6
Kapitel 6
1 Och han gick ut därifrån och kommer till sin fädernebygd, och hans lärjungar följer honom.
2 Och när det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Och många som hörde var överväldigade och sade: ”Varifrån har denne detta? Och vad ärden visheten som blivit given denne? Och sådana kraftgärningar som sker genom hans händer!
3 Är inte denne snickaren, son till Maria och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och är inte hans systrar här hos oss?” Och de var skandaliserade av honom.
4 Och Jesus sade till dem att: ”En profet är inte ohedrad utom i sin fädernebygd och bland sina släktingar och i sitt hus.”
5 Och han kunde där inte göra någon kraftgärning, utom för några få kraftlösa som han lade händerna på och botade.
6 Och han var förundrad över deras otro.
Jesus sänder ut de tolv
Och han drog runt i byarna runt omkring och undervisade.
7 Och han kallar till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem auktoritet över de orena andarna.
8 Och han instruerade dem att inte ta med något på vägen utom bara en stav: inte bröd, inte väska, inte koppar i bältet,
9 men skodda med sandaler: ”Och iklä er inte två tunikor!”
10 Och han sade till dem: ”Där ni går in i ett hus, bli kvar där tills ni går ut därifrån.
11 Och den plats som inte välkomnar er eller lyssnar till er, gå ut därifrån och skaka av stoftet under era fötter till ett vittnesbörd för dem.”
12 Och de gick ut och förkunnade att man ska ändra sinne.
13 Och många demoner drev de ut, och smorde in många kraftlösa med olja och botade dem.
Johannes Döparens död
14 Och kung Herodes fick höra. För hans namn hade blivit uppenbart, och man sade att Johannes Döparen är uppväckt från de döda och därför verkar krafterna i honom.
15 Men andra sade att det är Elia, och andra sade att det är en profet, som en av profeterna.
16 Men när Herodes fick höra, sade han: ”Han som jag halshögg: Johannes. Denne är uppväckt.”
17 För själv hade Herodes sänt ut och gripit Johannes och bundit honom i fängelse på grund av Herodias, hustrun till Filippus hans bror, eftersom han hade gift sig med henne.
18 För Johannes sade till Herodes att: ”Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru.”
19 Och Herodias hade ont i sinnet mot honom och ville döda honom, och kunde inte.
20 För Herodes fruktade Johannes, då han visste att han var en rättfärdig och helig man och bevarade honom. Och när han hörde honom blev han mycket villrådig, och ändå hörde han honom gärna.
21 Och när det kom en läglig dag, när Herodes på sin födelsedag gjorde en måltid för sina stormän och befälhavarna och de främsta i Galileen,
22 och när Herodias dotter kom in och dansade, behagade hon Herodes och dem som låg till bords med honom. Och kungen sade till flickan: ”Be mig om vad du vill och jag ska ge dig.”
23 Och han svor till henne: ”Vad du än ber mig om ska jag ge dig. Ända till hälften av mitt rike!”
24 Och hon gick ut och sade till sin mor: ”Vad ska jag be om?” Och hon sade: ”Johannes Döparens huvud.”
25 Och hon gick in direkt med iver till kungen och bad och sade: ”Jag vill att du med detsamma ger mig på ett fat Johannes Döparens huvud!”
26 Och kungen blev djupt bedrövad, men på grund av ederna och dem som låg till bords ville han inte avvisa henne.
27 Och direkt sände kungen ut en speculator och beordrade honom att hämta hans huvud. Och han gick bort och halshögg honom i fängelset
28 och hämtade hans huvud på ett fat och gav det till flickan, och flickan gav det till sin mor.
29 Och när hans lärjungar fick höra, kom de och tog hans lik och lade det i en grav.
Jesus mättar fem tusen
30 Och apostlarna samlas hos Jesus, och de berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de undervisat.
31 Och han säger till dem: ”Kom ni själva enskilt till en öde plats och vila er lite.” För de som kom och de som begav sig var många, och de fick inte ens tillfälle att äta.
32 Och de for bort i båten till en öde plats enskilt.
33 Och man såg dem bege sig och många insåg, och till fots sprang de från alla städerna tillsammans dit och kom före dem.
34 Och när han steg ur, såg han en stor skara och kände innerligt för dem, för de var som får som inte har herde. Och han började undervisa dem mycket.
35 Och när timmen redan blivit mycket, kom hans lärjungar fram till honom och sade att: ”Platsen är öde och timmen redan mycket.
36 Skicka iväg dem, så att de går bort till gårdarna och byarna runt omkring och köper sig något att äta.”
37 Men han svarade och sade till dem: ”Ge dem ni att äta.” Och de säger till honom: ”Ska vi gå bort och köpa bröd för tvåhundra denarer och ge dem att äta?”
38 Men han säger till dem: ”Hur många bröd har ni? Bege er och se.” Och de får veta och säger: ”Fem. Och två fiskar.”
39 Och han beordrade dem att lägga alla till bordsi festlag efter festlag på det gröna gräset,
40 och de lade sig i grupper efter grupper om hundra och om femtio.
41 Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och välsignade, och han bröt bröden och gav till sina lärjungar för att de skulle sätta fram till dem. Och de två fiskarna delade han upp åt alla.
42 Och alla åt och blev mätta,
43 och man tog upp bitar, tolv korgars fullheter, och från fiskarna.
44 Och de som åt bröden var femtusen män.
Jesus går på vattnet
45 Och direkt nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och fara före till andra sidan, till Betsaida, medan han själv skickar iväg skaran.
46 Och han tog farväl av dem och gick bort till berget för att bedja.
47 Och när det blev kväll, var båten mitt på havet och han själv ensam på land.
48 Och han såg dem plågade under rodden, för vinden var emot dem, och omkring fjärde nattväkten kommer han till dem vandrande på havet, och ville gå förbi dem.
49 Men när de såg honom vandrande på havet tänkte de sig att det är en fantom, och de skrek högt,
50 för alla såg honom och blev oroade. Men direkt talade han med dem och säger till dem: ”Fatta mod! Jag Är. Frukta inte.”
51 Och han steg upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och inom sig var de övermåttan väldigt utom sig.
52 För de hade inte förstått detta med bröden, utan deras hjärta var förstenat.
Jesus botar sjuka i Gennesaret
53 Och de for över till andra sidan och kom till land vid Gennesaret och lade till.
54 Och när de steg ur båten, kände man direkt igen honom
55 och sprang omkring i hela den trakten och började ta dem som hade det illa på madrasserna och bära omkring dit man hörde att han är.
56 Och varhelst han gick in, i byar eller i städer eller i gårdar, lade man de sjuka på torgen och vädjade till honom att de skulle få röra om så bara hörntofsen på hans mantel. Och de som rörde vid honom blev frälsta.
Guds bud eller människors stadgar