27
Kapitel 27
1 Och när det blev morgon tog de beslut, alla översteprästerna och folkets äldste, mot Jesus om att döda honom.
2 Och de band och förde bort honom och utlämnade åt Pilatus, styresmannen.
Judas tar sitt liv
3 Då, när Judas som hade utlämnat honom såg att han blivit fördömd, ångrade han sig och vände sig med de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste
4 och sade: ”Jag har syndat och utlämnat ostraffligt blod.” Men de sade: ”Vad är det för oss? Du ska se till det.”
5 Och han slängde silvermynten in i tempelbyggnaden och drog sig undan, och gick bort och hängde sig.
6 Men översteprästerna tog silvermynten och sade: ”Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, då det är en blodssumma.”
7 Och de tog beslut och köpte för dem Krukmakaråkern till gravplats för främlingarna.
8 Därför kallades den åkern för Blodsåkern fram till idag.
9 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia, som sade: Och jag tog de trettio silvermynten, priset för den värderade som värderades av Israels söner,
10 och jag gav dem för Krukmakaråkern, så som Herren hade samordnat för mig.
Jesus inför Pilatus
11 Och Jesus ställdes inför styresmannen, och styresmannen frågade honom och sade: ”Du är judarnas kung?” Och Jesus sade: ”Du säger det.”
12 Och under det att han anklagades av översteprästerna och de äldste svarade han inget.
13 Då säger Pilatus till honom: ”Hör du inte hur mycket de vittnar mot dig?”
14 Och han svarade honom inte på ens ett ord, så att styresmannen var väldigt förundrad.
15 Men varje högtid hade styresmannen för sed att frige en fånge åt skaran, den de ville.
16 Och man hade då en bemärkt fånge som hette [Jesus] Barabbas.
17 När de nu var samlade, sade Pilatus till dem: ”Vem vill ni jag ska frige åt er: [Jesus] Barabbas eller Jesus som kallas Kristus?”
18 För han visste att det var av avund de hade utlämnat honom.
19 Och medan han satt på domarsätet, sände hans hustru till honom och sade: ”Inget mellan dig och den där rättfärdige! För jag led mycket idag i en dröm för hans skull.”
20 Men översteprästerna och de äldste övertygade skarorna att begära Barabbas, men Jesus skulle de förgöra.
21 Och styresmannen svarade och sade till dem: ”Vem vill ni av de två att jag ska frige åt er?” Och de sade: ”Barabbas!”
22 Pilatus säger till dem: ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Kristus?” Alla säger: ”Han ska korsfästas!”
23 Och han sade: ”Vad för ont har han då gjort?” Men de ropade ännu mer och sade: ”Han ska korsfästas!”
24 Och när Pilatus såg att inget gör nytta utan det blir mer tumult, tog han vatten och tvättade av händerna inför skaran och sade: ”Jag är ostrafflig från dennes blod. Ni ska se tilldetta.”
25 Och allt folket svarade och sade: ”Hans blod över oss och över våra barn!”
26 Då frigav han åt dem Barabbas, men Jesus gisslade han och utlämnade för att korsfästas.
Jesus hånas och misshandlas
27 Då tog styresmannens soldater med sig Jesus in i pretoriet och samlade hela kohorten mot honom.
28 Och de klädde av honom och satte runt honom en scharlakansröd soldatmantel.
29 Och de flätade en krans av törnen och satte på hans huvud, och en käpp i hans högra hand, och de knäföll inför honom och förlöjligade honom och sade: ”Gläd dig, judarnas kung!”
30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog mot hans huvud.
31 Och när de hade förlöjligat honom, klädde de av honom soldatmanteln och iklädde honom hans kläder och förde bort honom för att korsfästa.
Jesus blir korsfäst
32 Och när de gick ut, fann de en kyreneisk man vid namn Simon. Denne rekvirerade de för att bära hans kors.
33 Och när de kom till en plats kallad Golgota, vilket är den så kallade Kranieplatsen,
34 gav de honom att dricka vin blandat med galla. Och han smakade och ville inte dricka.
35 Och de korsfäste honom, och delade upp hans kläder och kastade lott,
36 och satt och bevakade honom där.
37 Och de satte upp ovanför hans huvud anklagelsen mot honom, skriven: ”Denne är Jesus, judarnas kung.”
38 Sedan korsfästs med honom två rövare, en på högra sidan och en på vänstra.
39 Och de förbipasserande smädade honom och skakade sina huvuden
40 och sade: ”Du som river ner tempelbyggnaden och på tre dagar bygger upp! Fräls dig själv, om du är Guds Son, [och] kom ner från korset!”
41 Likaså förlöjligade honom också översteprästerna med de skriftlärda och äldste och sade:
42 ”Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Israels kung är han! Han får komma ner nu från korset och vi ska tro på honom.
43 Han förtröstar på Gud! Nu får han rädda honom, om han vill ha honom. För han har sagt att: Jag är Guds Son.”
44 Och detsamma också rövarna, som var korsfästa med honom och kritiserade honom.
Jesus dör
45 Men från sjätte timmen kom ett mörker över hela landet fram till nionde timmen.
46 Och omkring den nionde timmen ropade Jesus högt med väldig röst och sade: ”Eli! Eli! Lema sabaktani?”, det vill säga: ”Min Gud! Min Gud! Varför har du övergett mig?”
47 Men några av dem som stod där hörde det och sade att: ”Denne ropar på Elia!”
48 Och direkt sprang en av dem och tog en tvättsvamp och fyllde med posca och satte runt en käpp och gav honom att dricka.
49 Och de övriga sade: ”Låt oss se om Elia kommer och frälser honom.”
50 Men Jesus skrek åter med väldig röst och lämnade ifrån sig anden.
51 Och se: förhänget i tempelbyggnaden revs itu, uppifrån och ända ner, och jorden bävade och klipporna revs itu.
52 Och gravarna öppnades och många kroppar av de insomnade heliga uppväcktes,
53 och de kom ut ur gravarna efter hans uppväckande och gick in i den heliga staden och framvisade sig för många.
54 Och centurionen och de som med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, och de fruktade mycket och sade: ”Sannerligen, denne var Guds Son!”
55 Och det fanns där många kvinnor som skådade långt ifrån. De hade följt Jesus från Galileen och betjänat honom.
56 Bland dem var Maria Magdalena och Maria som var Jakobs och Josefs mor, samt modern till Sebedeus söner.
Jesus begravs
57 Och när det blev kväll, kom en rik man från Arimatea vid namn Josef som också han blivit lärjunge till Jesus.
58 Denne gick till Pilatus och bad om Jesu kropp. Då befallde Pilatus att den skulle avges.
59 Och Josef tog kroppen och vek in den i rent linnetyg
60 och lade den i sin nya grav, som han hade huggit ut i klippan. Och han rullade fram en stor sten för öppningen till graven och gick iväg.
61 Och där var Maria Magdalena och den andra Maria, sittande mittemot gravkammaren.
En vaktstyrka bevakar graven
62 Men dagen därpå, vilket är efter förberedelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus
63 och sade: ”Herre, vi kom ihåg att den förvillaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar uppväcks jag.
64 Befall nu att gravkammaren säkras fram till tredje dagen, så att inte hans lärjungar kommer och stjäl honom och säger till folket: Han har uppväckts från de döda, och den sista villfarelsen blir värre än den första.”
65 Pilatus sade till dem: ”Ni har en vaktstyrka. Bege er, säkra såsom ni vet.”
66 Och de gick och säkrade gravkammaren och satte sigill på stenen med vaktstyrkan.
Jesus uppstår ur graven