14
Kapitel 14
1 Vid den tiden hörde tetrarken Herodes hörsägen om Jesus,
2 och han sade till sina gossar: ”Denne är Johannes Döparen. Han har blivit uppväckt från de döda, och därför verkar krafterna i honom.”
3 För Herodes hade gripit Johannes och bundit [honom] och satt bort i fängelse på grund av Herodias, hustru till Filippus hans bror.
4 För Johannes hade sagt till honom: ”Det är inte tillåtet för dig att ha henne.”
5 Och han ville döda honom men fruktade skaran, eftersom de höll honom som en profet.
6 Men när det blev Herodes födelsedag, dansade Herodias dotter i mitten och behagade Herodes,
7 varför han med ed accepterade att ge henne vad hon än skulle be om.
8 Och hon, ingiven av sin mor: ”Ge mig”, säger hon, ”här på ett fat Johannes Döparens huvud.”
9 Och kungen blev bedrövad, men på grund av ederna och dem som låg till bords med honom befallde han att det skulle ges.
10 Och han skickade och halshögg Johannes i fängelset,
11 och då bars hans huvud på ett fat och gavs åt flickan, och hon bar det till sin mor.
12 Och hans lärjungar kom fram och tog liket och begravde honom, och gick och berättade för Jesus.
Jesus mättar fem tusen
13 Men när Jesus fick höra, drog han sig undan därifrån med båt till en öde plats enskilt. Och när skarorna fick höra, följde de honom till fots från städerna.
14 Och när han steg ur såg han en stor skara, och han kände innerligt för dem och botade de kraftlösa bland dem.
15 När det blev kväll, kom lärjungarna fram till honom och sade: ”Platsen är öde och timmen är redan förbi. Skicka iväg skarorna så att de går bort till byarna och köper sig matämnen.”
16 Men [Jesus] sade till dem: ”De har inte behov att gå bort. Ge dem ni att äta.”
17 Men de säger till honom: ”Vi har inget här utom fem bröd och två fiskar.”
18 Och han sade: ”Bär hit dem till mig.”
19 Och han befallde skarorna att lägga sig till bords på gräset, tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och välsignade. Och han bröt och gav bröden till lärjungarna, och lärjungarna till skarorna.
20 Och alla åt och blev mätta. Och man tog upp det som blev över av bitarna, tolv korgar fulla.
21 Och de som åt var omkring femtusen män, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
22 Och direkt nödgade han lärjungarna att stiga i båten och dra före till andra sidan, medan han skickar iväg skarorna.
23 Och han skickade iväg skarorna och gick upp till berget enskilt för att bedja. Och när det blev kväll var han ensam där.
24 Men båten var redan många stadier från land, plågad av vågorna, för vinden var emot.
25 Och vid fjärde nattväkten kom han till dem, vandrande på havet.
26 Och lärjungarna, när de såg honom vandrande på havet, blev oroade och sade att: ”Det är en fantom!”, och de skrek av fruktan.
27 Men direkt talade [Jesus] till dem och sade: ”Fatta mod! Jag Är. Frukta inte.”
28 Men Petrus svarade honom och sade: ”Herre, om Du Är, befall mig att komma till dig på vattnen.”
29 Och han sade: ”Kom!” Och Petrus steg ner från båten och vandrade på vattnen och kom till Jesus.
30 Men när han såg vinden [stark] fruktade han, och han började sjunka och skrek och sade: ”Herre, fräls mig!”
31 Och direkt räckte Jesus ut handen och tog tag i honom, och säger till honom: ”Klentrogne. Varför tvekade du?”
32 Och när de steg upp i båten, lade sig vinden.
33 Och de i båten tillbad honom och sade: ”Sannerligen är du Guds Son!”
Sjuka förs till Jesus
34 Och de for över till andra sidan och kom i land vid Gennesaret.
35 Och männen på den platsen kände igen honom och sände ut till hela den trakten runt omkring, och man förde till honom alla som hade det illa
36 och vädjade till honom att de bara skulle få röra hörntofsen på hans mantel. Och de som rörde blev genomfrälsta.
Guds ord eller de äldstes stadgar