9
Kapitel 9
1 Och han sammankallade de tolv och gav dem makt och auktoritet över alla demonerna och att bota åkommor.
2 Och han sände ut dem att förkunna Guds rike och hela [de sjuka]
3 och sade till dem: ”Ta inget för vägen, varken stav eller väska eller bröd eller silver eller två tunikor [var] att ha.
4 Och i det hus där ni går in, där ska ni bli kvar och därifrån gå ut.
5 Och de som inte välkomnar er, gå ut från den staden och skaka av dammet från era fötter till ett vittnesbörd för dem.”
6 Och de gick ut och gick genom by efter by och evangeliserade och botade överallt.
7 Men Herodes tetrarken hörde om allt som hände och var djupt villrådig, eftersom det sades av några att Johannes blivit uppväckt från de döda,
8 men av några att Elia hade visat sig och av andra att en profet av de urtida hade uppstått.
9 Och Herodes sade: ”Johannes halshögg jag. Men vem är denne om vilken jag hör sådant?” Och han sökte få se honom.
Jesus mättar fem tusen
10 Och apostlarna återvände och skildrade för honom vad de hade gjort. Och han tog med dem och drog sig undan enskilt till en stad som kallas Betsaida.
11 Men skarorna fick veta och följde honom. Och han välkomnade dem och talade till dem om Guds rike, och dem som hade behov av bot helade han.
12 Men dagen började vika, och de tolv kom fram och sade till honom: ”Skicka iväg skaran, så att de går till byarna och gårdarna runt omkring och övernattar och finner proviant. För här är vi på en öde plats.”
13 Men han sade till dem: ”Ge dem ni att äta.” Men de sade: ”Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar. Om väl inte vi ska gå och köpa matämnen för allt detta folk?”
14 För det var omkring femtusen män.
Men han sade till sina lärjungar: ”Få dem att luta sig till bords i matlag. [Ungefär] femtio var.”
15 Och de gjorde så och fick allihop att luta sig till bords.
16 Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och välsignade dem. Och han bröt och gav åt lärjungarna för att sätta fram åt skaran.
17 Och alla åt och blev mätta, och det togs upp som blev över för dem av bitar, tolv korgar.
Petrus bekännelse
18 Och det hände sig, under det att han var och bad ensam, att lärjungarna var med honom. Och han frågade dem och sade: ”Vem säger skarorna att jag är?”
19 Och de svarade och sade: ”Johannes Döparen. Men andra Elia, och andra att en profet av de urtida har uppstått.”
20 Och han sade till dem: ”Och ni? Vem säger ni att jag är?” Och Petrus svarade och sade: ”Guds Kristus.”
21 Men han näpste dem och instruerade att inte säga detta till någon,
22 och sade att: ”Människosonen måste lida mycket, och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad. Och den tredje dagen upprest.”
I Jesu efterföljd
23 Och han sade till alla: ”Om någon vill komma efter mig, ska han förneka sig själv och ta upp sitt kors varje dag och följa mig.
24 För den som vill frälsa sin själ ska förlora den, men den som förlorar sin själ för min skull, denne ska frälsa den.
25 För vilken nytta får en människa som vinner hela världen men förlorar eller mister sig själv?
26 För den som skäms för mig och mina ord, denne ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet.
27 Men jag säger er sannerligen: Det finns några av dem som står här som inte ska smaka döden förrän de sett Guds rike.”
Jesus visar sin härlighet
28 Och det hände sig efter dessa ord, ungefär åtta dagar, [och] han tog med Petrus och Johannes och Jakob och gick upp till berget för att bedja.
29 Och det hände sig, under det att han bad, att hans ansiktes skepnad blev en annan och hans klädnad blixtrande vit.
30 Och se: två män samtalade med honom. De var Mose och Elia,
31 som visade sig i härlighet och talade om hans uttåg som han skulle uppfylla i Jerusalem.
32 Men Petrus och de som var med honom var tyngda av sömn. Men när de var helt vakna, såg de hans härlighet och de två männen som stod med honom.
33 Och det hände sig, under det att de skilde sig från honom, att Petrus sade till Jesus: ”Mästare, det är fint att vi är här. Och vi ska göra tre hyddor: en åt dig och en åt Mose och en åt Elia”, men han visste inte vad han säger.
34 Men medan han sade detta, kom ett moln och överskuggade dem. Och de fruktade under det att de kom in i molnet.
35 Och en röst kom ur molnet och sade: ”Denne är min Son, den Utvalde. Lyssna till honom!”
36 Och vid det att rösten kom befanns Jesus ensam. Och de teg och berättade inte för någon under de dagarna något av vad de hade sett.
Jesus botar en besatt gosse
37 Och det hände sig nästa dag, när de kom ner från berget, attdär mötte honom en stor skara.
38 Och se: en man från skaran ropade och sade: ”Lärare, jag bönfaller dig att se till min son! För han är min enfödde,
39 och se: en ande tar honom och plötsligt skriker den och ruskar honom med fradga, och det är knappt att den drar bort från honom, den knäcker honom.
40 Och jag bönföll dina lärjungar att de skulle driva ut den, och de kunde inte.”
41 Och Jesus svarade och sade: ”O otroende och förvridna släkte, hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? För fram din son hit.”
42 Men medan han ännu kom, slet demonen omkull honom och ruskade. Men Jesus näpste den orena anden och helade gossen och gav honom tillbaka till hans far.
43 Och alla var överväldigade vid Guds storhet.
Människosonen ska utlämnas
Men när alla var förundrade över allt som han gjorde, sade han till sina lärjungar:
44 ”Sätt ni i era öron dessa ord. För Människosonen kommer att utlämnas i människors händer.”
45 Men de förstod inte detta ord, och det var beslöjat för dem så att de inte uppfattade det. Och de fruktade för att fråga honom om detta ord.
Vem är störst?
46 Men det kom in en fundering bland dem, vem som kunde vara störst av dem.
47 Men Jesus visste om funderingen i deras hjärta, och han tog tag i ett barn och ställde det bredvid sig
48 och sade till dem: ”Den som välkomnar detta barn vid mitt namn välkomnar mig. Och den som välkomnar mig, välkomnar honom som har sänt mig. För den som är mindre bland er alla, denne är stor.”
49 Men Johannes svarade och sade: ”Mästare, vi såg en som i ditt namn drev ut demoner, och vi hindrade honom eftersom han inte följde tillsammans med oss.”
50 Men Jesus sade till honom: ”Hindra inte. För den som inte är emot er, är för er.”
Jesus på väg upp till Jerusalem
51 Och det hände sig, vid det att dagarna för hans upptagande fullbordades, att han stärkte ansiktet för att gå till Jerusalem.
52 Och han sände ut änglar framför sitt ansikte, och de gick och kom in i en by med samarier för att förbereda för honom.
53 Och man välkomnade honom inte, eftersom hans ansikte gick mot Jerusalem.
54 Men när lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sade de: ”Herre, vill du vi säger att eld ska komma ner från himlen och förtära dem?”
55 Men han vände sig och näpste dem.
56 Och de gick till en annan by.
Lärjungaskapets kostnad
57 Och när de vandrade på vägen, sade någon till honom: ”Jag ska följa dig vart du än går hän.”
58 Och Jesus sade till honom: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar bon, men Människosonen har ingenstans att luta huvudet.”
59 Och han sade till en annan: ”Följ mig!” Men han sade: ”[Herre], tillåt mig att gå bort och först begrava min far.”
60 Men han sade till honom: ”Låt de döda begrava sina döda. Men gå du iväg och proklamera Guds rike.”
61 Och även en annan sade: ”Jag ska följa dig, Herre. Men först, tillåt mig att ta farväl av dem i mitt hus.”
62 Och Jesus sade [till honom]: ”Ingen som sätter handen till plogen och sedan ser bakåt är välägnad för Guds rike.”
Jesus sänder ut de sjuttio