Jeremia
Jeremia (”Herren ska resa upp”) kallades av Gud år 627 f Kr (kap 1) och verkade under de fem sista kungarna i Jerusalem till år 587 f Kr. Under hans tid växte Babel till en världsmakt som gjorde Juda till ett lydrike efter att ha besegrat Assyrien 612 f Kr och Egypten 605 f Kr (se 2 Kung 24).
Jeremia förkunnade omvändelse och dom (kap 2-24) och gick till rätta med falska profeter (26-29), men profeterade också om en kommande upprättelse och ett nytt förbund (30-33). Trots sin medkänsla med det trolösa folket mötte han hårt motstånd (26, 28, 37-38), och slutet kom 587 f Kr då Jerusalem föll och folket fördes bort till Babel (34-41). Jeremia tvingades följa med en grupp som flydde till Egypten (42-44) och skrev enligt judisk tradition även Klagovisorna. Boken avslutas med domsord över hednafolken (46-51) och en epilog (52), som kan ha tillfogats av Jeremia själv eller hans sekreterare Baruk (36:4f, 45:1).
1
Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot
i Benjamins land.
2 Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår
,
3 och sedan under Juda kung Jojakim, Josias son, ända till slutet av Juda kung Sidkias, Josias sons, elfte regeringsår
då Jerusalems invånare fördes bort i fångenskap i femte månaden.
Jeremias kallelse
4 Herrens ord kom till mig. Han sade:
5 ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken
.”
6 Men jag svarade: ”O, Herre Gud!
Jag kan inte tala, för jag är för ung.”
7 Då sade
Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig.
8 Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger
Herren.”
9 Och
Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun.
10 Jag sätter dig i dag över folk och riken för att rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”
Två syner
11 Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd
.”
12 Herren sade till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord för att uppfylla det.”
13 Herrens ord kom till mig för andra gången. Han sade: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta i norr som lutar hitåt.”
14 Herren sade till mig: ”Från norr ska olyckan välla in över alla som bor i landet.
15 Se, jag ska kalla på alla stammar i rikena norrut
, säger
Herren. De ska komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer.
16 Jag ska uttala mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergett mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.
17 Fäst upp dina kläder! Res dig och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter skräck drabba dig inför dem.
18 Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet.
19 De ska kämpa mot dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger
Herren, för att rädda dig.”