2
Kapitel 2
1 Och det hände sig i de dagarna att det utgick ett edikt från kejsar Augustus att hela den bebodda världen skulle upptecknas.
2 Denna första uppteckning skedde när Quirinius var styresman i Syrien.
3 Och då gick alla för att upptecknas, var och en till sin stad.
4 Och även Josef gick upp från Galileen, från staden Nasaret till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och ätt,
5 för att upptecknas med Maria, hans trolovade som var gravid.
6 Och det hände sig, under det att de var där, att dagarna uppfylldes för att hon skulle föda,
7 och hon födde sin son, den förstfödde. Och hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet.
8 Och herdar fanns i samma trakt och låg ute och vaktade nattens väkter över sin hjord.
9 Och Herrens ängel stod framför dem, och Herrens härlighet sken omkring dem. Och de fruktade med stor fruktan.
10 Och ängeln sade till dem: ”Frukta inte. För se: jag evangeliserar för er en stor glädje som ska vara för hela folket:
11 att det fötts åt er idag en Frälsare som är Kristus, Herren, i Davids stad.
12 Och detta är för er tecknet: Ni ska finna ett spädbarn lindat och liggande i en krubba.”
13 Och plötsligt fanns med ängeln en mängd av den himmelska hären som lovprisade Gud och sade:
14 ”Ära i det högsta åt Gud!
Och på jorden frid
bland människor av välbehag.”
15 Och det hände sig, när änglarna farit bort från dem till himlen, att herdarna talade till varandra: ”Låt oss nu gå över till Betlehem och se denna sak som har hänt, som Herren har kungjort för oss.”
16 Och de gick skyndande och sökte upp både Maria och Josef och spädbarnet som låg i krubban.
17 Och när de hade sett, kungjorde de om ordet som var talat till dem om detta barn.
18 Och alla som hörde var förundrade över det som talats av herdarna till dem.
19 Men Maria bevarade alla dessa saker och konfererade i sitt hjärta.
20 Och herdarna återvände, ärande och lovprisande Gud för allt som de hade hört och sett, så som det talats till dem.
Jesu omskärelse
21 Och när det hade uppfyllts åtta dagar för att omskära honom, kallades också hans namn Jesus: det som var kallat av ängeln före det att han koncipierats i moderlivet.
Jesus bärs fram i templet
22 Och när dagarna hade uppfyllts för deras rening enligt Mose lag, förde de upp honom till Jerusalem för att ställa fram inför Herren,
23 så som det är skrivet i Herrens lag, att: Varje hanne som öppnar upp skötet ska kallas helig åt Herren,
24 och för att ge ett offer enligt det som är sagt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två duvungar.
25 Och se: det fanns en man i Jerusalem vars namn var Simeon. Och denne man var rättfärdig och vördsam och väntade på Israels tröst, och helig Ande var över honom.
26 Och det var för honom uppenbarat av den heliga Anden att han inte skulle se döden innan han sett Herrens Kristus.
27 Och han kom i Anden till templet, och under det att föräldrarna förde in barnet Jesus för att de skulle göra enligt det som var lagens sed för det,
28 mottog också han det i sina böjda armar och välsignade Gud och sade:
29 ”Nu friger du din fasttjänare, Härskare,
enligt ditt ord i frid.
30 För mina ögon har sett din frälsning
31 som du har berett inför ansiktet
hos alla folken:
32 ett ljus till uppenbarelse för folkslag
och härlighet för ditt folk Israel.”
33 Och hans far och mor var förundrade över det som talades om honom.
34 Och nu välsignade dem Simeon och sade till Maria hans mor: ”Se: denne är satt till fall och uppståndelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt –
35 [och] även genom din egen själ ska det gå en klinga – för att det ur många hjärtan ska uppenbaras funderingar.”
36 Och där fanns Hanna profetissan, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon var fortskriden i många dagar efter att ha levt med man sju år efter sin jungfrudom,
37 och sedan själv änka fram till åttiofyra år. Hon avlägsnade sig inte från templet, utan med fastor och förböner dyrkade hon natt och dag.
38 Och i samma stund stod hon där och gav Gud erkännande och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems återlösning.
39 Och när de hade fullbordat allt enligt Herrens lag vände de om till Galileen, till sin stad Nasaret.
40 Och barnet växte och blev starkt och fylldes av vishet, och Guds nåd var över det.
Jesus som tolvåring i templet
41 Och hans föräldrar gick varje år till Jerusalem vid påskhögtiden.
42 Och när han blev tolv år, när de gick upp enligt högtidens sed
43 och hade fullkomnat dagarna, under det att de återvände, höll sig gossen Jesus kvar i Jerusalem. Och hans föräldrar visste inte.
44 Men de antog att han var med i vägföljet och gick en dagsväg. Och de sökte noga efter honom bland släktingarna och de bekanta,
45 och när de inte fann honom återvände de till Jerusalem och sökte noga efter honom.
46 Och det hände sig efter tre dagar att de fann honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem.
47 Och alla som hörde honom var utom sig över hans förstånd och svar.
48 Och när de såg honom blev de överväldigade, och hans mor sade till honom: ”Barn, varför har du gjort mot oss så? Se: din far och jag har våndats och sökt efter dig.”
49 Och han sade dem: ”Varför då att ni sökte efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i det som hör till min Far?”
50 Och de förstod inte ordet som han talade till dem.
51 Och han gick ner med dem och kom till Nasaret och underordnade sig dem. Och hans mor bevarade noga alla sakerna i sitt hjärta.
52 Och Jesus gjorde framsteg i vishet[en] och mognad och nåd inför Gud och människor.
Johannes Döparen