11
Jesus uppväcker Lasarus
1 Men det fanns en sjuk, Lasarus från Betania, från byn hos Maria och Marta, hennes syster.
2 Och det var Maria som smorde in Herren med balsam och torkade av hans fötter med sitt hår. Hennes bror Lasarus var sjuk.
3 Då sände systrarna till honom och sade: ”Herre, se: den du gillar är sjuk.”
4 Men när Jesus hörde det, sade han: ”Denna sjukdom är inte till döds utan för Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den.”
5 Och Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.
6 När han nu hörde att han är sjuk, då blev han först kvar på platsen där han var två dagar.
7 Sedan efter detta säger han till lärjungarna: ”Låt oss dra till Judeen igen.”
8 Lärjungarna säger till honom: ”Rabbi, nu sökte judarna stena dig. Och åter beger du dig dit?”
9 Jesus svarade: ”Finns det inte tolv timmar under dagen? Om någon vandrar om dagen stöter han inte emot, eftersom han ser denna världs ljus.
10 Men om någon vandrar om natten stöter han emot, eftersom ljuset inte finns i honom.”
11 Detta sade han, och efter detta säger han till dem: ”Lasarus vår vän har insomnat. Men jag går för att väcka honom ur sömnen.”
12 Då sade lärjungarna till honom: ”Herre, om han har insomnat ska han bli frälst.”
13 Men Jesus hade sagt det om hans död, men dessa tänkte sig att det är om sömnens insomnande han talar.
14 Då sade nu Jesus till dem öppet: ”Lasarus har dött.
15 Och jag är glad för er skull, för att ni ska tro, att jag inte var där. Men låt oss dra till honom.”
16 Då sade Tomas som kallades Tvillingen till medlärjungarna: ”Låt oss dra, också vi, för att dö med honom.”
17 När Jesus nu kom, fann han att han redan hade fyra dagar i graven.
18 Och Betania var nära Jerusalem, ungefär femtio stadier bort.
19 Och många av judarna hade kommit till Marta och Maria för att uppmuntra dem gällande brodern.
20 Marta, när hon nu hörde att Jesus kommer, mötte honom. Men Maria satt i huset.
21 Då sade Marta till Jesus: ”Herre, om du varit här hade inte min bror dött.
22 [Men] också nu vet jag att vad du än ber Gud om ska Gud ge dig.”
23 Jesus säger till henne: ”Din bror ska uppstå.”
24 Marta säger till honom: ”Jag vet att han ska uppstå. Vid uppståndelsen, på den sista dagen.”
25 Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, även om han dör ska han leva.
26 Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig dö till eonen. Tror du detta?”
27 Hon säger till honom: ”Ja Herre. Jag har kommit till tro på att du är Kristus, Guds Son som kommer till världen.”
28 Och när hon sagt detta gick hon iväg och ropade på Maria, sin syster, och i hemlighet sade hon: ”Läraren är här och ropar på dig.”
29 Och denna, när hon hörde, reste sig fort och gick till honom.
30 Men ännu hade Jesus inte gått in i byn, utan var fortfarande på platsen där Marta mötte honom.
31 Judarna som var med henne i huset och uppmuntrade henne såg då Maria, att hon fort stod upp och gick ut. Och de följde henne och tänkte sig att hon beger sig till graven för att gråta där.
32 Maria, när hon nu kom dit där Jesus var, såg honom och föll ner för hans fötter och sade till honom: ”Herre, om du varit här hade inte min bror dött.”
33 Jesus, när han nu såg henne gråtande och judarna som kommit med henne gråtande, frustade i anden och upprörde sig
34 och sade: ”Var har ni lagt honom?” De säger till honom: ”Herre, kom och se.”
35 Jesus tårades.
36 Då sade judarna: ”Se hur han gillade honom!”
37 Men några av dem sade: ”Kunde inte denne som öppnade ögonen på den blinde göra så att också denne inte dog?”
38 Jesus frustade då åter inom sig och går till graven. Och den var en grotta, och en sten låg över den.
39 Jesus säger: ”Ta bort stenen.” Då säger honom systern till den avlidne, Marta: ”Herre, han luktar redan. För det är fjärde dagen.”
40 Jesus säger till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, ska du få se Guds härlighet?”
41 De tog då bort stenen. Och Jesus lyfte ögonen mot ovan och sade: ”Far, jag tackar dig att du har hört mig.
42 Och jag visste att du alltid hör mig. Men för skaran som står här omkring sade jag det, för att de ska tro att du har sänt mig.”
43 Och när han hade sagt detta, vrålade han med väldig röst: ”Lasarus! Kom ut!”
44 Den avlidne kom ut, ombunden till fötterna och händerna med bindlar, och hans åsyn var omlindad med en duk. Jesus säger till dem: ”Lös honom och låt honom bege sig.”
45 Många av judarna som hade kommit till Maria och skådat det han gjort kom då till tro på honom.
46 Men några av dem gick bort till fariseerna och sade till dem vad Jesus hade gjort.
47 Då samlade översteprästerna och fariseerna Sanhedrin och sade: ”Vad gör vi? För den där människan gör många tecken.
48 Om vi låter honom vara så kommer alla att tro på honom, och då kommer romarna att komma och ta bort från oss både platsen och folkslaget.”
49 Men en viss av dem, Kaiafas som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni vet ingenting.
50 Inte heller tänker ni att det gagnar er att en människa dör istället för folket och inte hela folkslaget går förlorat.”
51 Men detta sade han inte av sig själv, utan då han var överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folkslaget.
52 Och inte bara för folkslaget, utan för att också samla Guds förskingrade barn till ett.
53 Från den dagen planerade de nu för att döda honom.
54 Jesus vandrade då inte längre öppet bland judarna, utan gick bort därifrån till trakten nära ödemarken, till Efraim som en stad hette. Och där blev han kvar med lärjungarna.
55 Och judarnas påsk var nära, och många gick upp till Jerusalem från trakten före påsken för att renhelga sig.
56 De sökte då efter Jesus och talade med varandra stående i templet: ”Vad tänker ni er? Att han alls inte kommer till högtiden?”
57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett bud att om någon vet var han är, ska han informera så att de kan fånga honom.