9
En blind man helas - det sjätte tecknet
1 När Jesus gick vidare [ut från tempelområdet i Jerusalem] såg han en man som var född blind. 2 Då frågade hans lärjungar honom: ”Rabbi (mästare), vem har syndat eftersom han föddes blind? Är det han själv eller hans föräldrar?”
3 Jesus svarade: ”Det är varken hans synd eller hans föräldrars synd som gjorde honom blind. Det skedde för att Guds gärningar skulle bli manifesterade (förklarade, åskådliggjorda) i honom. 4 Så länge det är dag (ljus) måste vi vara upptagna (är det helt nödvändigt att vi är sysselsatta) med att utföra hans gärningar som har sänt mig. Det kommer en natt då ingen kan arbeta. 5 Så länge (medan) jag är i världen är jag världens ljus.” [Joh 8:12]
6 När han sagt detta, spottade han på marken, gjorde lera av saliven [den fuktiga jorden] och strök (smorde) den på den blindes ögon, 7 och sade till honom: ”Gå och tvätta dig i Siloamdammen.” Ordet ”Siloam” betyder ”utsänd”.
[De judiska ledarna ansåg att saliven var oren, medan det var en allmän judisk uppfattning att den hade läkande egenskaper. Bibeln förklarar inte varför Jesus spottar, men han gjorde det också vid två andra helanden, se Mark 7:33; 8:23. Det kan vara så att Jesus använder lera för att visa att han fortsätter Guds skapande. I 1 Mos 2:7 beskrivs hur människan skapas av stoft från marken och livsande från hans mun.]
Mannen gick därför [tog ett aktivt steg i tro] och tvättade sig [i dammen som låg i sydöstra hörnet av Jerusalem, omkring åttahundra meter från den södra ingången till tempelområdet där de troligen befann sig] och kom tillbaka och kunde nu se. [Efter helandet går han till sitt hem, eftersom nästa vers talar om att han möter sina grannar. Först i vers 35 träffar han Jesus igen.]
8 Hans grannar och de som förut hade sett (noga granskat) honom tigga sade: ”Är det inte han som brukade sitta och tigga?” [Han hade sin bestämda plats, antagligen sedan lång tid vid någon av portarna in till templet och var allmänt känd.]
9 Några sade: ”Det är han.”
Andra sade: ”Nej, men han liknar honom.”
Själv sade han gång på gång: ”Det är jag.”
10 Då frågade de: ”Hur öppnades dina ögon?”
11 Han svarade: ”En man som kallas Jesus gjorde lera och smorde den på mina ögon och sade till mig att gå till Siloamdammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, sedan kunde jag se.”
12 De frågade honom: ”Var är han?”
Han svarade: ”Det vet jag inte.”
Fariséernas reaktion på helandet
13 [På Jesu tid fanns tre stora religiösa grupperingar – saddukéer, fariséer och esséer. De två första omnämns ofta i de övriga evangelierna, medan Johannes bara nämner fariséerna i sitt evangelium. Det är anmärkningsvärt eftersom saddukéerna var i majoritet i den högsta judiska instansen, det Stora rådet. Skillnaden mellan dessa grupper var att saddukéerna bara accepterade Moseböckerna som sin auktoritet, medan fariséerna tog till sig hela Skriften, se Apg 23:8. Att esséerna inte alls nämns i Nya testamentet beror på att de var en sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser var Qumran, där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 har gett mer ljus åt hur den här gruppen levde. När templet förstördes 70 e.Kr. upplöstes saddukéerna eftersom offertjänsten i Jerusalem inte längre var i funktion. Fariséerna som var mer öppna för tolkningstraditionen kunde däremot anpassa läran till nya förhållanden och leva vidare. När Johannes skriver sitt evangelium, i slutet på första århundradet, väljer han att bara omnämna den för sin tid kända gruppen fariséerna.]
De [grannar och bekanta] förde (tvingade) mannen som förut varit blind till fariséerna. 14 Det var sabbat den dag då Jesus hade gjort lera och öppnat hans ögon. 15 Nu frågade också fariséerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: ”Han lade lera på mina ögon och jag tvättade mig, och nu kan jag se!”
16 Då sade några av fariséerna: ”Den mannen [Jesus] är inte från Gud, eftersom han inte håller sabbaten.”
Andra sade: ”Hur kan en syndig människa göra sådana tecken (mirakler)?” Det var ständigt splittring (schismer, fiendskap på grund av åsiktsmotsättningar) bland dem.
17 Därför frågade de den [tidigare] blinde mannen: ”Vad säger du själv om honom, eftersom det var dina ögon han öppnade?”
Han svarade: ”Han är en profet.”
18 Men judarna trodde inte att han hade [verkligen] varit blind och fått sin syn förrän de hade skickat efter (kallat in) hans föräldrar. 19 De frågade dem: ”Är detta er son som ni själva säger var född blind? Hur kan han nu se?”
20 Hans föräldrar svarade: ”Vi vet med säkerhet att han är vår son och att han föddes blind. 21 Men hur han nu kan se det vet vi inte, eller vem som har öppnat hans ögon, det vet vi inte heller. Fråga honom, han är gammal nog och kan tala för sig själv.” 22 Detta sade hans föräldrar för att de ständigt fruktade judarna [de judiska ledarna], för de hade redan kommit överens om att den som bekände att Jesus var den Smorde (Messias) skulle bli utkastad från synagogan. 23 Det var därför hans föräldrar svarade: ”Han är gammal nog, fråga honom själv.”
[Det fanns två avstängningar från synagogan, en tidsbegränsad och en permanent. I båda fallen var det kännbart: man fick inte undervisning, man blev utestängd från att göra affärer och allt man ägde konfiskerades.]
24 Då kallade de för andra gången in mannen som varit blind och sade till honom: ”Svär inför Gud att säga sanningen (ge Gud ära). Vi vet (är utan tvivel, har en klar förståelse av) att den där mannen [Jesus] är en syndare.”
25 Han svarade: ”Om han är en syndare eller inte det vet jag inte, men en sak vet jag: Jag var förut blind, men nu kan jag se!”
26 Då frågade de honom igen: ”Vad gjorde han med dig, hur öppnade han dina ögon?”
27 Han svarade: ”Jag har redan berättat men ni lyssnar inte på mig. Varför vill ni höra det igen, är det för att ni också vill bli hans lärjungar?”
28 Då öste de skällsord (glåpord, grova smädelser) över honom och sade: ”Du är lärjunge till den där, men vi är Mose lärjungar. 29 Vi vet med säkerhet att Gud har talat med Mose, men den där [Jesus], vet vi inte varifrån han kommer.”
30 Mannen svarade: ”Det är konstigt (det märkliga), här är en som har öppnat mina ögon, och ni vet inte varifrån han kommer! 31 Vi vet att Gud inte lyssnar på syndare, men om någon väljer att frukta Gud (i vördnadsfull tillbedjan) och väljer att göra hans vilja, då hör Gud honom. 32 Aldrig tidigare har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. 33 Om denne man inte var nära (ständigt vid sidan av, från) Gud skulle han inte kunna göra någonting [som detta].”
34 De svarade: ”Du var född helt i synd (från huvud till fot), och du ska undervisa oss?” De kastade ut honom [från platsen där de samlats, och senare också från synagogan, se 9:22].
Mannens reaktion på helandet
35 Jesus hörde att de hade kastat ut honom, och när han hade hittat honom sade han: ”Tror du på Människosonen?” [Människosonen är ett messianskt begrepp som identifierar Jesus med Gud själv, se Dan 7:13. I Jesu samtid var Människosonen en titel på Gud själv.]
36 Han svarade: ”Vem är han Herre, så att jag kan tro på (lita, luta mig emot) honom?”
37 Jesus sade till honom: ”Du har sett honom och det är han som talar med dig just nu.”
38 Då bekände (ropade, sade) han: ”Jag tror, Herre.” Och han tillbad honom (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä, kysste bildligt i vördnad Jesu hand).
39 Jesus sade: ”Till en dom [för att predika Guds sanning, vara som en skiljedomare mellan dem som tror på mig och dem som inte tror] har jag kommit i världen, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda.”
40 Några av fariséerna som var med honom hörde detta och sade: ”Vi är inte blinda, eller hur?”
41 Jesus svarade dem: ”Om ni var blinda skulle ni inte ha någon synd, men eftersom ni säger att ni ser, finns er synd kvar.”