11
Tron låter oss se det som ännu inte är synligt
[I detta kapitel, som ofta kallas trons kapitel, används ordet tro tjugofyra gånger.]
Tro är att hålla fast vid (stå tillsammans med, vara grundad på, leva med) det som vi hoppas på, en övertygelse om det som inte [ännu] är synligt [för våra fysiska ögon]. Genom den [tron] har de gamla [patriarkerna och andra ledare i gamla testamentet] fått sina [goda] vittnesbörd.
 
I tro [med trons ögon] förstår vi hur olika tidsperioder (generationer, epoker) har blivit förändrade (återuppbyggda, helt förvandlade till något bättre) genom ett ord från Gud. Det vi nu ser med våra fysiska ögon blev till genom det som inte kunde ses.
Abel dog i tro
[I kiasmen balanseras detta stycke mot exemplen på de människor som lidit och dött i tro, se vers 36-38.]
I tro bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och blev rättfärdig genom att Gud själv intygade (tog emot) hans offergåvor [ 1 Mos 4:4-8]. Trots att han nu är död talar hans tro ännu.
[Abels exempel på tro och offer som inte kom från sin egen prestation och egna gärningar talar ännu i dag till oss, se 1 Mos 4:10.]
Enok fick leva i tro
[Detta stycke balanseras med exemplet på de människor som segrat i tron, se vers 32-35.]
I tro blev Enok uppryckt till himlen utan att se döden [ 1 Mos 5:22-24]. Man hittade inte honom, för Gud hade ryckt upp honom. Redan innan han blev upptagen fick han vittnesbördet att han hade funnit nåd hos Gud.
 
Utan tro är det omöjligt att behaga (bli accepterad av) Gud. För den som närmar sig honom måste ju tro att han existerar och att han belönar dem som ärligt söker honom.
Noas familj räddas i tro
[Följande exempel handlar om vatten och hur Noas familj räddas undan domen. Stycket balanseras med berättelsen om hur israeliterna korsar Röda havet och räddas, se vers 29.]
I tro byggde Noa, uppfylld av helig fruktan, en ark för att rädda sin familj, sedan han fått en gudomlig varning om det som ännu inte kunde ses [ 1 Mos 6:13-22]. Genom denna tro dömde han världen [för dess otro] och fick själv ta del av (ärva) rättfärdigheten som kommer från tro (att vara trofast).
Abraham drog ut i tro
[Abraham lämnade staden Ur i Mesopotamien. Stycket balanseras av hans ättlingars uttåg ur Egypten, se vers 20-28.]
I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle gå [ 1 Mos 12:1-4].
 
I tro bosatte han sig i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, 10 för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.
Saras tro – Isaks födelse
11  [Saras tro gjorde att hon blev mor till Isak trots sin höga ålder. Styckets tema är löftessonen Isak, som är en förebild till Jesus, och balanseras med stycket om hur Abraham i tro var villig att offra sin son, se vers 17-19.]
I tro fick också Sara, som var ofruktsam, kraft att bli mor till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast. 12 Därför fick också en enda man, så gott som död, barn så talrika som himlens stjärnor och oräkneliga som sandkornen på havets strand.
Främlingar på vandring till Guds stad
13  [Kiasmens centrum. Här blir det tydligt att tron ser framåt på något som ännu inte är fullt synligt för det fysiska ögat, se vers 1.]
I tro dog alla dessa [Abraham, Sara, Isak och Jakob, se vers 8-12, men kan även inkludera de som nämns i vers 17-40] utan att ha fått ta emot de fullbordade löftena. [Under sitt jordeliv fick de inte se allt det Gud lovat dem.]
Trots det såg de uppfyllandet, men som på håll, och välkomnade det [i tro] och bekände sig vara gäster och främlingar (som har en temporär boning här) på jorden.
 
14 De som talar på detta sätt visar helt uppenbart att de söker ett hemland (fädernesland). 15 Om de med ständig hemlängtan hade tänkt på det land som de gått ut ifrån, hade de haft otaliga tillfällen att vända tillbaka dit. [Abraham och Sara lämnade staden Ur i Mesopotamien.] 16 Men nu längtade de efter (sökte, sträckte de sig efter) ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud [som kallas ”Abraham, Isak och Jakobs Gud”] för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem.
 
Abrahams tro - Isak bärs fram som ett offer
17 I tron bar Abraham fram Isak som offer när han blev satt på prov [ 1 Mos 22:1-10]. Sin ende son bar han fram, trots att han hade fått löftena 18 och Gud hade sagt till honom: Det är genom Isak din avkomma ska räknas. 19 Abraham räknade med att Gud hade makt att till och med uppväcka från de döda, och därifrån återfick han honom också, bildligt talat. [Abraham dog 175 år gammal. Vid den tiden bestod hans släkt av en son, 75 år gammal, och två barnbarn som var 15 år.]
 
Abrahams barns tro
20 I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider [1 Mos 27].
 
21 I tron välsignade den döende Jakob Josefs båda söner [1 Mos 49]. Sedan tillbad han böjd mot änden av sin stav [ 1 Mos 47:31].
 
22 I tron påminde (berättade) Josef på sin dödsbädd om Israels barns uttåg [om Guds löften till sitt folk om Kanans land, se 1 Mos 12:7; 13:5; 15:7, och att de efter fångenskapen skulle återvända, se 1 Mos 15:13-14] och gav befallning om vad som skulle ske med hans ben. [ 1 Mos 50:24-25; 2 Mos 13:19]
 
23 I tro gömde Moses föräldrar sitt nyfödda barn i tre månader, eftersom de såg att han var ett vackert barn [han hade inre och yttre skönhet, ordagrant ”från en stad”, dvs. från en himmelsk stad ovan]. De var inte rädda för kungens [Faraos] förbud [att låta hebreiska pojkar få leva eftersom de utgjorde ett hot mot egyptierna, 2 Mos 1:16].
 
24 I tro vägrade Mose som vuxen att kallas son till Faraos dotter. 25 Han valde att dela lidandet (vara delaktig i förtrycket) tillsammans med Guds folk, i stället för att njuta av den temporära glädje synden ger. 26 Han ansåg (efter att noga ha övervägt alla fakta) att hånet (förolämpningarna, smäleken) som han fick utstå för Kristus [Messias som skulle komma] var en större rikedom än alla Egyptens skatter, för han hade sin blick riktad på lönen.
 
27 I tro lämnade han Egypten bakom sig utan att bli rädd för kungens [Faraos] vrede, han höll troget fast som en som såg den Osynlige.
 
28 I tro firade han påsken och strök blodet på dörrposterna för att fördärvaren inte skulle röra deras förstfödda [ 2 Mos 12:23].
 
Israeliterna korsade Röda havet i tro
29 I tro korsade de [Mose och israeliterna] Röda havet som om det vore torrt land, men när egyptierna försökte göra samma sak dränktes de.
Exempel på människor som segrat i tron
30 I tro föll Jerikos murar, efter att de [israeliterna] hade marscherat runt (omringat) dem i sju dagar.
 
31 I tro undkom den prostituerade Rahab att dödas tillsammans med dem som vägrade att tro (lyda), eftersom hon hade välkomnat spejarna (varit gästfri, inte varit fientligt inställd mot dem).
 
32 Vad ska jag säga mer?
Jag skulle inte hinna med att berätta om
Gideon [som vann seger med en liten armé på 300 män, se Dom 6-8],
Barak [som lydde domaren Deboras profetiska ord. Tillsammans besegrade de fienden, se Dom 4-5],
Simson [som till sist förstod att hans styrka inte kom från honom själv, se Dom 13-16],
Jefta [född utanför äktenskapet, fördrevs av sina bröder, men fick vara med och besegra ammoniterna och blev en domare, se Dom 10:6-12:15],
David [Israels mest berömda kung, se 1 Sam 16-1 Kung 2],
Samuel [Israels stora profet, se 1 Sam 1-16]
och profeterna,
33 som i tro
besegrade kungariken,
utövade rättfärdighet (styrde de landet på ett rättfärdigt sätt),
fick se [Guds] löften gå i uppfyllelse,
stängde lejons gap [Dan 6],
34 släckte rasande eld,
undkom svärdets egg,
var svaga men fick kraft,
blev starka i strid,
drev främmande härar på flykten.
 
35 Kvinnor fick [i tro] sina döda tillbaka
genom uppståndelse,
andra blev torterade och accepterade inte befrielsen [som erbjöds om de förnekade tron],
för de ville nå en bättre uppståndelse.
[gamla testamentet har två exempel på kvinnor som fått sina döda söner tillbaka. Elia uppväckte en änkas son i Sarefat, se 1 Kung 17:17-24, och Elisa uppväckte en kvinnas son i Shunem, se 2 Kung 4:17-37. Grekiska ordet för tortyr är ”tumpanizo” som ursprungligen beskriver hur man slår på en trumma. Ordet kan specifikt beskriva hur offret blir slagen på eller får sin kropp fastbunden och utsträckt på ett hjul, men användes generellt för olika former av tortyr.]
Exempel på människor som dött i tro
36  [På samma sätt som Abel dödades av sin bror på grund av sin tro, följer nu en rad exempel på kvinnor och män utan namn som fått lida och dö för sin tro. Ibland krävs det mer tro att stå fast i sin övertygelse än att bli befriad från besvärande omständigheter, på samma sätt som de tre unga hebréerna vägrade släppa sin tro även om Gud inte skulle befria dem från ugnen, se Dan 3:16-18.
Ordet för ”andra” i föregående vers är ”allos” medan denna vers börjar med ”hetros”.]
 
Andra (en annan kategori av människor) fick utstå
hån och piskrapp,
ja, även bojor och fängelse.
37 De blev stenade,
söndersågade [enligt judisk tradition blev Jesaja dödad på det sättet],
dödade med svärd.
De gick runt i fårskinn och gethudar,
nödlidande,
plågade
och misshandlade.
38 Världen var inte värdig att ta emot dem.
De irrade omkring i
öknar och bergstrakter,
i grottor och hålor.
Alla dessa vittnar om tron
39  [Nu sammanfattas resonemanget som startade i kapitel 11. Ordet vittnesbörd som används i vers 2 återkommer här och ramar in hela stycket.]
Även om alla dessa [exempel på personer från GT som nämnts] hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. [De fick inte se Messias, hans rike och den slutgiltiga upprättelsen och frälsningen som sker när Kristus kommer igen, se Heb 9:28.] 40 Gud har nämligen förberett något bättre för oss [ Heb 8:6]: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet.
[En dag ska de som förlorat familjemedlemmar för tidigt återse dem, se 11:35. Alla rättfärdiga ska stå upp på den yttersta dagen, se Dan 12:2, 13.]