1 Jag [Paulus] uppmanar dig [Timoteus] allvarligt inför (i närvaro av) Gud och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, han som ska döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse [andra tillkommelse] och hans kungarike:

2 Predika ordet (gör budskapet allmänt känt),

Förmana (överbevisa om synd och uppmana till omvändelse),

tillrättavisa skarpt (ge tydlig varning) och

uppmuntra (trösta, hjälp, inbjud) med

[I uppmuntran ingår att tålmodigt förklara och instruera om vad Bibeln säger i olika frågor. När någon förmanas eller tillrättavisas måste denne få reda på anledningen till detta, och bli uppmuntrad och få undervisning om hur denne ska ändra sitt beteende. De tre verben förmana, tillrättavisa och uppmuntra har inte och-tecken mellan sig i grundtexten. Detta skrivsätt betonar att själva slutsatsen och anledningen kommer i vers 3-5.]

3 För det kommer en tid då människor inte längre kommer att tolerera (acceptera, stå ut med) att höra den sunda läran. I stället kommer de allteftersom det behagar dem (kliar dem i öronen) samla på sig lärare efter lärare som talar vad deras begär (längtan efter det förbjudna) vill höra. 4 De kommer att vända sig bort från att höra sanningen, och i stället vända sig till myter (mänskligt påhittade historier).

5 Men vad gäller dig:

Var ständigt nykter (samlad, alert i sinnet, ha självkontroll) i allting.

Acceptera att det kommer svårigheter (var inte rädd för att lida).

Utför en evangelists arbete.

[Låt ditt arbete som pastor ha en evangelists karaktärsdrag, var ivrig att leda andra till Jesus!]

Fullfölj din tjänst (lämna inget ogjort).

6 För själv är jag på väg att offras,

[Bibeln säger inte när Paulus dog, men det mesta pekar på att det skedde några år efter branden i Rom 64 e.Kr., då förföljelsen av de kristna ökade. Enligt traditionen fick Paulus sitta i det underjordiska Mamertinska fängelset för att sedan bli halshuggen under Neros tid som kejsare omkring 67 e.Kr.]

7 Jag har kämpat den goda kampen.

[Som en atlet i de grekiska spelen har jag vunnit, och vilar nu i den segern.]

Jag har fullbordat mitt lopp.

[Som en löpare i ett sprinterlopp, och vilar nu i den segern.]

Jag har hållit fast (bevarat) tron.

[Som en soldat har jag försvarat och skyddat tron, och vilar nu i den segern.]

8 Framför mig väntar nu rättfärdighetens segerkrans,

och inte bara mig

9 [Följande stycke ramas in av Paulus önskan om att Timoteus ska komma till honom i Rom, se vers 9 och 21. Paulus visste att han snart skulle dö, men förväntade sig vissa dröjsmål i den romerska rättsprocessen. Det tar knappt en månad att resa sjövägen mellan Efesos och Rom. Det rör sig alltså om några månader från det att brevet skickats till att Timoteus kommer. Med tanke på Timoteus säkerhet önskar Paulus att Timoteus kommer innan vintern, se vers 21, då det blev farligt att resa på Medel­havet. Både Paulus andliga och mänskliga behov blir synliga i detta brev. Han behövde skrift­rullarna med Guds ord, men även sällskap och sin mantel för att hålla sig varm i den kalla fängelsehålan i Rom.]

Skynda dig (gör allt du kan för) att komma till mig snart.

10 Demas har övergett mig,

Crescens

Titus

[Demas, som är en kortare form av namnet Demitrus, hade tidigare varit en nära medarbetare till Paulus, se Filemon 1:24. Han var inte en jude, se Kol 4:11, 14. Han hade övergivit Paulus i Rom och flyttat till Tessalonike som troligen var hans hemstad. Crescens och Titus var utsända på nya uppdrag. Tidigare hade Paulus skrivit till Titus på Kreta och bett honom spendera vintern i Nikopolis, se Tit 3:12.]

11 Lukas är den ende som är kvar hos mig.

[Lukas var hos Paulus även under den första fängelsevistelsen i Rom, se Kol 4:14; Filemon 1:24.]

Ta med dig Markus hit,

[Johannes-Markus reste tillsammans med Paulus och Barnabas, men han avbröt resan i Perge, se Apg 13:13. Det har skett en upprättelse och Paulus talar väl om honom här. Han fanns även hos Paulus under den första fångenskapen, se Kol 4:10.]

12 Tychikus har jag sänt till Efesos.

[Tychikus var en av Paulus trogna reskamrater, se Apg 20:4. Timoteus kunde känna sig trygg att lämna Efesos när han visste att Tychikus var på väg till Efesos och församlingen.]

13 När du [Timoteus] kommer, ta med dig manteln som jag lämnade hos Karpus i Troas [på vägen från Efesos till Rom]. Ta också med böckerna, framför allt pergamentskrifterna. [Det blir snart vinter och Paulus behöver sin mantel för att inte frysa.]

14 Kopparsmeden Alexander [i Efesos] har gjort mig mycket ont. Herren ska löna honom efter hans gärningar. 15 Du själv måste också vara på din vakt mot honom, för han har gjort kraftigt motstånd mot vår förkunnelse.

[Alexander var ett vanligt namn. Det kan vara samma man som omnämns i Apg 19:33-34, eller mer troligt personen i 1 Tim 1:20.]

16 När jag försvarade mig första gången var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig, låt det inte tillräknas dem. 17 Men Herren hjälpte mig och gav mig kraft, för att förkunnelsen genom mig skulle fullföljas och alla folk skulle få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap.

[Paulus uppdaterar Timoteus med detaljer kring vad som hänt sedan de senast sågs. Paulus uttryck ”när jag försvarade mig första gången” syftar troligen på ”prima action”, som var de preliminära förhör som nu hade hållits under hans andra fångenskap i Rom. Lukas hade inte hunnit komma till honom ännu.]

18 Herren ska också rädda mig från alla onda anslag

Hans är äran

Amen.

19 Hälsa till Prisca och [hennes man] Aquila

[Alla dessa personer fanns i Efesos. I Apostlagärningarna används det mer informella namnet Priscilla i stället för Prisca.]

20 Erastus

men Trofimus

21 Skynda dig hit [till Rom] före vintern.

[Stycket ramas in av uppmaningen ”skynda dig hit”, se vers 9.]

Följande [personer, tre män och en kvinna] hälsar också till dig:

22 [Brevet avslutas med en dubbel välsignelse. Paulus välsignar först Timoteus personligen och sedan också hela församlingen. Detta är troligen Paulus sista brev. I så fall är dessa rader Paulus sista hälsning.]

Herren

Nåden (Guds favör, kraft)