Ordspråksboken
Inledning
Introduktion: Ordspråksboken är en praktisk bok. Den innehåller samlingar av ordspråk för att leva vist. Ordspråken lyfter ofta fram positiva och negativa konsekvenser av livsval. Den spänner över praktiskt taget livets alla områden som äktenskap, barnuppfostran, affärsrelationer, arbetsmoral, tal, inre attityder, gudstjänstliv, planering av framtiden, hur de fattiga ska hjälpas, hur fiender ska behandlas och mycket mer.
Ordspråksboken följer en pedagogisk modell där den som undervisar är en ”far” och den tänkte läsaren/lyssnaren är dennes son. På sin väg genom livet ställs sonen inför en mängd olika val. Ordspråksboken driver tesen att det avgörande valet står mellan visheten och dårskapen. Dessa båda personifieras som kvinnor som lockar sonen att välja väg. Visheten börjar med att frukta och vörda Gud, medan dårskapen på ett eller annat sätt alltid är förknippad med avgudadyrkan eller trolöshet mot Gud. Hebreiskan har flera ord för dåre. Följande fem ord används i Ordspråksboken, i ökande grad av dårskap:
1. Den enkle/öppne dåren (hebr. peti) – saknar kunskap, är okunnig, öppen och lättledd, men kan förändra sig (Ords 1:4, 22).
2. Den babblande dåren (hebr. evil) – pratar strunt (Ords 10:8, 10, 14, 21), kan tas för vis om han är tyst (Ords 17:28), tror hans egen väg är rätt (Ords 12:15).
3. Den oresonlige dåren (hebr. kesil) – vägrar ta till sig Guds vishet (Ords 1:22, 32; 3:35; 8:5; 10:1, 18, 23; 12:23; 13:16, 19, 20; 14:7, 8, 16, 24, 33; 15:2, 7, 14, 20; 17:10, 12, 16, 21, 24, 25; 18:2, 6, 7; 19:1, 10, 13, 29; 21:20; 23:9; 26:1, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12; 28:26; 29:11, 20).
4. Den hånfulle dåren (hebr. lets) – föraktar Gud och lär ut dårskap (Ps 1:1), vägrar ta till sig tillrättavisning (Ords 1:22; 13:1).
5. Den ondskefulle dåren (hebr. naval) – lever helt utan Gud (Ps 14:1), är en sorg för sina föräldrar (Ords 17:7, 21). Ordet härstammar från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord för dåre beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval (Nabal på svenska). Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. Denne man, med samma namn, personifierar dårskap.
Genre: Visdomslitteratur.
Skrivet: Sammanställd på 900-talet f.Kr.. Vissa ordspråk kan vara äldre. Vissa delar kan ha sammanställts i slutet på 700-talet på uppdrag av kung Hiskia (som regerade 726-698 f.Kr.), se Ords 25:1.
Författare: Salomo är den som samlade och använde ordspråken, se Ords 1:1. Han behöver inte vara originalförfattaren till alla som tillskrivs honom, en del kan vara äldre.
Kap 25-29 är troligtvis bearbetade av Hiskias män, se Ords 25:1. Kap 30-31 har ordspråk från Agur, se Ords 30:1, och Lemuel, se Ords 31:1, som kan ha varit pseudonymer för Salomo.
1
FÖRSTA SAMLINGEN: En manual för livet (kap 1-9)
1 Detta är ordspråk (liknelser, bilder, talesätt, sanningar – hebr. mashal)
av Israels kung Salomo, Davids son.
[Nu följer fem orsaker till boken som översätts ”För att ge”. I hebreiskan definieras det tydligt med prepositionen lamed på fem verb i vers 1, 2a, 2b, 3a, 4a, 6a. Centralt finns resultatet och huvudpunkten i vers 3 som är rättfärdighet, rättvisa och integritet.]
2 För att ge (lära känna) vishet och undervisning (fostran).
För att förstå (begripa) visa (insiktsfulla) ord.
3 För att ge undervisning om hur man agerar med vishet (hur man får självdisciplin, och hur man handlar rätt i moraliska frågor), resultatet blir:
rättfärdighet (att man följer Guds standard) och
rättvisa (att man tar rättvisa beslut) och
integritet (vad man säger och vad man gör överensstämmer, att man lever moraliskt rätt, vandrar rakt fram).
4 För att ge den oerfarne (naive) förstånd (vaksamhet, gott omdöme),
den unge (ynglingen, tonåringen – hebr. naar) kunskap för att planera sitt liv (kunskap om bästa sättet för att kunna leva ett vist liv).
5 Men även den som redan är vis kan lyssna och ta till sig mer kunskap.
En förståndig människa tar till sig goda (moraliska) råd (så han kan styra sitt liv rätt).
6 För att ge förståelse (insikt att tolka den djupare meningen) av ordspråk (hebr. mashal),
de visas ord och mysterier (frågeställningar; mörka och förbryllande ord – hebr. chida).
7 Fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahveh) är början (begynnelsen; det allra första steget) till kunskap – [bara] dårar föraktar vishet och tillrättavisning (fostran, undervisning).
[Detta är första gången av totalt 14 som ordet fruktan (hebr. jirah) används i Ordspråksboken. Talet 14 (2 x 7) står för dubbel perfektion (påskalammet slaktas den 14:e nisan, se 2 Mos 12:5-6; släktleden har 14 led, se Matt 1:17). Här används samma ord för ”början/begynnelsen” (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet utvidgas i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10.]
Lyssna på undervisning
8 Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far,
förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner – hebr. Torah).
9 För de är som en skön krans (ordagrant: ”krans nåd/favör” – hebr. livja chen) på ditt huvud [Ords 4:9],
och som en kedja runt din hals [symbol på ära och framgång].
Säg nej till dåligt sällskap
10 Min son (mitt barn, min vän), om syndare frestar (lockar, förleder) dig,
följ inte med dem (håll inte med om vad de säger, och längta inte att vara med dem).
11 Om de säger:
”Kom med oss,
vi ska ligga på lur efter blod [överfalla, råna, döda] oskyldiga utan orsak.
12 Låt oss sluka dem levande, som Sheol (underjorden – de dödas plats),
fast de är mitt i livet får de sänkas ner i graven.
13 Vi letar upp allt av värde
och vi fyller våra hus med stöldgods.
14 Bli en av oss,
vi delar allt (av gemensamma tillgångar, stöldgods)”.
15 Min son (mitt barn, min vän), följ inte med dem,
avhåll din fot ifrån deras stig.
16 För deras fötter skyndar (rusar) till allt vad ont är,
de är kvicka att utgjuta blod.
17 För visst är det lönlöst att breda ut nätet [för att fånga]
inför ögonen på en fågel.
18 Det är precis vad de gör, de sätter upp en fälla för andra,
men det är sin egen undergång de förbereder.
19 Så går det (så är de välkända stigarna) för varje människa som är girig för orätt vinning,
livet kommer att tas ifrån honom.
Visheten talar
[Att tillskriva mänskliga egenskaper åt ett abstrakt begrepp är en vanlig poetisk stil i Ordspråksboken. I stället för att bara faktamässigt beskriva visheten personifieras den här som en kvinna och en mer levande grafisk bild målas upp för läsaren.]
20 Visheten går ut på gatan och ropar,
på torgen (öppna platser) höjer hon sin röst.
21 I stökiga korsningar ropar hon ut,
i stadsportarna talar hon:
22 ”Ni oförståndiga, hur länge ska ni älska ert meningslösa liv,
och ni cyniker er negativism,
och ni [högfärdiga] dårar hur länge ska ni hata kunskap?
23 Om ni vänder om [ångrar er] och lyssnar till min tillrättavisning,
då ska jag [visheten personifierad] låta min ande komma över er;
jag ska låta mina ord bli kända för er.
24 Ni vägrade att svara när jag [visheten personifierad] ropade,
och brydde er inte om när jag räckte ut min hand.
25 Ni ignorerade mina råd
och ville inte ta emot min tillrättavisning.
26 Därför ska jag [visheten personifierad] skratta åt er olycka,
och håna er när förskräckelse (fruktan) kommer över er,
27 när den kommer över er likt en storm,
när er undergång kommer som en virvelvind,
när svårigheter (själslig vånda) drabbar er.
[Bilden som målas upp här är dårarna som hatar och förlöjligar visheten. Till sist leder deras väg till fördärvet, och då är det i stället visheten som skrattar åt dem. Detta förstärker absurditeten i att trots upprepade varningar välja en dåraktig väg. Jag i den här versen syftar på den personifierade visheten, inte Gud. Han skrattar inte över olycka, han om någon kan sympatisera med mänskligt lidande. Han släcker inte ut en tynande låga, Jes 42:3, Jesus gråter över Jerusalem, se Luk 19:41, osv.]
28 Då kommer de att ropa på mig [visheten personifierad],
men jag ska inte svara.
Då kommer de att söka mig ihärdigt,
men utan att hitta mig.
29 Därför att de hatade kunskap
och valde att inte frukta (att inte i vördnad tillbe) Herren (Jahveh),
30 eftersom de vägrade att följa mina råd,
och avslog alla tillfällen då jag ville tillrättavisa (lära) dem,
31 därför ska de äta [den bittra] frukten av sin egen väg (beslut, handlingar)
och mättas av sina onda planer.
32 För de oförståndigas avfällighet blir deras död,
och framgången (välgången) hos de [självsäkra] dårarna blir deras undergång (död).
33 Men den som hör (lyssnar, lyder, håller med, uttalar och säger samma sak som) mig [visheten]
kan vara lugn och trygg utan rädsla för olycka (fara).”