6 4 Mos 14:24, 30, 32:11f, 5 Mos 1:36, 38. Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb, Kaleb Betyder ”hund”. Var spejare tillsammans med Josua (se 4 Mos 13:31, 14:24). Jefunnes son, sade till honom: ”Du vet vad Herren sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea. 7 4 Mos 13:7, 14:6f. Jag var fyrtio år när Herrens tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att speja i landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening. 8 4 Mos 13:31f, 5 Mos 1:28. Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt Herren min Gud. 9 5 Mos 11:24, Jos 1:3, Dom 1:20. Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt ska i sanning vara arvedel åt dig och dina barn för evig tid, därför att du i allt har följt Herren min Gud. 10  Och se, nu har Herren som han lovat låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan Herren talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem årnu åttiofem år  Året kan ha varit 1400 f Kr (drygt 45 år efter uttåget ur Egypten 1446 f Kr, jfr vers 7).. 11  Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag när det gäller att strida, dra ut och komma hem. 12  Ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara Herren är med mig, ska jag fördriva dem så som Herren har lovat.”