4
Kapitel 4
1 Och åter började han undervisa vid havet. Och det samlades hos honom en synnerligen stor skara, så han steg i en båt och satt ute på havet, och hela skaran var vid havet på land.
2 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
3 ”Hör! Se: Ut gick såningsmannen för att så.
4 Och det hände sig under det att han sådde att en del föll vid vägen. Och fåglarna kom och åt upp det.
5 Och annat föll på det steniga, där det inte hade mycket jord. Och direkt kom det upp, eftersom det inte hade djup jord.
6 Och när solen gick upp sveddes det, och eftersom det inte hade rot vissnade det.
7 Och annat föll i törnena, och törnena kom upp och kvävde ihop det, och ingen gröda gav det.
8 Och annat föll i den fina jorden, och det gav gröda när det kom upp och växte och bar, en trettio och en sextio och en hundra.”
9 Och han sade: ”Den som har öron att höra med ska höra.”
10 Och när han blev ensam, frågade honom de som var runt honom med de tolv om liknelserna.
11 Och han sade till dem: ”Åt er är Guds rikes hemlighet given. Men för dessa som är utanför kommer allt i liknelser,
12 för att de ska seende se och inte se,
och hörande höra och inte förstå,
så att de inte vänder om och det förlåts dem.”
Liknelsens innebörd
13 Och han säger till dem: ”Förstår ni inte denna liknelse? Och hur ska ni då förstå alla de andra liknelserna?
14 Såningsmannen sår ordet.
15 Och dessa är de vid vägen: där ordet sås och när de hör, kommer direkt Satan och tar bort ordet som är sått i dem.
16 Och dessa är likaså de som sås på det steniga: de som när de hör ordet direkt med glädje tar emot det,
17 och de har ingen rot inom sig utan är tillfälliga. Sedan, när det blir nöd eller förföljelse för ordets skull, blir de direkt skandaliserade.
18 Och andra är de som sås i törnena: dessa är de som hör ordet,
19 och eonens bekymmer och rikedomens tjusning och begären kring det övriga kommer in och kväver ihop ordet och det blir utan frukt.
20 Och dessa är de som är sådda på den fina jorden: de som hör ordet och godtar och bär frukt, en trettio och en sextio och en hundra.”
21 Och han sade till dem: ”Inte kommer väl lampan för att sättas under skäppan eller under bädden? Är det inte för att sättas på lampstället?
22 För inget är dolt utom för att visas fram, och inget har blivit förborgat utom för att komma till det uppenbara.
23 Om någon har öron att höra med ska han höra.”
24 Och han sade till dem: ”Se upp vad ni hör. Med det mått ni mäter med ska det mätas åt er och tillföras er.
25 För den som har, åt honom ska det ges. Och den som inte har, också det han har ska tas ifrån honom.”
Liknelsen om den växande säden
26 Och han sade: ”Så är Guds rike, som när en människa kastar utsädet på jorden.
27 Och han sover och vaknar natt och dag, och utsädet spirar och blir längre, hur vet han inte själv.
28 Av sig själv bär jorden gröda: först strå, sedan ax, sedan fullt vete i axet.
29 Och när grödan överlämnar sig sänder han direkt ut skäran, för skörden förestår.”
Liknelsen om senapskornet
30 Och han sade: ”Hur ska vi likna Guds rike? Eller med vilken liknelse ska vi lägga fram det?
31 Som ett senapskorn, som när det såtts på jorden är mindre än alla fröna på jorden.
32 Och när det såtts, kommer det upp och blir större än alla köksväxterna och gör så stora grenar att under dess skugga kan himlens fåglar sätta bo.”
33 Och med många sådana liknelser talade han för dem ordet, så som de kunde höra.
34 Och utan liknelse talade han inte till dem. Men enskilt klargjorde han allt för sina egna lärjungar.
Jesus stillar stormen
35 Och han säger till dem på den dagen, när det blivit kväll: ”Låt oss resa över till andra sidan.”
36 Och de lämnade skaran och tog med honom som han var i båten, och andra båtar var med honom.
37 Och det blir en väldig storm med vind, och vågorna kastade sig in över i båten så att båten redan fylls.
38 Och själv var han i aktern på kudden och sov. Och de väcker honom och säger till honom: ”Lärare, bryr du dig inte att vi går förlorade?”
39 Och väckt näpste han vinden och sade till havet: ”Var tyst! Var tilltäppt!” Och vinden lade sig och det blev ett väldigt lugn.
40 Och han sade till dem: ”Varför är ni fega? Har ni ännu inte tro?”
41 Och de fruktade med stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är då denne? För till och med vinden och havet hörsammar honom!”
Jesus botar en besatt