40
Psalm 40 – Räddad
[Psalmen börjar med bön och tacksägelse. Den sista delen, vers 14-18, återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag i Ps 70.
Citeras i NT:
Vers 7-9, citeras i Heb 10:5-7
Vers 18 i Matt 5:3
Författare: David
Struktur:
1. Lovsång – räddad ur gropen, vers 2-6
2. Offer och Guds vilja, vers 7-11
3. Bön om befrielse, vers 12-18]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Av David, en psalm (sång ackompanjerad på strängar).
______
Tacksägelse för befrielse
2 Jag sökte tålmodigt (väntande, väntade jag ivrigt på) Herren (Jahve),
och han böjde sig till mig,
och hörde mitt rop på hjälp (under djup vånda).
[Versen inleds med att verbet sökte upprepas två gånger, det första i infinitiv form. Ordagrant blir det ”sökande jag sökte”. Upprepningen förstärker sökandet. Ordet för söka är ”qawah” som också betyder att aktivt vänta. Det har även betydelsen att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som söker honom blir sammanflätad med Gud. Ordet för ”rop” är ett ganska ovanligt hebreiskt ord ”sawah”, används också i Ps 39:13 och kopplar ihop hur denna psalm blir ett bönesvar.]
3 Han drog mig upp ur fördärvets (tumultets) grop (grav, cistern, brunn),
ur den leriga djupa dyn.
Han ställde mina fötter på en klippa (en hög och ointaglig bergskam, bergsklyfta, skreva),
han gjorde mina steg fasta.
[Jeremia kunde säkert relatera till sin situation när han hissades ner i en vattencistern i Jerusalem några hundra år senare, se Jer 38:6-7. Ordet för ”fördärv” är ovanligt och beskriver också vågors dån och brus. Bilden skiftar helt i versens andra del. Det är inte bara en temporär räddning till en klippavsats, utan ett högt berg. Att bestiga ett sådant berg är i sig riskfyllt, men Herren gjorde stegen fasta. Ordet för steg används ofta om vandringen med Gud, se Ps 17:5; 37:31; 44:18; 73:2, och ger också en antydan om att Herren inte bara räddade psalmistens fysiska liv utan att även hans andliga vandring med Gud förblev intakt.]
4 Han lade i min mun en ny sång,
en lovsång till vår Gud (Elohim).
Många ska se och frukta (vörda, ära),
och förtrösta (lita) på Herren (Jahve).
[Ordet för se är ”yiru” och frukta är snarlika ”yirau” och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.]
5 Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den stridsman (en man i sin bästa ålder)
som valt att göra Herren (Jahve) till sin trygghet,
som inte vänder sig till de stolta och de som viker av till lögn [avgudar].
6 Herre min Gud (Jahve Elohim),
du har gjort så många fantastiska under
och har så många planer för oss.
Ingen kan mätas med dig.
Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla,
så går det inte, de är fler än man kan räkna.
[I denna vers skiftar psalmen första gången från ”min” till ”oss”. Psalmisten är del av ”den stora församlingen”, ett uttryck som ramar in vers 10-11.]
7 Slaktoffer och matoffer kan inte tillfredsställa dig (det är inte vad du främst vill ha).
Du har gett mig förmågan att höra och lyda,
du frågar inte efter brännoffer och syndoffer.
8 Därför säger jag:
”Här är jag [jag kommer som jag är och överlämnar mig till dig].
I bokrullen står vad jag ska göra. 9 Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud.
Din undervisning (Tora) är i mitt hjärta.”
[Vers 7-9 citeras i Heb 10:5-7.]
10 Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet,
i den stora församlingen (alla de som tillber i templet).
Jag håller inte tillbaka några ord,
du Herre (Jahve) vet att det är sant.
11 Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
utan har talat om din trofasthet och frälsning (räddning).
Jag har inte undanhållit din trofasta kärlek och sanning
från den stora församlingen.
12 Du, Herre (Jahve) kommer inte att hålla tillbaka
din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) mot mig.
Låt din nåd (trofasta kärlek) och din sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet)
alltid (fortsättningsvis – både dagligen och evigt) bevara mig.
[Begreppet ”nåd och sanning”, hebreiska ”chesed ve emet” hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Ordet för barmhärtighet på hebreiska är ”rachamim”. Det förekommer bara i plural och visar på Guds oändliga nåd, se Ps 25:6.]
13 För ondska [plural] har omringat mig,
mer än jag kan räkna.
Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig,
och jag kan inte se;
de är fler än mina huvudhår,
mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig).
[Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet ”awon” har betydelsen att ”vika av från vägen”. Det beskriver ett handlingsätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se vers 15.]
Avslutning – fortsatt angelägen bön
14 [Vers 14-18 avslutar psalmen och blir på nytt en bön för att Gud ska gripa in. Stycket återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag, se Ps 70:2-6.]
Visa välvilja (var nådig, ha välbehag i mig, välkomna min bön), Herre (Jahve), befria mig! Herre (Jahve),
skynda dig och kom till min hjälp!
15 Må skam och förvirring drabba alla dem
som försöker ta mitt liv.
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig)
vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
16 Må de som ropar: ”haha” (driver med mig, hebreiska ”eha”, ett uttryck för skadeglädje),
tvingas fly på grund av sin förödmjukelse.
17 Må alla som söker dig
vara glada och jubla i dig.
Må de som älskar din befrielse alltid säga:
”Herren (Jahve) är stor (han ska lovas, upphöjas).”
18 Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av Gud, se Matt 5:3],
men Herren [Jahve] tänker på mig (”väver” – planerar, tänker och räknar ut för mig).
Min hjälp och min befriare är du,
min Gud (Elohim) – dröj inte!