20
Kapitel 20
1 Och det hände sig under en av dagarna, när han undervisade folket i templet och evangeliserade, att översteprästerna och de skriftlärda stod där med de äldste
2 och talade och sade till honom: ”Säg oss: Med vilken auktoritet gör du detta? Eller vem är det som gett dig denna auktoritet?”
3 Men han svarade och sade till dem: ”Jag ska fråga er, också jag, en sak. Och säg mig:
4 Johannes dop, var det från himlen eller från människor?”
5 De beräknade med varann och sade att: ”Om vi säger: Från himlen, kommer han att säga: Varför trodde ni inte på honom?
6 Men om vi säger: Från människor, kommer folket allihop att stena ner oss. För det är övertygat att Johannes är en profet.”
7 Och de svarade att de inte visste varifrån.
8 Och Jesus sade till dem: ”Inte heller jag säger till er med vilken auktoritet jag gör detta.”
Liknelsen om de onda vinodlarna
9 Och han började tala till folket denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till odlare och reste bort avsevärda tider.
10 Och vid en bestämd tid sände han till odlarna en fasttjänare för att de skulle ge honom av vingårdens frukt. Men odlarna sände iväg honom tomhänt och pryglade honom.
11 Och han tillade att skicka en annan fasttjänare. Men också denne pryglade de och vanhedrade och sände iväg tomhänt.
12 Och han tillade att skicka en tredje. Men även denne sargade de och kastade ut.
13 Och vingårdens herre sade: Vad ska jag göra? Jag ska skicka min älskade son. Denne ska de nog ha respekt för.
14 Men när odlarna såg honom, funderade de med varandra och sade: Denne är arvtagaren! Låt oss döda honom så att arvet blir vårt.
15 Och de kastade ut honom utanför vingården och dödade. Vad ska nu vingårdens herre göra med dem?
16 Han ska komma och förgöra dessa odlare och ge vingården till andra.”
Och när de hörde det, sade de: ”Får inte ske!”
17 Men han såg på dem och frågade: ”Vad är då detta som är skrivet:
Stenen som husbyggarna förkastade,
den har blivit till en hörnsten?
18 Var och en som faller på den stenen blir sönderkrossad, och den på vilken den faller, honom ska den söndersmula.”
19 Och de skriftlärda och översteprästerna sökte lägga händerna på honom i samma stund. Och de fruktade folket, för de förstod att det var om dem han hade talat denna liknelse.
Skatt till kejsaren
20 Och de vaktade noga och sände ut spioner som låtsades vara rättfärdiga för att ta tag i hans ord, för att utlämna honom åt styresmannens myndighet och auktoritet.
21 Och de frågade honom och sade: ”Lärare, vi vet att du talar och lär ut riktigt och inte tar ett ansikte utan i sanning lär ut Guds väg.
22 Är det tillåtet att vi ger kejsaren skatt eller inte?”
23 Men han beaktade deras slughet och sade till dem:
24 ”Visa mig en denar. Vems avbild och överskrift har den?” Och de sade: ”Kejsarens.”
25 Och han sade till dem: ”Återge då det som är kejsarens till kejsaren, och det som är Guds till Gud.”
26 Och de mäktade inte ta tag i hans ord inför folket, och förundrade över hans svar teg de.
Frågan om uppståndelsen
27 Och det kom fram några av saddukeerna, som säger [emot] att uppståndelse inte finns, och frågade honom
28 och sade: ”Lärare, Mose skrev till oss: Om någons bror dör och har hustru och denne är barnlös, att hans bror ska ta hustrun och låta säd uppstå fram åt sin bror.
29 Sju bröder fanns det nu. Och den förste tog en hustru och dog barnlös.
30 Även den andre
31 och den tredje tog henne, och på samma sätt även de sju: de lämnade inga barn och dog.
32 Till sist dog även kvinnan.
33 Kvinnan vid uppståndelsen, till vem av dem blir hon då hustru? För de sju hade henne som hustru.”
34 Och Jesus sade till dem: ”Denna eons söner gifter sig och blir bortgifta.
35 Men de som räknats värdiga att undfå den andra eonen och uppståndelsen från de döda varken gifter sig eller blir bortgifta.
36 För inte heller kan de längre dö, för de är änglalika och är Guds söner då de är uppståndelsens söner.
37 Men att de döda uppväcks har också Mose informerat om vid törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.
38 Och han är inte dödas Gud utan levandes, för alla är levande för honom.”
39 Och då svarade några av de skriftlärda och sade: ”Lärare, bra sagt!”
40 För de vågade inte längre fråga honom något.
Vem Kristus är
41 Och han sade till dem: ”Hur kan de säga att Kristus är Davids son?
42 För David själv säger i psalmernas bok: Herren sade till min Herre:
Sätt dig vid min högra sida
43 tills jag lagt dina fiender
som en fotpall för dina fötter.
44 David kallar honom alltså Herre. Och hur är han då hans son?”
Jesus varnar för de skriftlärda
45 Men när allt folket lyssnade sade han till [sina] lärjungar:
46 ”Akta er för de skriftlärda, som vill gå omkring i dräkter och gillar hälsningar på torgen och förstapositioner i synagogorna och förstaplatser vid måltiderna,
47 de som äter upp änkornas hus och som förevändning beder långt. Dessa ska få mycket mer dom.”
Änkans offergåva