7
Jesus uppehåller sig i Galileen
Sedan vandrade Jesus [från plats till plats] i Galileen, för att han ville inte uppehålla sig i Judéen eftersom judarna försökte (ständigt letade efter honom för att) döda honom.
Lövhyddohögtiden i Jerusalem (7:1-10:21)
Nu var den judiska Lövhyddohögtiden [Sukkot] nära.
 
[Sukkot infaller på hösten den 15 Tishri, fem dagar efter försoningsdagen – Jom kippur. I vår kalender infaller den sent i september eller tidigt i oktober. Högtiden är en sju dagar lång högtid då man minns den fyrtioåriga ökenvandringen, se 3 Mos 23:34. Det hebreiska ordet ”sukka” betyder hydda. För att komma ihåg att man levt i enkla hyddor bygger man än i dag små bås med tak med glest lövtak så man kan se stjärnhimlen genom taket.]
 
Jesu [halv-]bröder sade till honom: ”Lämna den här platsen och gå till Judéen, så att dina lärjungar [där] också kan se (noggrant studera) de gärningar du konstant gör. För ingen som vill bli känd agerar i hemlighet. Om du nu gör dessa gärningar, visa dig öppet (manifestera dig) för världen.” Inte ens hans bröder trodde nämligen på honom. [På samma sätt som folket i hans hemstad inte såg honom mer än Josefs son, se Mark 6:3.]
Då sade Jesus till dem: ”Min tid (mitt rätta tillfälle) har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid [att gå upp till Jerusalem]. Världen kan inte [förväntas att] hata er men mig hatar den eftersom jag lägger fram sanningen (vittnar) om hur ont den agerar. Gå upp till högtiden ni. Jag går inte upp till den här högtiden nu, eftersom min tid ännu inte har kommit (det är inte rätt tid ännu, allt som ska ske är inte fullbordat).” Efter att ha sagt detta stannade han kvar i Galileen.
10 När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet [tillsammans med andra], utan i hemlighet. 11 Judarna letade ihärdigt efter honom under högtiden och frågade gång på gång: ”Var kan han vara?” 12 Bland folkskarorna (vanligt folk) diskuterades det också mycket (viskades, var det en hemlig debatt) om honom. Några sade: ”Han är en god man”, medan andra sade: ”Nej, han förleder (talar osanning till) folket.” 13 Men ingen vågade tala öppet om honom, av fruktan för de judiska ledarna.
Jesus undervisar i templet
14 När ungefär halva högtiden hade gått [efter 3-4 dagar] gick Jesus upp till templet och undervisade. 15 De judiska ledarna blev mer och mer förundrade och sade: ”Hur kan denne man veta så mycket utan att ha studerat.” [Jesus fick undervisning vid en lokal synagoga under skoltiden, men han gick aldrig under en rabbin för att få högre studier i teologi.]
16 Jesus svarade: ”Min lära (doktrin, ordnade system av sanningar) är inte min, utan hans som har sänt mig. 17 Om någon längtar efter att göra Guds vilja, så kan han själv förstå (få en kunskap baserad på personlig erfarenhet) om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. 18 Den som talar av sig själv [sina egna tankar och idéer], söker sin egen ära [upphöjelse, för att själv bli erkänd och bekräftad]. Däremot den som söker (strävar efter) hans ära som har sänt honom, han är sann [har integritet] och ingen orättfärdighet (falskhet) finns i honom. 19 Har inte Mose gett er lagen? Ändå är det ingen av er som fullgör (håller) lagen. [Om lagen är sann:] Varför strävar ni efter att döda mig [och gå emot budet att inte döda, i 1 Mos 20:13]?”
20 Folket (folksamlingen) svarade honom: ”Du är besatt av en demon, vem försöker döda dig?”
21 Jesus svarade dem: ”Jag gjorde en gärning [helandet av den lame mannen på en sabbat, se Joh 5:1-9], och ni blev alla förundrade. 22 Mose gav er seden att omskära [pojkar på åttonde dagen efter födseln, se 2 Mos 12:44-49] – egentligen var det ju inte Mose som introducerade seden, utan fäderna [Abraham, se 1 Mos 17:9-14] – och ni omskär pojkar även på en sabbat. 23 Om nu en pojke blir omskuren på en sabbat för att Mose lag inte ska brytas, hur kan ni då bli rasande (ursinniga) på mig för att jag gjorde en man helt frisk (upprättade honom) på sabbaten? 24 Sluta döma efter skenet (på ett ytligt sätt), döm i stället rätt (rättfärdigt, enligt sanningen).”
 
25 Då sade några av invånarna i Jerusalem: ”Är det inte honom som de försöker döda? 26 Men här talar han fritt, och de säger inget till honom. Kan det vara så att [de judiska] ledarna förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han verkligen är den Smorde (Messias)? 27 Nej, så är det absolut inte, vi vet ju varifrån denne man kommer, men när den [äkta, av Gud] Smorde kommer är det ingen som kommer att veta varifrån han kommer.”
28 Då ropade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: ”Vet ni [verkligen] både vem jag är och varifrån jag kommer? Jag har inte kommit av mig själv (med egen auktoritet), men den som sänt mig är äkta (verklig, trofast), och honom känner ni inte. 29 Men jag känner honom, för jag kommer från honom (hans närhet, umgänge) och han har [personligen] sänt mig.”
30 När Jesus sade detta ville de gripa honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom, för hans tid var ännu inte inne. 31 Fortfarande var det många i folkskaran som trodde (litade, lutade sig emot) honom, och de sade: ”När den Smorde (Messias) kommer, ska han [förväntas han kunna] göra fler under (tecken, mirakler) än vad denne man har gjort?”
 
32 Fariséerna hörde hur folket viskade detta om honom, så översteprästerna och fariséerna sände ut tempelvakter för att arrestera honom. [Tempelvakterna stod under översteprästernas befäl.] 33 Då sade Jesus: ”Bara en kort tid till är jag hos er [sex månader – tiden mellan Lövhyddohögtiden och påskhögtiden], sedan går jag tillbaka till honom som har sänt mig. 34 Ni kommer att söka efter mig, men inte finna mig. Där jag är [i härlighet och ära hos min Far, i evig existens, se Joh 8:58; i himlen, se Joh 3:13], dit kan ni inte komma.”
 
[Jesus har talat om varifrån han kommer, se vers 27. Nu talar han om vart han är på väg. På samma sätt som judarna missförstod hans inträde förstår de inte hans utträde. Jesus tar snart upp samma ämne på nytt, se Joh 8:21.]
 
35 Då sade judarna till varandra:
 
”Vart tänker denne man ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom?
 
Tänker han resa till dem [de judar] som är kringspridda (lever i förskingringen, diasporan) bland grekerna?
 
[Ända sedan den babyloniska fångenskapen levde många judar utanför Israel i kolonier. De tre största fanns i Egypten, Syrien och Grekland. Skulle Jesus ge sig av till någon avlägsen judisk koloni?]
 
Ska han undervisa grekerna [icke-judar, hedningar]?
 
[Ovetande profeterade de att evangeliet kommer att spridas till alla folkslag efter Jesu uppståndelse. Nästa gång ordet ”greker” dyker upp igen är i Joh 12:20-21, då några greker söker Jesus. Johannes tar upp samma tråd igen vid korsfästelsen. Han är den ende evangelieförfattare som har med detaljen att skylten på Jesu kors var skriven på grekiska, se Joh 19:20.]
 
36 Vad betyder [Jesu uttalande i vers 34]:
Ni kommer att söka efter mig men inte att hitta mig.
Där jag är, dit kan ni inte komma?”
 
Den sista dagen i Lövhyddohögtiden
37 [Under Lövhyddohögtiden fanns en ceremoni där man bar vatten från Siloamdammen till offeraltaret. Detta gjordes de första sju dagarna under högtiden, men inte den sista. Detta gör nu Jesu uttalande om levande vatten ännu större.]
 
På den sista och största (viktigaste) dagen av högtiden [åttonde dagen], stod Jesus där och ropade med en ljudlig stämma [i vanliga fall satt man och undervisade, se Luk 4:20-21; Matt 5:1, så att stå och ropa måste ha väckt uppmärksamhet]:
 
”Om någon är törstig,
låt honom komma gång på gång till mig och dricka!
38 Den som tror på (kontinuerligt litar, lutar sig emot) mig,
från hans innersta ska det,
som Skriften säger,
ständigt forsa fram strömmar av levande vatten.”
 
[Jesus refererar inte till en enskild vers i Gamla testamentet, utan flera som t.ex. Jes 12:3; 44:3; 55:1; 58:11; Sak 14:8. I kontrast till den lilla mängd vatten som hälldes ut under högtiden i templet, ska det flöda levande vatten från troende som är hans levande tempel.]
 
39 Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få ta emot. För [den helige] Anden hade ännu inte blivit utgiven, eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad.
 
[Den helige Ande har funnits i världen sedan skapelsen, se 1 Mos 1:2, men från och med pingstdagen skulle Anden utgjutas i fullt mått över den troende församlingen. Jesus hade ännu inte blivit förhärligad, vilket skedde i samband med hans död, uppståndelse och himmelsfärd.]
Olika åsikter om Jesus
40 När folkskaran hörde dessa ord sade många: ”Detta är verkligen (sannerligen) Profeten (Guds talesman).” 41 Andra sade: ”Detta är den Smorde (Messias)”, medan andra sade: ”Nej, inte kan väl den Smorde komma från Galileen? 42 Säger inte Skriften att den Smorde [Herrens utvalde] ska komma från Davids ätt (säd), och från Betlehem, den stad (by) där David bodde?”
43 På grund av honom uppstod oenighet bland folket. 44 Några ville fängsla (gripa) honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom.
Fariséernas otro
45 Under tiden hade tempelvakterna kommit tillbaka till översteprästerna och fariséerna, som då frågade dem: ”Varför har ni inte fört hit honom?”
46 Tempelvakterna svarade: ”Aldrig har en människa talat som han (som denna människa).”
47 Då svarade fariséerna: ”Har ni också blivit vilseledda (förvillade)?”
48 Har någon av de judiska ledarna eller fariséerna trott (litat på, lutat sig emot) honom? 49 Men detta obildade folk som inte förstår lagen står under Guds dom.
50 Då sade Nikodemus till dem, han som kom till Jesus på natten [Joh 3:1-21] och själv var en av dem: 51 ”Vår lag dömer inte någon innan man förhört honom och tagit reda på vad han gjort, eller hur?”
52 De svarade honom: ”Är du också från Galileen? Studera (undersök, utforska) [Skriften], och du ska se att ingen profet kommer från Galileen.”
 
[De judiska ledarnas hetsiga uttalande var ogrundat och felaktigt. Profeterna Jona, Hosea och Nahum, och möjligen även Elia, Elisa och Amos, var från Galileen, se 2 Kung 14:25. Det kan hända att de syftade på den kommande Messias, men även där hade de fel. Jesus var visserligen uppväxt i Galileen, men föddes i Betlehem precis som Skriften förutsade, se Mika 5:2.]
 
53 [Följande stycke, Joh 7:53-8:11 finns inte med i de tidigaste handskrifterna. I några står det i Lukasevangeliet, mellan kapitlen 21 och 22. Andra har det i slutet av Johannesevangeliet. Detta utesluter dock inte att händelsen är äkta. En av kyrkofäderna, Papias, omnämner redan på 130-talet e.Kr. en berättelse om en synderska som stod anklagad inför Jesus.]
 
Alla gick tillbaka, var och en till sitt hem.