5
1 Alla berättar (det är allmänt känt) att det finns sexuell omoral bland er,
sådan sexuell omoral som man inte ens hittar bland hedningarna:
att en man lever ihop med sin fars hustru.
[Formuleringen indikerar att sonen inte lever med sin egen mor utan sin styvmor, en relation som var förbjuden enligt 3 Mos 18:7. Denna typ av relation inom förbjudna led var inte socialt accepterad i samhället och kunde åtalas enligt romersk lag. Formuleringen ”alla berättar” indikerar Paulus stora förvåning att församlingen verkar vara stolt över att man är så tolerant och öppen.
Vi vet inte exakt hur situationen såg ut, men ett troligt scenario är att i en familj i församlingen har modern dött. Fadern har gift om sig med en yngre hustru. En vuxen son, som var jämnårig med sin fars nya hustru, utvecklar en relation med henne. Några i församlingen hävdar att kärleken är störst och de inte längre lever under lagen utan i nåden. Vi är toleranta – friheten i Jesus gäller allt!
Förutom splittringarna i församlingen hade Paulus fått muntlig information om andra problem i församlingen. Att Paulus tar upp problemet med splittring först är viktigt – en oenig församling har inte auktoritet och kraft att ta itu med några andra problem.]
2 Trots detta är ni uppblåsta!
Borde ni inte i stället sörja (gråta)?
Uppmaning – ta avstånd från honom
[I vers 3, 4 och 5 återkommer kropp följt av ande som ett genomgående litterärt mönster.]
Ni skulle tagit bort den som gjort det från er gemenskap.
3 Jag som är
frånvarande till kroppen
men närvarande i anden
har redan dömt (fällt domen över) den som handlat så, som om jag var där.
4 I vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.
När ni är samlade [Jesu kropp]
och min ande är hos er,
med vår Herre Jesu makt,
5 ska den mannen överlämnas åt Satan till
köttets fördärv
för att anden ska bli frälst
på Herrens dag.
6 Ert skrytande [om era lärare och hur allt är väl i församlingen] är helt opassande.
[Paulus uppmanar församlingen att ta ansvar. De ska inte vänta på att han ska komma och lösa problemet åt dem, men han ger råd hur han skulle agerat om han varit på plats. Mannen som levde med sin fars hustru agerade helt uppenbart både mot Guds lag och romersk lag och församlingen blundade för det. Paulus säger inte att de ska stena honom, vilket skulle varit den judiska lösningen. Han uppmanar dem inte heller att processa fallet i domstol, vilket skulle varit den romerska lösningen. I stället säger han att de som församling gemensamt ska ta avstånd från honom och överlämna honom till Satan, chocken att se vem hans verklige herre är, kanske kan leda till omvändelse. Denna historia får ett lyckligt slut, i 2 Kor 2:5-8 har mannen omvänt sig och är tillbaka i gemenskapen. Församlingen måste ibland sätta en gräns, men förmaningen måste ske i kärlek, se 2 Tess 3:14-15, och målet är alltid upprättelse, se Gal 6:1-3.]
Varför är det viktigt att ni tar itu med detta?
1) Lite jäst syrar hela degen
Vet ni inte att bara lite jäst [en bild på synd och falska läror] syrar hela degen?
7 Rensa bort den gamla jästen så ni kan bli en ny deg – ni är faktiskt osyrade, för vårt påskalamm, den Smorde (Messias, Kristus), har blivit slaktat för oss.
8 Så låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg [när vi levde på världens sätt], inte heller med ondskans och elakhetens surdeg (ondska och utlevd ondska). Fira i stället med renhetens (ärans) och sanningens (ärlighetens) osyrade deg.
2) Det är skillnad mellan världen och församlingen
9 I mitt [tidigare] brev till er skrev jag att ni inte ska umgås (vanemässigt och ha nära kontakt) med sexuellt omoraliska människor.
10 Jag menade inte alla
sexuellt omoraliska här i världen,
eller alla giriga (som strävar efter mer och mer ägodelar, men även makt och inflytande) och
utsugare (bedragare, svindlare) [Ordet översätts ”rovlystna” i Matt 7:15.]
eller alla avgudadyrkare.
I så fall hade ni behövt lämna världen!
[Paulus hade skrivit minst ett brev tidigare före detta brev, som vi kallar Första Korintierbrevet. I det förra brevet, som inte finns bevarat, hade man tolkat uppmaningen att inte ha nära samröre med människor som lever i uppenbar synd på fel sätt. Man hade inte tillämpat det internt i församlingen utan tänkte att det bara gällde andra människor ute i världen. Paulus visar på absurditeten i ett sådant synsätt. Paulus förespråkar inte klosterliv; en kristen ska leva i världen men inte av den. Jesus ber inte att lärjungarna ska tas ur världen utan vara bevarade från den onde, se Joh 17:15-19.]
11 Men nu skriver jag till er
att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder [som kallar sig en kristen]
och är [har som livsstil att vara]
sexuellt omoralisk,
girig,
avgudadyrkare,
förtalare,
drinkare eller
utsugare.
Med en sådan ska ni inte ens äta.
[Denna lista har likheter med dödssynderna i 5 Mos 13-24, som också avslutas med att man inte ska ha något att göra med den som hänger sig åt sådant.]
3) Sekulära domstolar ska inte lösa församlingens problem
12 Är det min sak att döma de utomstående? [Nej!]
Är det inte de som är innanför [i församlingen] ni ska döma? [Jo!]
13 De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er den som är ond! [5 Mos 17:7]