11
Kapitel 11
1 Och det hände sig, under det att han var på en plats och bad, att när han slutat sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att bedja, så som också Johannes lärde sina lärjungar.”
2 Och han sade till dem: ”När ni beder ska ni säga:
Far,
helgat ska ditt namn bli.
Komma ska ditt rike.
3 Vårt tillkommande bröd
ge oss var dag.
4 Och förlåt oss våra synder,
för också själva förlåter vi
var och en som är skyldig oss.
Och för oss inte in i frestelse.”
Uthållig bön
5 Han sade till dem: ”Vem av er skulle ha en vän och gå till honom vid midnatt och säga till honom: Min vän, låna mig tre bröd,
6 då en vän till mig har kommit hit från vägen till mig och jag har inget att sätta fram åt honom –
7 och denne skulle svara inifrån och säga: Skaffa mig inte besvär! Dörren är redan stängd och mina barn är med mig i sängen. Jag kan inte stå upp och ge dig.
8 Jag säger er: Även om han inte kommer att ge honom och stå upp för att det är hans vän, kommer han just för hans oförskämdhet att resa sig och ge honom vad han behöver.
9 Och jag säger er: Be och ni ska få. Sök och ni ska finna. Bulta och det ska öppnas för er.
10 För var och en som ber får, och den som söker finner. Och för den som bultar ska det öppnas.
11 Men hos vem av er som är far kommer sonen att be om fisk, och istället för fisk kommer han att ge honom en orm?
12 Eller också kommer han att be om ägg, och han kommer att ge honom en skorpion?
13 Om nu ni som är elaka vet att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska er Far från himlen ge helig Ande åt dem som ber honom?”
Jesus eller Beelsebul
14 Och han drev ut en demon [och den var] stum. Och det hände sig, när demonen hade kommit ut, att den stumme talade och skarorna var förundrade.
15 Men några av dem sade: ”Det är med Beelsebul, demonernas furste, han driver ut demonerna.”
16 Och andra testade och sökte ett tecken från himlen från honom.
17 Men han visste om deras tankebanor och sade till dem: ”Varje rike uppdelat mot sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus.
18 Men om också Satan var uppdelad mot sig själv, hur ska hans rike bestå? För ni säger att det är med Beelsebul jag driver ut demonerna.
19 Men om det är med Beelsebul jag driver ut demonerna, med vem driver era söner ut? Därför blir de era domare.
20 Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått till er.
21 När den starke beväpnad vaktar sin fålla är det i fred som är hans.
22 Men då en som är starkare än honom kommer över och besegrar honom, tar han hans vapenrustning på vilken han förtröstade och ger ut hans krigsbyte.
23 Den som inte är med mig, är mot mig. Och den som inte samlar med mig skingrar.
En ond andes återkomst
24 När den orena anden kommer ut från människan, går den genom vattenlösa platser och söker ro och finner ingen. [Då] säger den: Jag ska återvända till mitt hus varifrån jag kom ut.
25 Och den kommer och finner det sopat och tillsnyggat.
26 Då går den och tar med sju andra andar elakare än sig själv, och de går in och bosätter sig där. Och då blir det sista för den människan värre än det första.”
27 Och det hände sig, under det att han sade detta, att en kvinna från skaran höjde sin röst och sade till honom: ”Saligt det moderliv som burit dig och de bröst som du diat!”
28 Men han sade: ”Snarare: saliga de som hör Guds ord och iakttar det.”
Jonas tecken
29 Men när skarorna tillhopades började han säga: ”Detta släkte är ett elakt släkte. Ett tecken söker det, och ett tecken ska inte ges det utom Jonas tecken.
30 För så som Jona blev för nineviterna ett tecken, så ska också Människosonen vara för detta släkte.
31 Söderns drottning ska resa sig vid domen med männen av detta släkte och fördöma dem. För hon kom från jordens ändar för att höra Salomos vishet, och se: något större än Salomo är här.
32 Ninevitiska män ska uppstå vid domen med detta släkte och fördöma det. För de ändrade sinne vid Jonas förkunnelse, och se: något större än Jona är här.
Ögat är kroppens lampa
33 Ingen tänder en lampa och sätter i en källare [eller under skäppan], utan på lampstället så att de som kommer in ser ljuset.
34 Kroppens lampa är ditt öga. När ditt öga är oreserverat är också hela din kropp upplyst. Men då det är elakt är också din kropp mörklagd.
35 Observera då att inte ljuset i dig är mörker.
36 Om nu hela din kropp är upplyst och inte har någon del som är mörklagd, blir hela upplyst som när lampan upplyser dig med blixtskenet.”
Jesu ord mot fariseer och laglärda
37 Och vid det att han hade talat, frågar honom en farisé om att luncha hos honom. Och han gick in och lade sig till bords.
38 Men farisén såg och var förundrad att han inte först doppade sig före lunchen.
39 Men Herren sade till honom: ”Nu, ni fariseer: det yttre av bägaren och fatet renar ni, men ert inre är fullt av rofferi och elakhet.
40 Tanklösa, har inte han som gjort det yttre också gjort det inre?
41 Men ge det som finns där inne som allmosa, och se: allt är rent för er.
42 Men ve er fariseer! För ni ger tionde av myntan och vinrutan och varje köksväxt, och förbigår rätten och kärleken till Gud. Men detta borde ni göra och inte samtidigt försumma det andra.
43 Ve er fariseer! För ni älskar förstapositionen i synagogorna och hälsningarna på torgen.
44 Ve er! För ni är som de omärkta gravarna, och människorna som vandrar ovanpå vet inte om det.”
45 Men då svarar en av de laglärda och säger till honom: ”Lärare, när du säger detta skymfar du även oss.”
46 Men han sade: ”Även er laglärda, ve! För ni belastar människorna med svårburna bördor, och själva rör ni inte bördorna med ett av era fingrar.
47 Ve er! För ni bygger profeternas gravmonument, och era fäder dödade dem.
48 Alltså är ni vittnen och samtycker till era fäders gärningar, för de dödade dem och ni bygger.
49 Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända till dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de döda och förfölja,
50 för att blodet av alla profeterna utgjutet från världens grundläggning ska sökas från detta släkte,
51 från blodet av Abel till blodet av Sakarja som förgjordes mellan altaret och huset. Ja, jag säger er: Det ska sökas från detta släkte.
52 Ve er laglärda! För ni har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som går in har ni hindrat.”
53 Och när han gick ut därifrån, började de skriftlärda och fariseerna fruktansvärt ansätta och utfråga honom om mycket,
54 och de låg på lur för honom för att få fast något ur hans mun.