1  [Efter lördagens gudstjänst i synagogan blev gästtalaren ofta inbjuden till en sabbatsmåltid av föreståndaren, se vers 12. Det är antagligen detta som sker här, men intentionerna var inte goda. Fariséerna vaktade på honom för att se om han skulle göra något de kunde anklaga honom för.]

När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledade fariséerna, iakttog de honom noga. 2 Då stod en man framför honom som led av vatten i kroppen. [Lukas använder den medicinska termen vi kallar ödem. Antagligen var hans ben svullna.] 3 Jesus frågade de laglärda och fariséerna: ”Är det tillåtet att hela på sabbaten eller inte?”

7 När han märkte hur gästerna valde ut de bästa platserna [närmast värden], berättade han en liknelse: 8 ”När du blir bjuden till bröllopsfest, så ta inte de förnämsta platserna vid bordet. Kanske är någon av gästerna mer ansedd än du? 9 Då kommer den som bjudit både dig och honom och säger till dig: ’Ge honom din plats!’ Då får du skamsen gå och ta den lägsta platsen. 10 Nej, när du är bjuden, gå och ta den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: ’Min vän, sätt dig högre upp!’ Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. 11 Den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”

[Kanske hade Jesus mannen som nyss blivit helad i åtanke. Han var i närheten av huset men verkade inte vara inbjuden att dela måltidsgemenskapen, se vers 4.]

12 Han sade också till den som bjudit honom [Jesus hade nyss talat till gästerna, nu vänder han sig till värden]: ”När du bjuder på lunch [ordagrant ’dagens första måltid’, frukost eller tidig lunch] eller till kvällsmål (större festmåltid), bjud då inte bara dina vänner, syskon, släktingar eller rika grannar, som du har för vana att göra. De bjuder ju tillbaka och det blir din belöning. 13 Nej, när du bjuder in till fest, bjud fattiga, handikappade, lama och blinda. 14 Salig (lycklig, välsignad) är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Du ska få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.”

15 När en av gästerna hörde detta [att det finns en belöning som väntar i nästa liv, se vers 14] sade han till Jesus: ”Salig (lycklig, välsignad) är den som får vara med om måltiden i Guds kungarike.”

16  [Jesus tar tillfället i akt och berättar en liknelse om en stor fest, troligtvis en bröllopsfest. Bakgrunden är att enligt den dåtida seden skickade värden i god tid ut en inbjudan om att en fest skulle hållas. Utifrån antalet som svarat gjordes förberedelser. En andra inbjudan skickades när allt var klart. Att då tacka nej, när man redan sagt ja, var väldigt ofint. En snarlik liknelse finns i Matt 22:1-14 om en bröllopsfest. Det finns även ett exempel där Jesus och lärjungarna är bjudna till ett bröllop i Kana, se Joh 2:1-2.]

Då sade Jesus till honom: ”En man ordnade en stor festmåltid och bjöd många gäster. 17 När tiden för festen var inne sände han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: ’Kom, nu är allt färdigt!’ [Detta var den andra inbjudan, se Matt 22:2-3.] 18 Men en efter en började de alla ursäkta sig.

Den förste sade till honom: ’Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på [inspektera] den. Jag är ledsen att jag inte kan komma. Var vänlig ta emot min ursäkt.’ [Åkern var redan köpt, men han verkar orolig att han gjort en dålig affär.]

19 En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar, och jag ska ut och pröva (undersöka och godkänna) dem. Var vänlig ta emot min ursäkt.’ [Vanligtvis ägde man en eller två oxar, så detta var en förmögen man som skaffat tio till.]

20 En annan sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’ [Hustrun hade nog glatt sig att få gå på festen, och det fanns plats för fler.]

[Dessa tre ursäkter berörde tre områden: ägodelar, arbete och familj. På sin rätta plats är allt detta gott och välsignat av Gud, se Matt 6:33. I Jesu första liknelse om jordmåner liknas törnet med sådant som kväver Guds ord. Jesus säger att denna liknelse är grunden för förståelsen av alla andra liknelser, se Mark 4:13. I förklaringen om törnet ges tre orsaker som sammanfaller med de tre ursäkterna i denna liknelse. De slutför inte vad de börjat på grund av oro, rikedom och njutningslystnad, se Luk 8:14.]

21 Tjänaren kom tillbaka och berättade för sin herre vad de svarat. Då greps husbonden av vrede och sade till sin tjänare: ’Skynda dig ut på gator och gränder i staden [det är bråttom eftersom allt är klart för festen] och för hit fattiga, lemlästade (krymplingar), blinda och lama.’

25  [Frälsningen är fri men kostar ändå allt. Direkt efter liknelsen om den fria inbjudan till festmåltiden, följer en sektion som handlar om kostnaden av att följa Jesus.]

Stora skaror följde Jesus. [Många människor flockades kring Jesus av olika skäl. Jesus är mer intresserad av kvalitet än kvantitet.] Han vände sig om och sade till dem:

26 ”Om någon kommer till mig och inte hatar (älskar mig mer än)

kan han inte vara min lärjunge.

[I den judiska kulturen är dessa talesätt, som är överdrifter, vanliga och kallas hyperboler. Även på svenska kan man t.ex. säga att man älskar röda hus men hatar gula och på så sätt uttrycka att man föredrar en viss färg mer utan att för den skull bokstavligen hata den andra. Matteus översätter ett liknande sammanhang ”den som är mer vän med”, se Matt 10:37. Ändå är orden väldigt skarpa och tvingar oss att fundera över var vi har vår lojalitet. Vem förtröstar vi ytterst på, är Jesus främst? Det är typiskt Lukas att ta med fyra punkter, se Luk 6:17.]

27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.

[Tidigare i Luk 9:23 säger Jesus att för att följa honom måste man ”förneka sig själv och dagligen ta upp sitt kors”. Nu följer två liknelser som visar att detta inte är något impulsivt beslut utan kräver eftertanke.]

28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han kan slutföra det? 29 Annars, om han lagt grunden men inte bygger färdigt, kan alla som ser det börja håna honom 30 och säga: ’Den där mannen började bygga men kunde inte bli klar.’

33 Därför kan ingen av er vara min lärjunge om han inte ger upp (försakar, tar farväl av) allt han har.

34 Salt är bra [bevarar, renar och ger god smak], men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur ska man då få det salt igen? 35 Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det.

[Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag förlorar inte sin sälta. Däremot kunde den typ av salt, som man producerade från Döda Havet och som Jesus troligen refererade till, förlora sin sälta, eftersom det också innehöll andra mineraler. Utsattes det för omgivningens fukt kunde det urlakas. Det är när salt blandas upp med annat som det förlorar sin kraft. Ordet för ”mister sin sälta” kan också betyda ”dårskap” och översätts så i Rom 1:22 och 1 Kor 1:20. Den betydelsen förstärker då hur ett oövervägt beslut att följa Jesus blir till en dårskap, på samma sätt som den som började bygga ett torn eller den som förhastat gick ut i krig, se vers 28-32.

Detta stycke började med ”stora skaror”, se vers 25. På samma sätt som det räcker med lite salt för att smaksätta hela maträtten, är det inte antalet lärjungar som avgör om de påverkar omvärlden, utan det är kvaliteten som är avgörande.]

Lyssna, du som har öron att höra med.” [Denna fras används ofta när ett stycke kan vara svårt att förstå utan hjälp av den helige Ande.]