5
Kapitel 5
1 Och de kom till andra sidan havet, till gerasenernas trakt.
2 Och när han steg ur båten, direkt mötte honom från gravarna en man med en oren ande
3 som hade sin boning bland gravarna. Och inte ens med kedja kunde någon längre binda honom,
4 eftersom han många gånger med fotbojor och kedjor blivit bunden, och då hade kedjorna dragits sönder av honom och fotbojorna knäckts. Och ingen mäktade att tämja honom.
5 Och ständigt, natt och dag, var han bland gravarna och i bergen och skrek och slog sig själv med stenar.
6 Och när han såg Jesus långt ifrån, sprang han och tillbad honom
7 och skrek med väldig röst och säger: ”Vad mellan mig och dig, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud att du inte ska plåga mig!”
8 För han hade sagt till honom: ”Kom ut, orena ande, ur människan!”
9 Och han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” Och han säger till honom: ”Legion är mitt namn. För vi är många.”
10 Och han vädjade till honom mycket att han inte skulle sända dem utanför trakten.
11 Men det fanns där vid berget en stor svinhjord som vallades,
12 och de vädjade till honom och sade: ”Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!”
13 Och han tillät dem. Och de orena andarna kom ut och for in i svinen, och då rusade hjorden ner från branten i havet, ungefär tvåtusen, och kvävdes i havet.
14 Och de som vallade dem flydde och berättade i staden och på fälten, och man kom för att se vad det är som har hänt.
15 Och de kommer till Jesus och skådar den demoniserade sittande klädd och sansad, han som haft legionen, och de fruktade.
16 Och då skildrade de som hade sett det för dem hur det hade hänt med den demoniserade och om svinen,
17 och de började vädja till honom att gå bort från deras område.
18 Och när han steg i båten, vädjade han som varit demoniserad till honom att få vara med honom.
19 Och han lät honom inte, utan säger till honom: ”Bege dig till ditt hus, till de dina, och berätta för dem vad Herren har gjort för dig och förbarmat sig över dig.”
20 Och han gick bort och började förkunna i Dekapolis vad Jesus hade gjort för honom. Och alla var förundrade.
Jairus dotter och den sjuka kvinnan
21 Och när Jesus hade farit över i båten igen till andra sidan, samlades en stor skara hos honom. Och han var vid havet.
22 Och då kommer en av synagogföreståndarna vid namn Jairus. Och när han ser honom, faller han ner för hans fötter
23 och vädjar till honom mycket och säger att: ”Min lilla dotter har nåttdet yttersta, så att du ska komma och lägga händerna på henne, så att hon blir frälst och får leva!”
24 Och han gick iväg med honom.
Och där följde honom en stor skara och pressade sig på honom.
25 Och en kvinna som hade varit i blodflöde tolv år,
26 och lidit mycket under många läkare och spenderat allt hos sig och inte fått någon nytta utan snarare kommit till det sämre,
27 hade hört om Jesus och kom i skaran bakifrån och rörde vid hans mantel.
28 För hon sade att: ”Om jag så bara rör hans kläder blir jag frälst.”
29 Och direkt torkade hennes blodkälla, och hon visste i kroppen att hon var helad från gisslet.
30 Och direkt insåg Jesus inom sig kraften som hade gått ut från honom, och han vände om i skaran och sade: ”Vem rörde mina kläder?”
31 Och hans lärjungar sade till honom: ”Du ser skaran som pressar sig på dig, och du säger: Vem rörde mig?”
32 Och han såg sig omkring för att se henne som hade gjort detta.
33 Men kvinnan fruktade och darrade, då hon visste vad som hade hänt henne, och hon kom och föll ner för honom och sade honom hela sanningen.
34 Och han sade till henne: ”Dotter, din tro har frälst dig. Bege dig i frid och var frisk från ditt gissel.”
35 Medan han ännu talar, kommer de från synagogföreståndaren och säger att: ”Din dotter har dött. Varför besvärar du Läraren mer?”
36 Men Jesus ohörsammar ordet som talas och säger till synagogföreståndaren: ”Frukta inte. Bara tro.”
37 Och han lät ingen följa med honom utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs bror.
38 Och de kommer till synagogföreståndarens hus, och han skådar tumult och människor som gråter och skränar mycket.
39 Och han går in och säger till dem: ”Varför väsnas ni och gråter? Barnet har inte dött, utan sover.”
40 Och de skrattade åt honom.
Men själv driver han ut alla och tar med barnets far och mor och dem som är med honom och går in där barnet var,
41 och han griper barnets hand och säger till henne: ”Talitha koum!”, vilket är översatt: ”Flicka, dig säger jag, res dig!”
42 Och direkt stod flickan upp och gick omkring, för hon var tolv år, och de blev utom sig direkt i väldig extas.
43 Men han kommenderade dem mycket att ingen skulle få veta detta, och sade att det skulle ges henne något att äta.
Jesus förkastas i sin hemstad