1 4 Mos 34:3f. Juda barns stam fick efter sina släkter sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Zin, längst ner i söder. 2  Deras södra gräns började vid änden av Döda havet, vid dess sydligaste vik, 3  gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Zin. Sedan drog den sig upp söder om Kadesh-Barnea, förbi Hesron och upp till Addar och böjde sedan av mot Karka. 4  Den fortsatte mot Asmon och sammanföll med Egyptens bäckravin och slutade ute vid havet. Detta ska vara er gränser gräns  Andra handskrifter (Septuaginta): ”deras gräns”. i söder.

5  Gränsen i öster var Döda havet ända till Jordans utlopp. Gränsen på norra sidan började vid den vik av detta hav där Jordan har sitt utlopp. 6 Jos 18:17. Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba. Vidare drog sig gränsen upp till Rubens son Bohans sten. 7  Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimhöjden, söder om bäckravinen. Sedan gick gränsen fram till Shemeshkällans vatten och så till Rogelskällan. 8  Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus höjd, alltså Jerusalem. Därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms dalHinnoms sons dal  Kallas i NT Gehenna (bild för den eviga elden, se 2 Kung 23:10, Matt 5:22)., västerut, i norra änden av Refaimdalen. 9  Från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd. Sedan drog sig gränsen till Baala, alltså Kirjat-Jearim. 10  Från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, alltså Kesalon, norr om denna, och gick så ner till Bet-Shemesh och framför Timna. 11  Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut. Därefter drog sig gränsen till Shickeron, gick så framför berget Baala och därifrån ut till Jabneel. Sedan gick gränsen ut vid havet. 12  Gränsen i väster var Stora havets kustlinje.

Dessa var Judas barns gränser runt omkring, efter deras släkter.

13 4 Mos 14:24, Jos 14:13f, Dom 1:20. Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs enligt Herrens befallning till Josua en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks fars, stad, alltså Hebron. 14 4 Mos 13:23, Dom 1:10f. Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner Sheshaj, Ahiman och Talmaj, Anaks avkomlingar.

15  Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Debir hette tidigare Kirjat-Sefer. 16  Och Kaleb sade: ”Den som angriper Kirjat-Sefer och intar det ska jag ge min dotter Aksa till hustru.” 17 Dom 3:9, 1 Krön 4:13. När då OtnielOtniel  Blev senare Israels domare och räddade folket från arameerna (Dom 3:9f)., son till Kenas, Kalebs bror, intog det, gav Kaleb honom sin dotter Aksa till hustru. 18  Och när hon kom till honom, övertalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes far. Och hon steg ner från åsnan. Då sade Kaleb till henne: ”Vad önskar du?” 19  Hon svarade: ”Ge mig en avskedsgåva. Eftersom du har gift bort mig till det torra Negev får du också ge mig vattenkällor.” Då gav han henne Övre och Nedre källorna.

33  I Låglandet: Eshtaol, Sorga, Ashna, 34  Sanoa och En Gannim, Tappua och Enam, 35  Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, 36  Shaarajim, Aditajim, Gedera och GederotajimGederotajim  Septuaginta översätter namnet som ”och deras fållor”. Annars blir det 15 stadsnamn i stället för 14. – fjorton städer med sina byar.

37  Senan, Hadasha, Migdal-Gad, 38  Dilean, Mispe, Jokteel, 39  Lakish, Boskat, Eglon, 40  Kabbon, Lahmas, Kitlish, 41  Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda – sexton städer med sina byar.

42  Libna, Eter, Ashan, 43  Jifta, Ashna, Nesib, 44  Keila, Aksib och Maresha – nio städer med sina byar.

45  Ekron med dess städer och byar. 46  Från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Ashdod med dess byar.

47  Vidare Ashdod med dess städer och byar, Gaza med dess städer och byar ända till Egyptens bäckravin och fram till Stora havet som utgjorde gränsen.

48  Och i bergsbygden: Shamir, Jattir, Soko, 49  Danna, Kirjat-SannaKirjat-Sanna  Andra handskrifter (Septuaginta): ”Kirjat-Sefer” (jfr vers 15)., alltså Debir, 50  Anab, Eshtemo, Anim, 51  Goshen, Holon och Gilo – elva städer med sina byar.

52  Arab, Duma, Eshan, 53  Janum, Bet-Tappua, Afeka, 54  Humta, Kirjat-Arba, alltså Hebron och Sior – nio städer med sina byar.

55  Maon, Karmel, Sif, Juta, 56  Jisreel, Jokdeam och Sanoa, 57  Kajin, Gibea och Timna – tio städer med sina byar.

58  Halhul, Bet-Sur, Gedor, 59  Maarat, Bet-Anot och Eltekon – sex städer med sina byar.med sina byar  Septuaginta tillägger: ”Tekoa, Efrata, alltså Betlehem, Peor, Etam, Kulon, Tatam, Shoresh, Kerem, Gallim, Beter och Manoko, elva städer med sina byar”.

60  Kirjat-Baal, alltså Kirjat-Jearim, och Rabba – två städer med sina byar.

61  I öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, 62  Nibshan, Saltstaden och En-Gedi – sex städer med sina byar.

63 Dom 1:21, 2 Sam 5:6f. Men jebusiterna som bodde i Jerusalem kunde Juda barn inte driva bort. Därför bodde också jebusiterna kvar bland Juda barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.