26
Kapitel 26
1 Och det hände sig, när Jesus hade fullbordat alla dessa ord, att han sade till sina lärjungar:
2 ”Ni vet att om två dagar blir det påsk, och Människosonen ska utlämnas för att bli korsfäst.”
3 Då samlades översteprästerna och folkets äldste på innergården hos översteprästen, som hette Kaiafas,
4 och samrådde för att med list gripa och döda Jesus.
5 Men de sade: ”Inte under högtiden, så att det inte blir tumult bland folket.”
En kvinna smörjer Jesus
6 Och när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,
7 kom det fram till honom en kvinna som hade en alabasterflaska med kostlig balsam och utgöt över hans huvud medan han låg till bords.
8 Men när lärjungarna såg det, blev de indignerade och sade: ”Varför detta fördärv?
9 För denna hade kunnat säljas för mycket pengar och ges till de fattiga.”
10 Men Jesus förstod och sade till dem: ”Varför skaffar ni kvinnan besvär? För det är en fin gärning hon har utfört mot mig.
11 För ni har alltid de fattiga hos er, men mig har ni inte alltid.
12 För när hon hällde denna balsam över min kropp, var det för att begrava mig hon gjorde det.
13 Amen, jag säger er: Varhelst detta evangelium förkunnas i hela världen ska det också talas om det hon gjorde, till minne av henne.”
Judas utlämnar Jesus
14 Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna
15 och sade: ”Vad vill ni ge mig, och jag utlämnar honom åt er?” Då fastställde de för honom trettio silvermynt.
16 Och från då började han söka ett lägligt tillfälle för att utlämna honom.
Den sista påskmåltiden
17 Och den första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och sade: ”Var vill du vi ska bereda för dig att äta påskalammet?”
18 Och han sade: ”Bege er in i staden till den och den och säg till honom: Läraren säger: Min tid är nära. Hos dig gör jag påskalammet med mina lärjungar.”
19 Och lärjungarna gjorde som Jesus hade samordnat för dem och beredde påskalammet.
20 Och när det blev kväll, låg han till bords med de tolv.
21 Och medan de åt sade han: ”Amen, jag säger er att: En av er kommer att utlämna mig.”
22 Och de blev mycket bedrövade och började säga till honom, varenda en: ”Inte är det väl jag, Herre?”
23 Men han svarade och sade: ”Den som doppade handen med mig i skålen, denne ska utlämna mig.
24 Människosonen beger sig liksom det är skrivet om honom, men ve den människan genom vilken Människosonen blir utlämnad! Det hade varit bra för honom om den människan inte blivit född.”
25 Och då svarade Judas, som skulle utlämna honom, och sade: ”Inte är det väl jag, rabbi?” Han säger till honom: ”Du sade det.”
Den första nattvarden
26 Och medan de åt tog Jesus ett bröd och välsignade och bröt, och han gav åt lärjungarna och sade: ”Ta. Ät. Detta är min kropp.”
27 Och han tog en bägare och tackade och gav åt dem och sade: ”Drick av den alla.
28 För detta är mitt blod för förbundet som för många blir utgjutet till synders förlåtelse.
29 Och jag säger er: Jag ska från nu aldrig dricka av denna vinstockens frukt förrän den dagen när jag dricker det med er nytt i min Fars rike.”
30 Och när de hade sjungit hymn, gick de ut till Olivberget.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Sedan säger Jesus till dem: ”Ni alla kommer att bli skandaliserade av mig i denna natt. För det är skrivet:
Jag ska slå herden,
och fåren i hjorden ska skingras.
32 Men efter att jag blivit uppväckt, ska jag gå före er till Galileen.”
33 Men Petrus svarade och sade till honom: ”Om alla kommer att skandaliseras av dig, ska jag aldrig bli skandaliserad.”
34 Jesus sade till honom: ”Amen, jag säger dig att i denna natt, innan en tupp gal, ska du tre gånger förneka mig.”
35 Petrus säger till honom: ”Om jag så måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!” Likaså sade också alla lärjungarna.
Jesus i Getsemane
36 Sedan går Jesus med dem till en markbit som kallas Getsemane och säger till lärjungarna: ”Sitt här medan jag går bort dit och beder.”
37 Och han tog med Petrus och de två sönerna till Sebedeus och började vara bedrövad och ängslas.
38 Då säger han till dem: ”Min själ är djupt bedrövad till döds. Stanna här och var vakna med mig.”
39 Och han gick fram lite och föll ner på sitt ansikte och bad och sade: ”Min Far! Om det är möjligt, låt denna bägare gå förbi från mig. Men inte som jag vill, utan som du.”
40 Och han kommer till lärjungarna och finner dem sovande. Och han säger till Petrus: ”Så ni mäktade inte en timme att vara vakna med mig?
41 Var vakna och bed så att ni inte kommer in i frestelse. För anden är villig, men köttet svagt.”
42 Åter en andra gång gick han bort och bad och sade: ”Min Far, om den inte kan gå förbi om jag inte dricker den, ske din vilja.”
43 Och han kom åter och fann dem sovande, för deras ögon var tyngda.
44 Och han lämnade dem och gick åter bort och bad en tredje gång, och sade samma ord igen.
45 Sedan kommer han till lärjungarna och säger till dem: ”Sov ni framöver och vila er. Se: stunden är nu nära och Människosonen utlämnas i syndares händer.
46 Res er, låt oss dra. Se: han som utlämnar mig är nu nära.”
Jesus fängslas
47 Och medan han ännu talade, se: Judas, en av de tolv, kom och med honom en stor skara med svärd och påkar från folkets översteprästerna och äldste.
48 Och han som utlämnade honom hade gett dem ett tecken och sagt: ”Den jag kysser, han är det. Grip honom.”
49 Och direkt gick han fram till Jesus och sade: ”Gläd dig, rabbi!”, och kysste ner honom.
50 Men Jesus sade till honom: ”Kompis, för det är du här.” Då gick de fram och lade händerna på Jesus och grep honom.
51 Och se: en av dem som var med Jesus räckte ut handen och drog ut sitt svärd, och han slog översteprästens fasttjänare och tog bort hans öra.
52 Då säger Jesus till honom: ”Vänd bort ditt svärd till dess plats! För alla som tar till svärd ska med svärd förgöras.
53 Eller tänker du dig att jag inte kan vädja till min Far och han nu kommer att ställa fram för mig mer än tolv legioner änglar?
54 Hur ska då Skrifterna uppfyllas, att så måste ske?”
55 I den stunden sade Jesus till skarorna: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att ta fast mig. Varje dag har jag suttit i templet och undervisat, och ni har inte gripit mig.
56 Men detta hela har hänt för att profeternas skrifter ska uppfyllas.” Då lämnade alla lärjungarna honom och flydde.
Jesus inför Stora rådet
57 Och de som hade gripit Jesus förde bort honom till Kaiafas översteprästen, där de skriftlärda och de äldste hade samlats.
58 Men Petrus följde honom långt ifrån, fram till översteprästens innergård. Och han gick in innanför och satte sig med undertjänarna för att se slutet.
59 Och översteprästerna och hela Sanhedrin sökte ett falskt vittnesbörd mot Jesus för att döda honom,
60 och de fann inget trots att många falska vittnen kom fram. Men till sist kom det fram två
61 och sade: ”Denne har sagt: Jag kan riva ner Guds tempelbyggnad och på tre dagar bygga upp.”
62 Och översteprästen stod upp och sade till honom: ”Svarar du inget på vad dessa vittnar mot dig?”
63 Men Jesus var tyst. Och översteprästen sade till honom: ”Jag besvär dig vid den levande Guden att du ska säga oss om du är Kristus, Guds Son.”
64 Jesus säger till honom: ”Du sade det. Men jag säger er: Från nu ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.”
65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Han har hädat! Vad mer för behov har vi av vittnen? Se: nu har ni hört hädelsen.
66 Vad tycker ni?” Och de svarade och sade: ”Han är hemfallen åt döden!”
67 Då spottade de i hans ansikte och pucklade på honom, och andra örfilade
68 och sade: ”Profetera för oss, Kristus! Vem är det som högg till dig?”
Petrus förnekar Jesus
69 Men Petrus satt ute på innergården. Och det kom fram till honom en tjänsteflicka som sade: ”Även du var med Jesus galilén.”
70 Men han nekade inför alla och sade: ”Jag vet inte vad du säger.”
71 Och när han gick ut i porthuset, såg honom en annan kvinna och säger till dem som var där: ”Denne var med Jesus nasarén.”
72 Och åter nekade han med ed att: ”Jag känner inte människan.”
73 Kort därefter kom de fram som stod där och sade till Petrus: ”Sannerligen är också du en av dem. För ditt tal gör dig tydlig.”
74 Då började han nedkalla förbannelse och svära att: ”Jag känner inte människan!” Och direkt gol en tupp.
75 Och Petrus kom ihåg ordet som Jesus sagt, att: ”Innan en tupp gal ska du tre gånger förneka mig.” Och han gick ut utanför och grät bittert.
Jesus utlämnas till Pilatus