1 Vid samma tid kom några och berättade för Jesus [den senaste nyheten] om de galiléer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.

[Pontius Pilatus var känd för sin grymhet. I trosbekännelsen läser vi hur Jesus var ”pinad under Pontius Pilatus”. Den judiska historieskrivaren Josefus redogör för flera massakrer som Pilatus utförde. Han ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judéen och Samarien och bodde i Caesarea vid medelhavskusten. Jerusalem ingick i hans område och under de judiska högtiderna var han stationerad där på grund av risken för oroligheter och uppror bland judarna. Genom att döda dessa galiléer och bränna dem tillsammans med offerdjuren inne i templet i Jerusalem ville han ge ett avskräckande exempel. Det kan vara anhängare till den motståndsgrupp som nämns i Apg 5:37 som fått sätta livet till.

Den vanliga judiska uppfattningen var att om man gjorde gott hände goda saker, och gjorde man ont hände onda saker. Man frågar Jesus om dessa som dött var större syndare än andra eftersom denna olycka drabbat dem.]

2 Jesus svarade: ”Tror ni att de galiléerna var större syndare än alla andra galiléer, eftersom de fick lida så? 3 Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er (totalt förändrar ert sätt att tänka och agera) går ni alla under som de.

[Siloamdammen låg i södra Jerusalem. Tornet var antagligen en del av muren. Då som nu spekulerade människorna om massakern, eller olyckan med tornet som föll, var Guds straff för specifika synder som dessa människor gjort. Jesus svarar att så är inte fallet, och riktar sig till dem som ställt frågan, och blir personlig – ni måste omvända er.]

6 [Jesus berättar nu en liknelse för dem som kommit med nyheten om massakern som skett i Jerusalem, se vers 1-6. I stället för att spekulera i varför de fick lida och dö borde de frågat: ”Varför lever fortfarande jag?” Jesus uppmanar dem se på sina egna liv och omvända sig.]

Jesus berättade denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård. Han kom för att se om det fanns någon frukt på det, men hittade ingen. [Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel, och ägaren är Gud.] 7 Då sade han [ägaren] till trädgårdsmästaren: ’Lyssna nu, i tre års tid [från den ålder, omkring fem år efter det var planterat, då det var normalt att förvänta sig att trädet skulle börja ge en skörd] har jag kommit och letat efter frukt på detta fikonträd, utan att hitta någon. Hugg bort det (ordagrant ’hugg ut det’)! Varför ska det ta upp plats (suga ut jorden, ta solljus från andra träd)?’ 8 Trädgårdsmästaren svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så ska jag gräva runt det och gödsla. 9 Kanske bär det frukt nästa år, men om inte, kan du hugga bort det.’ ”

[Jesus är förebedjaren som i det längsta vädjar för sitt folk att de ska vända om och bära frukt. Lite senare i vers 34 gråter och ber Jesus över Jerusalem.]

10 [Detta är andra gången Jesus helar på en sabbat, första gången var det en man med en förtvinad hand, se Luk 6:6-10, och nu är det en kvinna med krokig rygg. Utifrån alla helanden Jesus gjorde och alla liknelser han berättade, väljer Lukas genomgående i sitt evangelium att ta med ett exempel på en man och en kvinna, och visar genom den berättartekniken att Jesus inte gör skillnad på kvinnor och män.]

Jesus undervisade i en av synagogorna på en sabbat [en lördag, den judiska vilodagen]. 11 Där [i synagogan] fanns en kvinna som i arton år haft en sjukdom orsakad av en ande (sjukdomsdemon). Hon var krokryggig (framåtböjd) och kunde inte räta på sig. 12 När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade: ”Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], du har blivit fri från din sjukdom”, 13 och han lade sina händer på henne, och på en gång rätade hon på sig och prisade (tackade) Gud!

18 Sedan sade Jesus: ”Vad ska jag likna Guds rike vid? Vad ska jag jämföra det med?”

19 ”Det liknar ett senapskorn som en man tar och sår i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.”

20 Igen sade han: ”Vad ska jag jämföra Guds rike med? 21 Det liknar surdeg (jäst) som en kvinna gömmer (blandar, grekiska ”enkrypto”) i tre mått (grekiska ”saton” motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] till dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen].”

[Lukas växlar mellan en man och kvinna när han sammanställer sitt evangelium, se vers 19 och 21. Huvudpoängen är hur Guds rike börjar smått men kommer att växa. Samtidigt antyder liknelsen också att Gudsriket växer oproportionerligt. Ett planterat senapsfrö blir bara en buske, inte ett träd, och surdegen är genomgående en bild på falska läror i Bibeln. Mitt i det växande Gudsriket finns det också ondska. I berättelsen som föregår dessa liknelser var ju föreståndaren i synagogan en som inte ville se människor helade, se vers 10-17! Se även kommentarer i Matt 13.]

22 Jesus gick igenom städer och byar där han undervisade, på sin vandring mot Jerusalem. [Redan i Luk 9:51 börjar Jesus gå mot Jerusalem men först i Luk 17:11 går han direkt mot målet.]

24 [Detta var en teoretisk fråga, antagligen ställd av en farisé eller laglärd. Jesus börjar med att ge en praktisk och personlig uppmaning till var och en att vara redo, för vad spelar det för roll om få eller många andra blir frälsta om man själv går förlorad? Till sist, vers 29-30, svarar han på frågan att många hedningar från jordens alla hörn ska bli frälsta.]

”Sträva (gör ert yttersta, ansträng er som om ni tävlade i en olympisk gren, eller kämpade i en strid på liv och död) för att komma in [nu] genom den smala dörren [till ett hus där en bröllopsfest ska hållas]. [Jesus är dörren, den enda vägen till Gud, se Joh 10:7; 14:6.] Jag säger till er att många ska försöka ta sig in [senare] men inte lyckas. 25 När väl husets herre [Jesus] stiger upp och snabbt stänger dörren, då kommer ni att stå utanför och bulta och säga: ’Herre, öppna för oss!’ Han kommer att svara er: ’Jag vet inte varifrån ni är.’ [Vilken familj eller hushåll ni tillhör.]

31 Just då kom några fariséer [från Galileen eller Pereen, de områden som Herodes Antipas var landsfurste över] och sade till honom: ”Gå genast härifrån, för Herodes vill döda dig.” 32 Men han svarade: ”Gå och säg till den räven [judiskt idiom för att vara feg och lättskrämd] att jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen når jag mitt mål (fulländar jag mitt syfte här). 33 Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare [Herodes eller någon annan kan inte hindra Guds plan], för det passar sig inte att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem.”

34 ”O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat. 35 Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. Jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.’ ” [Ps 118:26]