10
Jesu offer
Lagen ger en skuggbild [en föraning, de grova konturerna] av det goda som kommer [i Kristus som en överstepräst, se Heb 9:11], men inte av tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen genom de offer, som man år efter år bär fram på samma vis [på försoningsdagen - Jom kippur, 3 Mos 16:12-16], fullkomna dem som träder fram [till altaret]. I så fall skulle man väl slutat offra [dessa årliga offer], eftersom de som tjänstgör då redan hade varit renade en gång för alla och inte längre haft några synder på sitt samvete? Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna, för tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder. Därför säger Kristus när han träder in i världen [blev en människa]:
Offer [med djur] och gåvor [mat- och dryckesoffer] ville du inte ha,
men du har berett mig en kropp [för att offras].
Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
Då sade jag: Se, jag har kommit för att göra din vilja, Gud.
I bokrullen står det skrivet om mig.
[Ps 40:7-9]
 
Först säger han: ”Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte.” Det trots att de frambärs enligt lagen. Sedan säger han: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Han upphäver det första för att upprätta det andra. 10 Och i kraft av den viljan är vi helgade (avskilda till tjänst för Gud), genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla.
 
11  [I vers 1 beskrevs det årliga offret ”år efter år”, här det dagliga offret, se Heb 7:27.]
 
Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. 12 Men när denne [präst, Jesus] hade framburit ett enda offer för alla synder för all framtid, ”satte han sig ner vid Guds högra sida” [Ps 110:1], 13 där han nu väntar på att ”hans fiender ska läggas som en fotpall under hans fötter” [Ps 110:1]. 14 För genom ett offer har han fulländat (gjort sitt verk av mognad i) dem som är helgade (avskilda för helig tjänst). 15 Den helige Ande vittnar om detta för oss, för han har sagt:
16 Detta är det förbund som jag ska sluta med dem
efter dessa dagar.
Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan,
och jag ska skriva dem i deras sinnen (förstånd, tankar).
[ Jer 31:33. Samma citat som i Heb 8:10, dock är hjärta och sinne i omvänd ordning. Det nya förbundet är inte skrivet på stentavlor utan i hjärtat och förvandlar inifrån och ut, se 2 Kor 3:1-3.]
 
17 Sedan säger han [i nästa vers]:
Deras synder (vandring bort från Gud) och deras laglöshet (överträdelser mot lagen)
ska jag inte längre komma ihåg.
[I det gamla förbundet var den ihågkommen varje år, se vers 3.]
[Jer 31:34]
 
18 Nu när det finns förlåtelse för dessa [synder], finns det inte längre något [behov av] offer för synd.
Uppmuntran och varning - håll fast vid tron
19  [Vers 19-25 är en enda mening i grekiskan.]
Därför, syskon (bröder och systrar i tron), har vi full frihet (visshet, frimodighet) att gå in i det allra heligaste [rummet i det himmelska tabernaklet där Jesus sitter vid Faderns högra sida] genom Jesu blod, 20 genom den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten [det draperi som avskilde det allra heligaste, men som delades mitt itu uppifrån och ner när Jesus dog på korset], det vill säga genom hans kropp (kött) [som också bröts för vår skull].
 
21 Eftersom vi har en sådan stor (underbar) överstepräst över Guds hus så:
22 Låt oss ständigt gå fram [närma oss Gud]
med uppriktiga (genuina) hjärtan
i den övertygelse som tron ger,
med våra hjärtan [den inre människan] renade (bestänkta) från ett ondskefullt samvete,
och våra kroppar [den yttre människan] tvättade med rent vatten.
 
23 Låt oss ständigt hålla fast vid (få tag på och inte släppa) trons bekännelse
[att säga och tänka på samma sätt som Gud]
detta utan att rubbas (ändra läge och position),
för han som har givit löftet är trofast (pålitlig).
 
24 Låt oss ständigt tänka på (ta hand om, ha omsorg om) varandra. Syftet är att [komma på nya sätt att] sporra (väcka, stimulera, inspirera) varandra
till kärlek (som är osjälviskt utgivande)
och goda gärningar.
25 Nonchalera (överge) inte våra sammankomster (glöm inte bort församlingsgemenskapen),
som en del har för vana att göra,
uppmuntra i stället varandra,
och det desto mer när ni ser hur dagen närmar sig
[då Jesus kommer tillbaka för att döma världen].
[De tre huvudverben i detta stycke är: ”låt oss gå fram”, ”låt oss hålla fast” och ”tänk på varandra”. På grund av vad Jesus gjort kan vi frimodigt närma oss Gud. Det är också viktigt att se att närmandet av Gud inte är fristående från mänskliga relationer. Kärleken till Gud måste vägas upp med kärleken till medmänniskan, annars blir ingen av dessa äkta.]
 
26 För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, 27 utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. 28 Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom [enligt 5 Mos 17:6]. 29 Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som har trampat på (föraktat) Guds Son, vanvördat det förbundsblod som har helgat honom, och som smädar (sårar) nådens Ande? 30 Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk. 31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
 
32 Kom ihåg (påminn er själva gång på gång om) den första tiden, efter det att ni hade blivit [andligt] upplysta [kommit till tro på Jesus] och stod fasta trots många stora och smärtsamma lidanden. 33 Vissa gånger var ni offentligt utpekade (upptagna på världsscenen) och utsatta för glåpord (hån, förakt) och misshandel (satta under hård press), andra gånger delade ni detta med andra som gick igenom samma sak. 34 Ni kände (sympatiserade) med dem som satt i fängelse, och ni accepterade med glädje att era tillgångar konfiskerades, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt.
[Enligt romersk lag kunde påföljden för vissa brott vara konfiskering av den dömdes tillgångar. Hebreerbrevets läsare har alltså åtalats och bestraffats för sin tro på Kristus.]
 
35 Kasta inte bort (avfärda inte) er frimodighet (övertygelse, tillit, förtröstan), den ger stor belöning. 36 Ni behöver nämligen uthållighet (karaktär som står fast även under prövningar) för att kunna göra Guds vilja och få det som är lovat. 37 För [det är som profeten Habackuk sade]:
”Om en liten tid,
ja, en mycket, mycket kort tid,
då kommer han som ska komma [Messias],
och han dröjer inte.
38 Den rättfärdige ska leva av tro [på Kristus],
men om han drar sig undan (tillbaka av rädsla) [bort från tron, på grund av förföljelse],
finner min själ ingen glädje i honom.”
[Fritt citerat från Hab 2:3-4 och Jes 26:20.]
 
39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan i stället till dem som tror och vinner sina själar.