11
Sofars första tal
1 Job 2:11. Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Ska detta ordflöde stå oemotsagt
och en så mångordig man få rätt?
3 Ska ditt tomma prat få män att tiga,
ska du håna utan att någon
får dig att skämmas?
4 Du säger: ”Min lära är ren,
och jag är fläckfri
inför dina ögon.”
5 Om bara Gud ville tala
och öppna sin mun mot dig
6 och säga dig vishetens hemligheter,
för han äger förstånd
i dubbelt mått.
Då skulle du inse att Gud
kan låta din skuld vara glömd.
7 Jes 40:13, Rom 11:33, 1 Kor 2:11. Kan du utforska Guds djup?
Kan du förstå den Allsmäktiges
fullkomlighet?
8 Jer 23:23f, Ef 3:18. Hög som himlen är den –
vad kan du göra?
Djupare än dödsriket är den –
vad kan du förstå?
9 Dess längd är längre än jorden
och vidare än havet.
10 Job 9:12, 12:14, Ps 115:3. Om han far fram
och fängslar någon
och kallar till doms –
vem kan hindra honom?
11 Han känner lögnens män
och ser ondskan,
skulle han inte bry sig om det?
12 Om en dåre kan få förstånd,
då kan en vildåsna
födas till människa.
13 Om du bereder ditt hjärta
och sträcker ut dina händer
till honom,
14 om du skaffar undan
dina händers fördärv
och inte låter orättfärdighet
bo i dina tält,
15 då ska du lyfta
ditt ansikte utan skam,
du står trygg
och har inget att frukta.
16 Du ska glömma ditt elände,
minnas det som bortrunnet vatten.
17 Ditt liv ska stråla klarare
än middagsljuset,
och mörkret ska vara
som morgonljuset.
18 Du ska vara trygg,
för det finns hopp.
Du ska se dig omkring
och trygg gå till vila.
19 3 Mos 26:6, Ps 3:6, Jes 32:18. Du ska lägga dig
utan att någon skrämmer dig,
och många ska söka vinna
din gunst.
20 Job 8:13, 17:5, Ps 112:10, Ords 11:23. Men de gudlösas ögon ska tyna bort,
för dem ska ingen tillflykt finnas,
deras hopp ska vara
att få ge upp andan.