1 Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar och sade:

2 ”Lagexperterna och fariséerna sitter på Mose stol [för att tolka lagen, undervisa och utöva auktoritet]. 3 Allt de säger, det ska ni göra och hålla (bevara, skydda), men ta inte efter deras handlingar, de predikar en sak men gör något annat [praktiserar inte det de själva lär ut]. 4 De binder ihop (fängslar med kedjor) tunga bördor (ryggsäckar med packning) och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens lyfta ett finger för att hjälpa (underlätta). 5 Alla sina gärningar gör de för att få uppmärksamhet av människor (bli sedda som en skådespelare som spelar en roll på en scen).

De breddar sina böneremmar

[Böneremmarna syftar på de läderremmar med små boxar med bibelord, hebreiska ’tefillin’, som man band på huvudet och armen. Alla judar bar hörntofsar, hebreiska ’tsitsit’. De fästes på mantelhörnen för att ständigt påminna om lagen, se 4 Mos 15:38. Jesus bar sådana tofsar, se Matt 9:20, men för många skriftlärda och fariséer hade dessa blivit statussymboler. Ju större tofs, desto mer rättfärdig.]

6 De älskar att sitta vid honnörsborden under bjudningarna

7 och att bli hälsade (med respekt och ära) på torgen,

8 Stå inte efter att bli kallad rabbi [låt inte människor sätta er på en sådan piedestal],

9 Kalla ingen här på jorden din fader [sätt inte människor högre än Gud],

10 Låt er inte heller bli kallade mästare (guide, vägledare),

11 Den som är den störste bland er,

12 Den som upphöjer sig själv (med arrogans och högmod),

ska bli upphöjd (ärad).”

13 [I följande punkter utbrister Jesus i djup förtvivlan över det andliga ledarskapets förfall. I Bergspredikan gav Jesus åtta välsignelser till de rättfärdiga, se Matt 5:3-10. Nu följer sju parallella motsatta verop.]

”Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer,

Ni stänger [genom er dubbelmoral dörren till] himmelriket för (mitt framför näsan på) människorna. Själva går ni inte in, och dem som vill komma in hindrar ni från att göra det.

[I kontrast till den första välsignelsen att himmelriket tillhör dem som är fattiga i anden, se Matt 5:3, så går det första veropet till den som stänger ute människor från himmelriket och en äkta gudsrelation. Vers 14: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni slukar änkors hus och ber långa böner för syns skull, därför ska ni få ett större straff” saknas i de flesta grekiska manuskript och tidiga översättningar. Versen lades troligtvis till senare för att harmonisera med Mark 12:40 och Luk 20:47.]

15 Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer,

Ni reser över land och hav för att göra någon till en proselyt (en hedning som konverterat till judendomen), och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn (en som tillhör helvetet), dubbelt värre än ni själva.

[I kontrast till välsignelsen över de milda som ska ärva jorden, se Matt 5:5.]

16 Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan),

Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed. 17 Ni blinda dårar, vad är större (mer värt), guldet eller templet som helgar guldet?

[I kontrast till välsignelsen över dem som ’hungrar och törstar efter rättfärdighet’ som ska bli fullständigt mättade, se Matt 5:6.]

23 Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer,

Ni ger tionde [enligt 5 Mos 14:22] av [era minsta små kryddor] er

men negligerar de viktigare (tyngre) delarna i lagen:

Detta är sådant ni borde göra, utan att [för den skull] försumma det andra [tiondegivandet].

[De skriftlärda och fariséerna hade helt fel prioriteringar. Jesus nämner tre små kryddor i jämförelse med rättvisa, barmhärtighet och trohet – tre områden som har att göra med moral och hjärtats inställning, se Mika 6:6-8.]

24 Ni blinda ledare, som silar mygg och sväljer kameler! [Antagligen från en arameisk ordlek mellan kamel, ’gamla’, och mygga, ’galma’ på arameiska. Båda dessa djur var orena djur, se 3 Mos 11:4, 23, 41. Rättrogna judar silade sitt vin för att inte råka svälja en mygga.]

[I kontrast till ’de barmhärtiga’ som ska möta barmhärtighet i Matt 5:7.]

25 Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer,

Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av habegär (plundring) och omåttlighet (helt utan självkontroll). 26 [Jesus, som alltid vill omvändelse, riktar sig nu personligen till dem.] Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.

[Kontrast till välsignelsen till de ’renhjärtade’ i Matt 5:8.]

27 Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer,

Ni är som vitkalkade gravar. På utsidan ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt orent. 28 På samma sätt är det med er, ni ser ut att vara rättfärdiga [osjälviska och rena] inför människorna, men inuti är ni fulla av hyckleri (skådespel) och laglöshet (ondska).

[Kontrast till dem som ’medlar till fred’ i Matt 5:9.]

29 Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer,

Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar, 30 och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.

[Vid foten av Olivberget i Kidrondalen finns flera gravmonument kvar från Jesu tid. De har haft olika namn under olika tidsperioder och i dag kallas de tre mest kända Absaloms, Sakarias och Jakobs grav. Det är intressant att just namnet Sakarias nämns i vers 35. Det är inte otroligt att det är dessa gravmonument som fariséerna just då byggde, och som Jesus refererar till när han uttalar dessa ord i tempelområdet, bara ett par hundra meter därifrån.]

31 Genom att säga detta vittnar ni mot er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32 Fyll då också ni era fäders mått! [Sätt igång, slutför det era förfäder påbörjade!]

[Kontrast till de som ’får lida på grund av rättfärdighet’ i Matt 5:10.]

33 [Sammanfattande avslutning:]

Ni ormar! Ni giftormars barn! [Han förknippade de skriftlärda och fariséerna med död, och med urgamla ormen, Satan själv.] Hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna (helvetet)? 34 Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem ska ni döda och korsfästa, andra ska ni prygla hårt (piska med fyrtio slag) i era synagogor och förfölja från stad till stad. 35 Så ska allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarias, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret.

[Abel var den första som dödades i Gamla testamentet, se 1 Mos 4:8. Sakarias var den sista, se 2 Krön 24:20-22. Krönikeboken är den sista boken i den hebreiska Bibeln. Jesu poäng är att genom hela Bibeln har sanna Guds efterföljare ofta blivit förföljda.]

36 Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Allt detta [onda, svåra tider] ska komma över det här släktet.” [2 Krön 36:15-16]

37 [Efter de sju veropen, vers 13-36, avslutar Jesus sitt tal på tempelområdet med följande ord:] ”O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat. 38 Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. 39 För jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.’ ” [Ps 118:26]