22
Kapitel 22
1 Och Jesus svarade åter och talade i liknelser till dem och sade:
2 ”Himlarnas rike har liknats vid en kungaman som gjorde bröllopsfest för sin son.
3 Och han sände ut sina fasttjänare att kalla de inbjudna till bröllopsfesten. Och de ville inte komma.
4 Åter sände han ut andra fasttjänare och sade: Säg till de inbjudna: Se, min lunch har jag berett. Mina tjurar och göddjur är slaktoffrade och allt är berett. Kom till bröllopsfesten!
5 Men de brydde sig inte utan gick iväg: en till den egna åkern, en annan till sina affärer.
6 Och de övriga grep hans fasttjänare och skymfade och dödade.
7 Men kungen vredgades och skickade sina trupper och förgjorde dessa mördare, och deras stad stack han i brand.
8 Sedan säger han till sina fasttjänare: Bröllopet är berett, men de inbjudna var inte värdiga.
9 Gå nu till vägarnas utvägar, och dem ni finner, bjud dem till bröllopsfesten.
10 Och dessa fasttjänare gick ut på vägarna och samlade alla som de fann, både elaka och goda. Och bröllopet fylldes med dem som låg till bords.
11 Men när kungen kom in för att skåda dem som låg till bords, såg han där en man inte iklädd bröllopsklädsel.
12 Och han säger till honom: Kompis, hur kom du in hit när du inte har bröllopsklädsel? Men han var tilltäppt.
13 Då sade kungen till tjänarna: Bind hans fötter och händer och kasta ut honom i det yttre mörkret! Där blir gråten och tandagnisslet.
14 För många är kallade, men få är utvalda.”
Skatt till kejsaren
15 Då gick fariseerna och tog beslut om att snärja honom med ord.
16 Och de sänder till honom sina lärjungar med herodianerna och säger: ”Lärare, vi vet att du är sann och lär ut Guds väg i sanning och inte bryr dig om någon, för du ser inte till människors ansikte.
17 Säg oss nu, vad tycker du: Är det tillåtet att ge huvudskatt till kejsaren eller inte?”
18 Men Jesus förstod deras elakhet och sade: ”Varför testar ni mig, hycklare?
19 Visa mig myntet för huvudskatten.” Och de bar fram till honom en denar,
20 och han säger till dem: ”Vems är denna bild och överskrift?”
21 De säger till honom: ”Kejsarens.” Då säger han till dem: ”Avge då det som är kejsarens till kejsaren, och det som är Guds till Gud.”
22 Och när de hörde det, var de förundrade och lämnade honom och gick iväg.
De dödas uppståndelse
23 Den dagen kom det fram till honom saddukeer, som säger att uppståndelse inte finns, och frågade honom
24 och sade: ”Lärare, Mose har sagt: Om någon dör och inte har barn, ska hans bror släktgifta sig med hans hustru och låta säd uppstå åt sin bror.
25 Och det fanns hos oss sju bröder. Och den förste gifte sig och avled, och då han inte hade säd lämnade han sin hustru åt sin bror.
26 Likaså även den andre och den tredje, till alla sju.
27 Och sist av alla dog kvinnan.
28 Vid uppståndelsen, till vem av de sju blir hon då hustru? För alla hade henne.”
29 Men Jesus svarade och sade till dem: ”Ni förvillar er, då ni inte förstår Skrifterna eller Guds makt.
30 För vid uppståndelsen varken gifter de sig eller blir bortgifta, utan är som änglar i himlen.
31 Men om de dödas uppståndelse: har ni inte läst det som är sagt till er av Gud när han sade:
32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte dödas Gud, utan levandes.”
33 Och när skarorna hörde det, var de överväldigade vid hans undervisning.
Det viktigaste budet
34 Men fariseerna hörde att han hade täppt till saddukeerna och samlades tillsammans.
35 Och en av dem, [en laglärd,] frågade och testade honom:
36 ”Lärare, vilket bud är stort i lagen?”
37 Och han sade till honom: ”Du ska älska Herren din Gud med hela ditt hjärta, och med hela din själ, och med hela ditt förnuft.
38 Detta är det stora och första budet.
39 Och ett andra är likt det: Du ska älska din nästa som dig själv.
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”
Vad tänker ni om Kristus?
41 Och när fariseerna var samlade, frågade Jesus dem
42 och sade: ”Vad tänker ni er om Kristus? Vems son är han?” De säger till honom: ”Davids.”
43 Han säger till dem: ”Hur kan då David i Anden kalla honom Herre och säga:
44 Herren sade till min Herre:
Sitt vid min högra sida
tills jag lagt dina fiender
under dina fötter?
45 Om nu David kallar honom Herre, hur är han hans son?”
46 Och ingen kunde svara honom ett ord. Inte heller vågade någon från den dagen fråga honom längre.
Jesus varnar för fariseerna