Svenska Folkbibeln Jeremia 2

Israels trolöshet mot Gud

1 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 Gå och predika för Jerusalem och säg: Så säger Herren:

Jag minns din ungdoms hängivenhet,

hur du älskade mig

under din brudtid

och följde mig i öknen,

i landet där man inte sår.

3 Israel var heligt för Herren,

den första frukten av hans skörd.

Alla som äter av den

drar på sig skuld,

olycka drabbar dem,

säger Herren.

4 Hör Herrens ord,

ni av Jakobs hus,

ni alla släkter av Israels hus.

5 Så säger Herren:

Vad fann era fäder för fel hos mig,

eftersom de gick bort ifrån mig

och följde värdelösa avgudar

och själva blev värdelösa?

6 De frågade inte: ”Var är Herren,

han som förde oss upp

ur Egyptens land,

han som ledde oss i öknen,

det öde och oländiga landet,

torkans och dödsskuggans land,

landet där ingen färdas

och där ingen människa bor?”

7 Jag förde er in i det bördiga landet

och ni fick äta dess frukt

och dess goda.

Men när ni hade kommit dit,

orenade ni mitt land

och gjorde min arvedel avskyvärd.

8 Prästerna frågade inte:

”Var är Herren?”

De som hade hand om lagen

kände mig inte,

och herdarna var trolösa

mot mig.

Profeterna profeterade i Baals namn

och följde dem

som inte kan hjälpa.

9 Därför ska jag fortsätta

gå till rätta med er, säger Herren,

och gå till rätta med era barnbarn.

10 Dra bort till kitteernas kuster

och se efter,

skicka bud till Kedar och undersök,

se om något sådant har hänt där:

11 Har ett folk någonsin

bytt bort sina gudar?

Och ändå är de inga gudar.

Men mitt folk har bytt bort

sin härlighet

mot något som inte kan hjälpa.

12 Häpna, ni himlar, över detta,

rys av stor förfäran, säger Herren,

13 för mitt folk har begått

en dubbel synd:

De har övergett mig,

källan med det levande vattnet,

och gjort sig usla brunnar

som inte håller vatten.

14 Är Israel en träl?

Är han född som slav?

Varför har han blivit ett byte?

15 Lejonen ryter mot honom,

man hör dem morra.

De gör hans land till en ödemark.

Hans städer bränns ner

så att ingen kan bo i dem.

16 Även Memfis och Tachpanches barn

betar din hjässa kal.

17 Men är det inte du själv

som vållar dig detta,

genom att du överger

Herren din Gud

när han vill leda dig

på den rätta vägen?

18 Varför vill du till Egypten

för att dricka av Nilens vatten?

Och varför vill du till Assyrien

för att dricka av flodens vatten?

19 Det är din ondska som tuktar dig

och ditt avfall som straffar dig.

Inse därför och tänk på

hur ont och bittert det är

att du överger Herren din Gud

och inte fruktar mig,

säger Herren Gud Sebaot.

20 Redan för länge sedan

bröt jag sönder ditt ok

och slet av dina band,

men du sade:

”Jag vill inte tjäna dig.”

På alla höga kullar

och under alla gröna träd

lade du dig ner och bedrev otukt.

21 Jag hade planterat dig

som en ädel vinstock, helt äkta.

Hur kunde du då bli en oäkta,

främmande vinstock för mig?

22 Även om du tvättar dig med soda

och tar mängder av såpa

är ändå din synds fläckar

kvar inför mig, säger Herren Gud.

23 Hur kan du säga:

”Jag har inte orenat mig,

jag har inte följt baalerna?”

Tänk hur du bar dig åt i dalen,

kom ihåg vad du har gjort!

Du är som ett ystert kamelsto

som löper hit och dit,

24 som en vildåsna

som är van vid öknen

och flåsar i sin brunst.

Vem kan hålla tillbaka

hennes begär?

Den som söker henne

behöver inte löpa sig trött.

Vid parningstiden

finner man henne lätt.

25 Akta din fot

så att du inte tappar skon

och din strupe

så att den inte blir törstig.

Men du svarar: ”Det är förgäves!

Jag älskar främmande gudar

och tänker följa dem.”

26 Liksom tjuven står med skam

när han ertappas,

så ska Israels hus få skämmas

med sina kungar och furstar,

sina präster och profeter,

27 de som säger till trästycket:

”Du är min far”,

och till stenen:

”Du har fött mig”.

De vänder ryggen mot mig

och inte ansiktet.

Men i olyckans tid ropar de:

”Res dig och rädda oss!”

28 Var är då dina gudar

som du gjorde åt dig?

Låt dem resa sig!

Kan de rädda dig

i din olyckas tid?

För du, Juda,

har lika många gudar

som du har städer!

29 Varför går ni till rätta med mig?

Ni har alla vänt er bort från mig,

säger Herren.

30 Förgäves har jag slagit era barn,

de lät sig inte tillrättavisas.

Likt ett lejon som vållar fördärv

har ert eget svärd slukat

era profeter.

31 Du släkte, se Herrens ord!

Har jag varit en öken för Israel

eller ett land av mörker?

Varför säger mitt folk: ”Vi är fria,

vi kommer inte mer till dig?”

32 Inte glömmer en jungfru

sina smycken

eller en brud sin utstyrsel?

Men mitt folk har i alla tider

glömt mig.

33 Hur skickligt går du inte till väga

när du söker kärlek!

Även de sämsta kvinnor

har du lärt dina vägar.

34 På dina mantelflikar finns blod

av fattiga som var oskyldiga,

de hade inte ertappats vid inbrott.

35 Trots allt detta säger du:

”Jag är oskyldig.

Han är inte arg på mig längre.”

Men jag vill gå till rätta med dig,

eftersom du säger:

”Jag har inte syndat.”

36 Varför far du än hit än dit

för att ta en annan väg?

Du blir besviken på Egypten

liksom du blev besviken

på Assyrien.

37 Också därifrån måste du gå din väg

med händerna på huvudet,

för Herren förkastar

dem som du litar till,

du får ingen framgång genom dem.

2:2 Hes 16:8, Upp 2:4.

2:3 Ps 105:14f, Jer 30:16, Jak 1:18.

2:5 2 Kung 17:15, Mika 6:3f, Rom 1:21.

2:6 5 Mos 8:15, 32:10, Job 35:10, Hos 13:5.

2:7 5 Mos 8:7f, Jer 16:18.

2:8 1 Sam 2:12, 12:21, Mal 2:7.

2:9 Hes 20:35f, Hos 4:1, Mika 6:2.

2:10 Ps 120:5, Jer 18:13f.

2:10 kitteerna … Kedar Cypern i västerhavet och araber i den östra öknen (jfr 1 Mos 10:4, 25:13).

2:11 Ps 106:20.

2:12 5 Mos 32:1, Jes 1:2.

2:13 Ps 36:10, Jer 17:13, Joh 4:13f.

2:13 levande vattnet Friskt och flödande, inte stillastående och osunt. Jfr Joh 4:10, 7:38.

2:14 2 Mos 4:22.

2:15 Jes 5:29, Jer 4:7, 9:11, 50:17.

2:15 Lejonen Troligen assyrierna (jfr Nah 2:11 med not) som hade härjat landet upprepade gånger (se 2 Kung 15:29, 17:3f, 18:7f).

2:16 Jes 19:13.

2:16 Memfis och Tachpanches Egyptens huvudstad söder om Kairo och gränsstad i östra Nildeltat. Egypten härjade Israel 609 f Kr (2 Kung 23:29f).

2:16 betar din hjässa kal Annan översättning: ”krossar din hjässa”.

2:17 Jer 4:18.

2:18 Jes 31:1.

2:18 Nilen Hebr. Shihór, ”Horus vatten”, troligen det östra Nildeltat närmast Israel.

2:19 Jes 3:9, Hos 5:5.

2:20 Jes 57:5f, Jer 3:6.

2:21 2 Mos 15:17, Ps 44:3, 80:9, Jes 5:1f, Matt 21:33, Mark 12:1, Luk 20:9.

2:23 Jer 7:31.

2:24 parningstiden Ordagrant: ”hennes månad”.

2:25 Jer 18:11f.

2:27 5 Mos 32:17f, Dom 10:7f, Jer 18:17, 32:33.

2:28 5 Mos 32:37f, Dom 10:14, Jer 11:12f.

2:30 1 Kung 19:10, 2 Kung 21:16, 2 Krön 24:20, Jes 1:5, Jer 5:3, 17:23, Matt 23:34.

2:32 Jer 3:21.

2:34 ertappats vid inbrott Husägare hade rätt att döda inbrottstjuvar (2 Mos 22:2).

2:36 2 Krön 28:20, Jes 30:3f.

2:36 besviken på Assyrien Folket hade försökt vinna stormaktens gunst (2 Kung 15:19, 16:7f), men i stället själva blivit plundrade (2 Kung 15:29, 18:9f).

2:37 2 Sam 13:19.

2:37 händerna på huvudet Sorgegest (jfr 2 Sam 13:19 med not).