Svenska Folkbibeln Första Moseboken 15

Herren sluter förbund med Abram

1 Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: ”Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld. Din lön ska bli mycket stor.” 2 Men Abram sade: ”Herre Gud, vad ska du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” 3 Och Abram fortsatte: ”Se, mig har du inte gett någon avkomling. Så det blir en av mitt husfolk som ärver mig.”

4 Men Herrens ord kom till honom: ”Det är inte han som ska ärva dig. En som kommer från din egen kropp ska bli din arvinge.” 5 Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: ”Så ska din avkomma bli.” 6 Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.

7 Sedan sade han till honom: ”Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel.” 8 Han svarade: ”Herre Gud, hur ska jag veta att jag kommer att ärva det?” 9 Då sade han till honom: ”Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva.” 10 Han hämtade alla dessa åt honom, styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte. 11 Rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.

12 När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram. Då kom skräck och ett stort mörker över honom. 13 Och Herren sade till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras där man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. 14 Men det folk som gör dem till slavar ska jag döma. Sedan ska de dra ut med stora ägodelar. 15 Men du själv ska gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. 16 I fjärde släktledet ska de återvända hit, för amoreerna har ännu inte fyllt sina synders mått.”

17 När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla som gick fram mellan köttstyckena. 18 På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat: 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, 20 hetiternas, perisseernas, rafaeernas, 21 amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land.”

15:2 Herre Gud Hebr. Adonaí JHVH (Herren HERREN). När Gudsnamnet Jhvh är sammansatt med ordet ”Adonaí” (Herre) anger grundtextens vokaler att det istället ska uttalas ”Elohím” (Gud).

15:2 barnlös Ansågs som ett olyckligt öde (jfr 30:1). Adoption av tjänare som arvingar är känt från patriarktiden, t ex i mesopotamiska Larsa.

15:4 1 Mos 17:6, 16.

15:5 1 Mos 13:16, 22:17, 2 Mos 32:13, 5 Mos 10:22, Rom 4:18, Hebr 11:12.

15:5 Citeras i Rom 4:18.

15:6 Rom 4:3, Gal 3:6, Jak 2:23.

15:6 Citeras av Paulus i Rom 4:3, Gal 3:6 och av Jakob i Jak 2:23.

15:10 Jer 34:18.

15:13 2 Mos 1:12f, 12:40, Apg 7:6f.

15:13 Citeras av Stefanus i Apg 7:6f. Dessa fyrahundra år gäller antingen förtrycket i Egypten (se 2 Mos) eller också hela tiden av främlingskap i Kanaan och Egypten. Se not till 2 Mos 12:40.

15:14 2 Mos 12:35f.

15:15 1 Mos 25:8.

15:17 2 Mos 13:21, 19:18, Jer 34:18.

15:17 gick fram mellan köttstyckena På så sätt ingick man ett förbund med dess åtaganden (jfr Jer 34:18). Här är det Gud ensam som ingår förbundet (jfr vers 8 och Gal 3:20).

15:18 1 Mos 12:7, 2 Mos 23:31, 5 Mos 34:4, 1 Kung 4:21, 2 Krön 9:26, Ps 80:12.

15:18 Egyptens flod Troligen åsyftas ”Egyptens bäckravin” (Wadi el-Arish), Israels traditionella gräns i sydväst mot Sinai (4 Mos 34:5, 1 Kung 8:65).

15:20 Jos 24:11.