16
Hälsningar till Rom
Ta emot syster Febe med öppna armar
1 Nu vill jag introducera (lägga ett gott ord för) vår syster Febe [som betyder ”lysande, strålande”], som är en församlingstjänare (diakon) i Kenkrea [här i östra hamnen i Korint].
2 Ta emot henne i Herren på ett sätt som är värdigt de heliga (Guds folk). Hjälp (stå bakom, bistå) henne i hennes uppgift (uppdrag), för hon har själv varit en hjälp för många och även för mig.
[Det är mycket troligt att det var Febe som tog med sig Paulus brev från Korint till Rom. Det grekiska ordet ”hjälp” beskriver någon som går före, som beskyddar, en inflytelserik person som ger av sitt överflöd.]
Personliga hälsningar
3 [I följande lista med personliga hälsningar omnämns 26 personer vid namn, plus två till utan namn, Rufus mor och Nereus syster. Totalt alltså 28 personer, det största antalet i något av Paulus brev. Anmärkningsvärt är att nio av dem är kvinnor, vilket visar på hur högt Paulus värdesätter kvinnans tjänst i församlingen.
Dessa hälsningar ger en inblick i den tidiga kyrkan. I den romerska församlingen fanns några som varit kristna längre än Paulus, se vers 7. Man möttes i husförsamlingar. En nämns i vers 5, men troligt är att brevet syftar på fyra till, se 10-11 och 14-15. Många var slavar, medan andra kom från de övre samhällsskikten, som de från Aristobulus och Narcissus familj, se vers 10 och 11. Ett annat exempel kan vara Pomponia, hustru till den general som ledde det romerska anfallet mot Britannia 43 e.Kr. Enligt den romerska historikern Tacitus ställdes hon inför rätta omkring 57 e.Kr., ungefär samtidigt som Romarbrevet skrevs. Anklagelserna gällde att hon hade anammat en ”utländsk vidskepelse”, troligen kristendomen, men hon frikändes.
När brevet skrivs har det gått omkring 25 år sedan pingstdagen och många troende bodde i rikets huvudstad Rom. Flera av dessa personer hade Paulus förmodligen träffat i Jerusalem eller under sina resor.]
Hälsa Prisca och [hennes man]Aquila,
mina medarbetare i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
4 De riskerade sina egna liv för mig. [Det kan syfta på upploppen i Efesos som beskrivs, se Apg 19:23-41.] Inte bara jag, utan alla icke-judiska (hedniska) församlingar tackar dem.
5 Hälsa också församlingen [som träffas] i deras hus.
[Det gifta paret Aquila och Priscilla nämns alltid tillsammans. Fyra av sex gånger nämns frun, Priscilla, först. I Apostlagärningarna kallas hon Priscilla, medan Paulus alltid använder hennes formella namn Prisca. Paulus träffade Aquila och Priscilla när han kom till Korint under sin andra missionsresa och arbetade tillsammans med dem som tältmakare, se Apg 18:2-3. Paret hade tvingats fly från Rom eftersom kejsaren Claudius hade fördrivit alla judar därifrån omkring 49 e.Kr. De följde med Paulus när han lämnade Korint, men stannade kvar i Efesos, se Apg 18:19. Där fick de undervisa Apollos, se Apg 18:26. De fanns också kvar där under Paulus tredje resa, eftersom de sänder med hälsningar till de kristna i Korint i brevet som Paulus skriver från Efesos, se 1 Kor 16:19. Kort efter det måste de ha återvänt till Rom.]
Hälsa min älskade broder Epenetus(Epainetos),
som var den första (förstlingsfrukten) som kom till den Smorde (Messias, Kristus)
i den romerska provinsen Asien [där Efesos var huvudstad].
6 Hälsa Maria[grekiska formen av det arameiska namnet Mariam, från hebreiska Miriam],
som har arbetat så hårt för er.
7 Hälsa Andronikus och [hans hustru]Junia,
mina släktingar (judiska landsmän) och medfångar.
[Andronikus är ett grekisk-judiskt mansnamn som betyder ”segrare bland män”. Junia är ett kvinnligt latinskt namn som betyder ”den yngre”. Det är troligt att Andronikus och Junia var ett gift par som verkade tillsammans på samma sätt som Priscilla och Aquila, se vers 3. Eventuellt var de syskon, men eftersom Paulus anger den typen av relation i vers 15, men inte här, är det mindre troligt.
De var Paulus släktingar eller landsmän. Det grekiska ordet ”syngenis” beskriver ofta nära släktskap, se Joh 18:26, men kan också användas mer generellt om att de tillhör samma folkslag. Paulus använder det i den betydelsen om sina judiska landsmän tidigare i brevet, se Rom 9:3. Ordet används även i vers 11 och 21. Att tre av 28 personer som han hälsar till i Rom skulle vara hans släktingar är inte orimligt.
Paulus var ofta fängslad, se 2 Kor 11:23. Andronikus och Junia hade också fått lida för evangeliet och varit fängslade tillsammans med Paulus. Ordet medfånge används även i Kol 4:10 om Aristarchus som också omnämns i upploppen i Efesos, se Apg 19:29. Kanske var det just i Efesos Andronikus och Junia också var fängslade tillsammans med Paulus.]
De har ett gott anseende (är högt aktade och välkända) bland apostlarna,
och de tillhörde även den Smorde (Messias, Kristus) före mig.
[Andronikus och Junia måste hört till de första kristna i Jerusalem eller i Judéen där de troligen också lärt känna Paulus efter hans omvändelse. Denna vers går att översätta på två sätt. Antingen var de framstående medlemmar bland apostlarna, eller så var de inte själva apostlar utan välkända och högaktade av apostlarna. Oavsett tolkning gör Paulus ett hedersamt erkännande av Andronikus och Junias tjänst. Apostlarna kan dels syfta på de tolv lärjungarna, men används också i en vidare bemärkelse, se Apg 14:14; 2 Kor 8:23; Heb 3:1; Ef 4:11. Junia skulle alltså kunna vara en kvinnlig apostel!
Vissa manuskript har den manliga formen Junias i stället för Junia. Dock återfinns inte denna maskulina form i några andra grekiska skrifter, den korrekta formen skulle i så fall varit Junius. Det kvinnliga namnet Junia är den vanliga välkända formen som återfunnits i inskriptioner och andra texter. Alla kyrkofäder refererade till Junia som en kvinna, och så var det ända fram till medeltiden.
Det ska noteras att Bibeln aldrig förbjuder kvinnliga apostlar. Det faktum att Bibeln talar om kvinnliga profeter, och att profet- och aposteltjänsten ofta nämns tillsammans, se Luk 11:49; Ef 2:20, talar för att Junia var en kvinnlig apostel. Några exempel på profetissor i Gamla testamentet är Miriam, Debora, Hulda, Noadja och i Nya testamentet nämns Hanna och Filippus fyra döttrar.]
8 Hälsa Ampliatus[ett vanligt manligt slavnamn i Rom],
min älskade broder i Herren.
9 Hälsa Urbanus[ett vanligt manligt slavnamn i Rom],
vår medarbetare i den Smorde (Messias, Kristus),
och Stachys,
min älskade [broder].
10 Hälsa Apelles,
prövad i den Smorde (Messias, Kristus).
Hälsa dem som tillhör Aristobulus familj.
[Aristobulus kan ha varit barnbarn till Herodes den store och vän med kejsar Claudius. Hans bror var Agrippa I som bl.a. dödade Jakob, se Apg 12:2. Det är inte känt om Aristobulus hade blivit en kristen, eller om han levde när brevet skrevs. Hans familj var dock troende och får en speciell hälsning av Paulus.]
11 Hälsa min släkting (judiska landsman)Herodion.
Hälsa dem i Narcissus familj,
som tillhör Herren.
[Syftar troligen på den kände Tiberius Claudius Narcissus. Han var en friköpt slav som blev en välbärgad man som hade stort inflytande under kejsar Claudius styre. Han avrättades 54 e.Kr. när Nero kom till makten, och var alltså död när Romarbrevet skrevs. Hans familj var dock kristen och får en speciell hälsning av Paulus.]
12 Hälsa [systrarna]Tryfaina(Tryfena) och Tryfosa,
som arbetar i Herren.
Hälsa den älskade Persis[hennes namn betyder ”en persisk kvinna”],
som har arbetat mycket i Herren.
13 Hälsa Rufus[kanske son till Simon från Kyrene, som bar Jesu kors till Golgata, se Mark 15:21],
utvald i Herren,
och hans mor
som är en mor också för mig.
14 Hälsa Asynkritus,
Flegon,
Hermes[ett vanligt manligt slavnamn i Rom],
Patrobas,
Hermas
och syskonen (bröderna och systrarna i tron) hos dem.
15 Hälsa Filologus[ett vanligt manligt slavnamn i Rom]
och Julia[ett vanligt kvinnligt slavnamn i Rom],
Nereus
och hans syster,
Olympas
och alla heliga hos dem.
16 Hälsa varandra med en helig kyss.
[Sättet att hälsa varandra skiljer sig åt mellan olika tider, samhällen och kulturer. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i medelhavsområdet. Motsvarande uppmaning i vår kultur skulle kunna vara: ”När ni nu läst brevet, krama om varandra och var rädda om varandra!”]
Alla den Smordes (Kristi) församlingar hälsar er.
[Dessa hälsningar kom troligen från Paulus resesällskap som var på väg tillsammans med honom till Jerusalem som representerade flera församlingar i Makedonien, Achaia och Mindre Asien, se Apg 20:4. De skickar också med sina hälsningar.]
Några sista ord - varning
17 Jag uppmanar er, syskon (bröder och systrar i tron), att vara på er vakt mot dem som skapar splittring och väcker anstöt (blir stötestenar) mot den lära som ni har fått undervisning i.
[Av de sju saker som Herren hatar är splittring bland syskon det mest allvarliga, se Ords 6:16, 19. Jesus varnade också för falska profeter, se Matt 7:15.]
Håll er borta från dem,
18 för sådana människor tjänar inte vår Herre den Smorde (Messias, Kristus) utan är slavar under sina egna begär (sin egen buk), och med fina ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. [Paulus instruerade den unge Titus att efter två varningar inte ha med sådana människor att göra, se Tit 3:10.]
19 Er lojalitet (lydnad) är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni ska vara kloka när det gäller det goda och oskyldiga när det gäller det onda.
20 Fridens Gud ska låta Satan bli krossad under era fötter snabbt [som en romersk soldat marscherade med korta stampande steg]. Vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) nåd vare med er.
[Paulus beskriver ofta den andliga kampen med bilder från den romerska armén. Det grekiska ordet för ”snabbt” beskriver hur romerska soldater marscherade med korta snabba steg. När deras spikbeklädda läderskor med metallbeslag stampade mot de stenbelagda romerska gatorna skapades ett omisskännligt ringande ljud som hördes lång väg. På samma sätt som vi i dag väjer för ett utryckningsfordon med påslagna sirener betydde det här ljudet: gå åt sidan, här kommer romerska soldater! En romersk soldat stannade inte för något eller någon, det skulle vara en förödmjukelse för hela armén. Om ett barn eller en äldre person inte hann undan fortsatte man rakt fram, och krossade personen under sina fötter.
Bilden som Paulus målar upp är att om djävulen är så dum att han kommer i vägen för en grupp kristna, krossas han under deras fötter. I Romarbrevet som behandlar så många viktiga doktriner nämns djävulen bara en gång i förbifarten och det är i den här versen. Hans plats är det lilla utrymmet som finns mellan fotsulan och marken under den kristne!
Guds titel här är inte ”Härskarornas Gud” utan ”Fridens Gud”. Det är inte volymen i bönen, utan djupet i gudsrelationen som avgör om vi segrar över ondskan. Förutsättningen ges i versen innan – lydnad och helgelse. En troende som har kommit in i Guds frid, som marscherar framåt i Guds takt, som varken gör för mycket eller för lite utan vandrar i förutberedda gärningar – den kristne kan leva ett segerrikt liv!]
Hälsningar från Paulus medarbetare
21 Min medarbetare Timoteus hälsar er.
Det gör också mina släktingar (judiska landsmän)
Lucius,
Jason
och Sosipater.
22 Jag, Tertius, som har skrivit ner detta brev, hälsar er i Herren.
23 Gaius,
som är min och hela församlingens värd [i Korint], hälsar er. [Paulus döpte Gaius i Korint, se 1 Kor 1:14.]
Erastus, stadens kassör,
hälsar er,
det gör även brodern Quartus.
24
Lovprisning
25 [De tre sista verserna i Romarbrevet är en enda mening i grekiskan.]
Nu till honom som har makt att styrka er
genom mitt evangelium och
förkunnelsen om Jesus den Smorde (Messias, Kristus):
Han har avslöjat det mysterium (den hemlighet)
som i oändliga tider varit dold,
26 men som nu har uppenbarats och gjorts känd
genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning
för att föra alla folk till trons lydnad.
27 Han är den ende vise Guden,
och hans är äran
genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) i evighet.
Amen.