21
Kapitel 21
1 Och när de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage mot Olivberget, då sände Jesus ut två lärjungar
2 och sade till dem: ”Gå in i byn mittemot er, och direkt ska ni finna en åsna bunden och ett föl med henne. Lossa och led till mig.
3 Och om någon säger till er något, ska ni säga att Herren har behov av dem, och direkt ska han sända dem.”
4 Och detta har hänt för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten, som sade:
5 Säg till dottern Sion:
Se: din kung kommer till dig,
mild och uppsutten på en åsna
och på ett föl, ett lastdjurs unge.
6 Och lärjungarna gick och gjorde så som Jesus hade samordnat för dem,
7 de ledde åsnan och fölet och lade på dem mantlarna. Och han satte sig ovanpå dem.
8 Och den synnerligen stora skaran bredde ut sina mantlar på vägen, och andra slog kvistar från träden och bredde ut på vägen.
9 Och skarorna som gick före honom och de som följde skrek och sade:
”Hosianna till Davids son!
Välsignad är han som kommer
i Herrens namn.
Hosianna i det högsta!”
10 Och när han kom in i Jerusalem, bävade hela staden och sade: ”Vem är denne?”
11 Och skarorna svarade: ”Denne är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen.”
Jesus i templet
12 Och Jesus gick in i templet och drev ut alla som sålde och köpte i templet. Och växlarnas bord välte han och stolarna för dem som sålde duvorna,
13 och han säger till dem: ”Det är skrivet:
Mitt hus ska kallas ett bönens hus.
Men ni gör det tillenrövargrotta!”
14 Och det kom fram till honom blinda och lama i templet, och han botade dem.
15 Men när översteprästerna och de skriftlärda såg det förunderliga som han gjorde och gossarna som skrek i templet och sade: ”Hosianna till Davids son!”, blev de indignerade
16 och sade till honom: ”Hör du vad dessa säger?” Och Jesus säger till dem: ”Ja. Har ni aldrig läst att: Av småbarns och diandes mun har du förfärdigat lov?”
17 Och han lämnade dem och gick ut utanför staden till Betania och övernattade där.
Jesus förbannar fikonträdet
18 Men när han på morgonen satte ut mot staden blev han hungrig.
19 Och han såg ett fikonträd vid vägen och gick till det, och fann inget på det utom bara löv. Och han säger till det: ”Aldrig mer ska det från dig komma frukt till eonen.” Och genast vissnade fikonträdet.
20 Och när lärjungarna såg, var de förundrade och sade: ”Hur vissnade fikonträdet genast?”
21 Och Jesus svarade och sade till dem: ”Amen, jag säger er: Om ni har tro och inte tvivlar, ska ni göra inte bara detta med fikonträdet. Nej, även om ni säger till detta berg: Var lyft och kastad i havet, ska det ske.
22 Och allt vad ni ber om i bönen och tror ska ni få.”
Jesu fullmakt ifrågasätts
23 Och när han kommit till templet, kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom medan han undervisade och sade: ”Med vilken auktoritet gör du detta? Och vem har gett dig denna auktoritet?”
24 Men Jesus svarade och sade till dem: ”Jag ska fråga er, också jag, en sak. Om ni säger mig det, ska också jag säga er med vilken auktoritet jag gör detta.
25 Johannes dop, varifrån var det? Från himlen? Eller från människor?”
Och de funderade bland sig och sade: ”Om vi säger: Från himlen, kommer han att säga till oss: Varför trodde ni då inte på honom?
26 Men om vi säger: Från människor, fruktar vi folket. För alla håller Johannes som profet.”
27 Och de svarade Jesus och sade: ”Vi vet inte.” Han sade till dem, också han: ”Inte heller jag säger er med vilken auktoritet jag gör detta.”
Liknelsen om de båda sönerna
28 ”Men vad tänker ni er? En man hade två söner. Och han gick till den förste och sade: Barn, bege dig idag och arbeta i vingården.
29 Men han svarade och sade: Jag vill inte. Men till sist ångrade han sig och gick iväg.
30 Och han gick till den andre och sade på samma sätt. Och han svarade och sade: Jag gör det, herre. Och han gick inte iväg.
31 Vem av de två gjorde faderns vilja?” De säger: ”Den förste.” Jesus säger till dem: ”Amen, jag säger er att tullindrivarna och skökorna går före er in i Guds rike.
32 För Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, och ni trodde inte på honom. Men tullindrivarna och skökorna trodde på honom. Och ni såg det, men ångrade er inte ens till sist för att tro på honom.
Liknelsen om de onda vinodlarna
33 Hör en annan liknelse: Det fanns en hushärskande man som planterade en vingård och satte stängsel runt den och grävde i den en vinpress och byggde ett torn och arrenderade ut den till odlare och reste bort.
34 Men när frukternas tid närmade sig, sände han sina fasttjänare till odlarna för att få sina frukter.
35 Och odlarna tog hans fasttjänare: en pryglade de, och en dödade de, och en kaststenade de.
36 Åter sände han andra fasttjänare, fler än de första. Och de gjorde mot dem på samma sätt.
37 Men till sist sände han till dem sin son och sade: De kommer att ha respekt för min son.
38 Men odlarna, när de såg sonen, sade inom sig: Denne är arvtagaren! Kom, låt oss döda honom och få hans arv.
39 Och de tog honom och kastade ut utanför vingården och dödade.
40 När nu vingårdens herre kommer, vad ska han göra med dessa odlare?”
41 De säger till honom: ”De onda ska han ont förgöra, och vingården ska han arrendera ut till andra odlare som avger åt honom frukterna vid sina tider.”
42 Jesus säger till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna:
Stenen som husbyggarna förkastade,
den har blivit till en hörnsten.
Från Herren har den kommit,
och den är förunderlig i våra ögon.
43 Därför säger jag er att Guds rike ska tas bort från er och ges till ett folkslag som gör dess frukter.
44 [Och den som faller på den stenen ska bli sönderkrossad, men honom på vilken den faller ska den söndersmula.]”
45 Och när översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, förstod de att det var om dem han talade.
46 Och de sökte gripa honom men fruktade skarorna, då man höll honom för profet.
Liknelsen om kungasonens bröllop