus [vars namn betyder ”liten”], genom Guds vilja en apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
och brodern Sosthenes.
[Namnet Sosthenes betyder ”befriare för sitt folk”. Han fanns tillsammans med Paulus i Efesos när brevet skrevs och måste varit känd i församlingen i Korint. Kanske var han Paulus sekreterare som skrev ner det Paulus dikterade, fram till sista hälsningsfrasen som Paulus skrev själv, se 1 Kor 16:21. Han kan vara synagogföreståndaren med samma namn, som misshandlades inför landshövdingen Gallio när Paulus var i Korint första gången, se Apg 18:17.]
2 Till Guds församling som samlas i Korint.
[Det enda som separerar kyrkorna i Nya testamentet är geografisk placering. Församlingen på en ort, även om de träffades i olika hem, benämns alltid som en enhet.]
Ni som helgats (renats, blivit avskilda och separerade från ogudaktighet och insatta i helig tjänst) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (genom att vara förenade med honom). Till er som är kallade att vara heliga [Guds folk]
tillsammans med alla dem som på varje plats åkallar (ärar) vår Herre Jesu namn, den Smorde (Messias, Kristus) – han som är deras Herre och vår.
[Versen avslutas ordagrant ”deras och vår”, och kan antingen syfta på plats eller Herre. Oavsett vilket är tanken att korintierna inte är ensamma i tron på Jesus. Genom alla tider har människor försökt lägga beslag på namnet Jesus, se vers 12-13. Redan från början är Paulus tydlig med att Jesus inte är delad.]
3 Nåd (gudomlig välsignelse, favör) till er,
och frid (harmoni, lycka, välgång)
från Gud, vår Fader
och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
[Den vanliga judiska hälsningen var ”frid till er”, hebreiska ”shalom”. Grekernas motsvarighet var ”var hälsad”, grekiska ”charis”. Genom att kombinera dessa båda fraser identifierar sig Paulus både med greker och judar.]
Tacksägelse
4 [Paulus börjar med tacksägelse för korintierna. Den första versen och den sista, vers 9, bildar en ram som sammanfattar Paulus hela resonemang – Gud är den som håller samman dåtid, nutid och framtid. Paulus är diplomatisk, han kan inte tacka för deras ”tro”, se Rom 1:8, eller deras ”gemensamma engagemang i evangeliet”, se Fil 1:5, eller deras ”tro och kärlek”, se Kol 1:4, eller deras ”tro, kärlek och hopp”, se 1 Tess 1:3. I stället tackar han för Guds nåd och oförtjänta favör över dem!]
Jag tackar alltid min Gud för er skull, för Guds nåd (kraft, oförtjänta favör) som ni har fått i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
5 I allt är ni rikligt utrustade (fyllda, rika) i honom,
i allt tal och i all kunskap (insikt),
6 eftersom vittnesbördet om den Smorde (Messias, Kristus) har fått stärka (befästa, styrka) er,
7 så att ni inte saknar (lider nöd när det gäller) någon [andlig] gåva (fri nådegåva).
[Dessa andliga gåvor beskrivs närmare i kapitel 12 och 14.]
Medan ni väntar på att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) ska uppenbaras [komma tillbaka en andra gång],
8 ska han stärka (befästa, styrka) er fram till slutet, så att vi är utan skuld på vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) dag.
9 Gud är trofast (pålitlig, trovärdig, sann till sina löften och går att lita på), genom honom var ni kallade till gemenskap med hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.
KORSET OCH DEN KRISTNA ENHETEN (1:10-4:16)
Problem - splittring i församlingen
10 Jag uppmanar er syskon (vädjar i kärlek till er mina bröder och systrar) i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att vara fullständigt eniga i allt ni säger. Låt det inte finnas några splittringar bland er, låt er i stället helas från dessa grupperingar (som när ett revat nät lagas) så att ni åter står enade i samma sinne (tänkesätt) [lära, doktriner] och har samma mål (beslut, är helt överens om den praktiska tillämpningen av tron).
[Fram till och med denna vers har Paulus refererat till ”den Smorde” tio gånger, en gång i varje mening! Det blir uppenbart och tydligt att Paulus pekar på att Jesus är det centrala i den kristna enheten. I stället för att använda sin auktoritet som apostel vädjar Paulus i kärlek som en broder till sina syskon i Korint att vara eniga. Ordet för helas är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]
11 Jag har hört [tråkiga nyheter] från några av Kloes hushåll (folk) som säger att det är stridigheter (grupperingar, ordstrider) bland er, mina syskon.
[Vi vet inte så mycket om Kloe, men hon måste ha varit en inflytelserik kristen kvinna som Paulus hade förtroende för och känd i församlingen i Korint eftersom hon nämns vid namn. Hon kan ha bott där eller i Efesos där Paulus befinner sig när han skriver detta brev, se 1 Kor 16:8. Några av hennes familj eller anställda, kanske affärsmän, har kommit de 40 milen över Egeiska havet och berättat för Paulus om situationen i församlingen i Korint. Det är inte fel att prata om problem i församlingen när motivet inte är att sprida rykten utan för att lösa problemen. Att Kloe namnges visar på en viktig princip om öppenhet. Om vi inte är villiga att stå för vår åsikt och bli citerade ska vi inte föra vidare uppgifter i en konflikt.]
12 Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger:
”Jag tillhör (följer, håller mig till) Paulus” [som startade församlingen, se Apg 18:1-11], eller
”Jag tillhör Apollos” [en gruppering influerad av grekisk alexandrinsk filosofi, se Apg 18:24], eller
”Jag tillhör Kefas [Petrus judiska namn]” [kanske en judaistisk gruppering, se Gal 2:11-14], eller
”Jag tillhör den Smorde (Messias, Kristus)”. [Denna fras antyder att de andra inte tillhörde Jesus och kan ha varit en religiös klick som ansåg sig själva vara ”sanna troende”, förmer än andra och de enda verkligt troende.]
[Utifrån Paulus kommentar i 1 Kor 4:6 är det möjligt att han inte nämner de verkliga grupperingarna som Kloe berättat om. I stället tar han sig själv Paulus, Apollos och Petrus som exempel. Paulus hade inte hört de olika parternas berättelse och i en redan infekterad situation skulle det lätt bli ännu värre om Paulus tog ställning för en viss sida.]
13 Är den Smorde (Messias, Kristus) delad (uppdelad i olika delar)? [Nej!]
Var Paulus korsfäst för er skull? [Nej!]
Blev ni döpta i Paulus namn? [Nej!]
14 Jag tackar Gud för att jag inte döpt någon av er, förutom Crispus och Gajus,
15 annars skulle någon kunna säga att jag döpte dem i mitt namn.
16 Ja, jag döpte också Stefanas och hans hushåll, någon mer kommer jag inte ihåg att jag döpt.
[I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är följande hyllning till korset. Korsets lov består av tre huvuddelar. Den första och sista delen handlar om hur världens vishet inte kan beskriva korset, se vers 1:17-20 och 1:26-2:2. Den centrala delen beskriver kraften och Guds vishet i korset, se vers 1:21-25. Förkunnelsen om Jesu kors återfinns i början, mitten och slutet, och ramar in och förstärker temat om korset, se vers 1:17, 1:23, 2:2.]
Korsets lov
Världens vishet kan inte beskriva korset
17 För den Smorde (Messias, Kristus) har inte sänt mig [som huvudsakliga kallelse] för att döpa,
utan för att förkunna evangeliet (det glada budskapet). Inte med mänsklig visdom i ord (god retorik, vältalighet), om det vore så skulle den Smordes (Kristi)kors vara utan verkan (utan värde, uttömd på innehåll).
[Även om Paulus primära uppgift och kallelse inte var att döpa så finns dopet med som ett viktigt steg i tron. Hade det inte varit så skulle Paulus inte ens döpt de tre personer han nämner. Troligen överlät han uppgiften att döpa till de lokala församlingarna, på samma sätt som Jesus överlät den uppgiften till sina lärjungar, se Joh 4:2. Dopet är en viktig del i frälsningen, men inte liktydigt med frälsningen, se även Matt 28:19; Apg 2:41; 8:36. Det är sorgligt att det uppstått splittringar på grund av olika dopsyn, när Paulus just tar upp denna fråga här i ett sammanhang som handlar om enhet, och är tydlig med att det är evangeliet som frälser, inte dopet.
Denna vers fungerar också som en övergång till en sektion som handlar om mänsklig vishet i förhållande till korset. Korintierna, som var greker, älskade mänsklig filosofi och deras filosofer var nationalhjältar. Det fanns förmodligen grupperingar inom församlingen som försökte intellektualisera evangeliet.]
18 För talet om korset är en dårskap (absurt)
för dem som går förlorade [just nu är på väg mot evig död],
men för oss som blir frälsta [på väg mot evigt liv]
är det en Guds kraft.
[Det är talet om korset som är en dårskap, inte att de kristna ska bete sig dåraktigt! Vi ska i stället i respekt och vänlighet berätta om tron, se 1 Pet 3:15-16.]
19 Det står ju skrivet [i profeten Jesaja]:
”Jag ska förgöra de visas vishet (visa att filosofernas mänskliga tänkande är till ingen nytta),
och de intelligentas intelligens ska jag utplåna (visa att den inte leder någonstans).”
[Citat från Jes 29:14. Som Paulus ofta gör till församlingar med både judar och hedningar använder han ett exempel från Israel. Jesajas ord fördömde att de följde mänskliga råd och ingick förbund med Egypten för att försvara sig mot Assyrien, se 2 Kung 18:17-19:37.]
20 Var är de [grekiska] visa (filosoferna, tänkarna)?
Var är de [judiska] skriftlärda (lagexperterna)?
Var är den här världens debattörer?
[De finns inte, för Gud har utplånat dem, se vers 19.]
Har inte Gud visat vilken dårskap
den här världens visdom är? [Jes 55:8-9]
Jesus korsfäst - Guds vishet
21 Den här världen med all sin visdom (filosofiskt tänkande)
har misslyckats att känna igen Gud i hans vishet.
Därför valde Gud att rädda (frälsa, upprätta, bevara, hela, försörja, befria) dem som tror,
genom ”dårskapen” som predikas [att man blir frälst genom att ”bara” tro].
22 Judarna begär tecken (mirakler)
och grekerna söker efter visdom (en filosofisk mänsklig kunskap),
23 men vi predikar den Smorde (Messias, Kristus)korsfäst,
[Detta är kiasmens centrum – Jesus, Guds Smorde, korsfäst. Ordet kors finns också med i vers 1:17 och 2:2 som ramar in detta stycke.]
en stötesten (skandal, något genant) för judarna
och en dårskap (filosofiskt helt fel, absurt) för hedningarna.
24 Men för dem som är kallade, vare sig jude eller grek,
är den Smorde (Messias, Kristus) Guds kraft och Guds visdom.
25 Guds ”dårskap” [att han frälser syndiga människor]
är visare än mänsklig vishet,
och Guds ”svaghet” [hans osjälviska, utgivande kärlek]
är starkare än mänsklig styrka.
Världens vishet kan inte beskriva korset
26 [Paulus går nu vidare från evangeliet där talet om korset är en dårskap, och riktar sig till människorna som Gud kallar. Stycket har samma tema som vers 17-20, och har fått samma rubrik för att tydliggöra det kiastiska mönstret.]
Syskon (bröder och systrar i tron),
det är bara att se tillbaka på när ni själva blev kallade.
I världslig mening (efter köttet) var
inte många av er visa,
inte många var inflytelserika (mäktiga),
inte många från förnäm släkt.
[Guds kallelse är inte är baserad på mänsklig vishet och yttre omständigheter.]
27 Men det som är dåraktigt för världen valde (medvetet utvalde) Gud
för att de [som tror sig vara] visa skulle komma på skam,
och det världen anser vara svagt
utvalde Gud för att de [som tror sig vara] mäktiga skulle komma på skam.
28 Gud utvalde det som världen ser ner på [de utan förnäm släkt, status]
och det som var föraktat (utan värde),
även det som ingenting var,
för att göra till intet (förbigå) det som är någonting [som världen anser viktigt].
29 Detta för att ingen människa (inget kött) skulle kunna berömma sig (skryta) inför Gud.
30 På grund av (men genom, från) honom är ni i (lever ni förenade med) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, som har blivit vår vishet från Gud. Han har blivit vår [visheten i Jesus blir synlig genom vår]:
rättfärdighet [har gjort att vi utan skuld kan möta en helig Gud],
helgelse (har renat och avskilt oss för tjänst) och
återbetalning (befrielse) [betalat priset för att köpa oss fria från evig dom för synd].
31 Därför, som det står skrivet [i profeten Jeremia]:
”Den som vill berömma sig,
måste berömma sig i Herren.”
[Paulus summerar Jer 9:23-24, som varnar för att skryta om sin egen visdom och förmåga. Allt beröm måste ske i ljuset av vad Gud har gjort. Samma citat ges också i 2 Kor 10:17.]