1 Men om det ni skrev: Det är bra för en man att inte röra en kvinna. 2 Men på grund av otuktigheterna ska var och en ha sin egen hustru, och varje kvinna ska ha den egna mannen. 3 Till hustrun ska mannen infria skyldigheten, och likaså även hustrun till mannen. 4 Hustrun har inte auktoritet över sin egen kropp, utan det har mannen. Och likaså har även mannen inte auktoritet över sin egen kropp, utan det har hustrun.

5 Beröva inte varandra. Utom möjligen utifrån samstämmighet för en tid, för att vara lediga för bönen och sedan åter vara tillsammans, så att inte Satan frestar er på grund av er obehärskning. 6 Men detta säger jag som en eftergift, inte som en order. 7 Jag vill dock att alla människor ska vara såsom också jag. Men var och en har en egen nådegåva från Gud: den ene så, den andre så.

8 Men jag säger till de ogifta och till änkorna: det är bra för dem om de förblir såsom också jag. 9 Men om de inte behärskar sig ska de gifta sig. För det är bättre att gifta sig än att glöda.

10 Men de gifta instruerar jag, inte jag utan Herren: en kvinna ska inte skilja sig från sin man – 11 men om hon också skiljer sig, ska hon förbli ogift eller försonas med mannen – och en man ska inte lämna sin hustru.

12 Men till de övriga säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som är otroende, och hon samtycker till att bo med honom, ska han inte lämna henne. 13 Och en kvinna, om hon har en man som är otroende och denne samtycker till att bo med henne, ska hon inte lämna mannen. 14 För den otroende mannen har helgats i hustrun, och den otroende hustrun har helgats i brodern. Annars är då era barn orena, men nu är de heliga.

15 Men om den otroende skiljer sig, må han skilja sig. Brodern eller systern är inte förslavad i sådana fall. Och i frid har Gud kallat er. 16 För vad vet du, hustru, om du kommer att frälsa mannen? Eller vad vet du, man, om du kommer att frälsa hustrun?

17 Utan åt var och en såsom Herren har tilldelat, var och en såsom Gud har kallat, så ska han vandra. Och så förordnar jag i alla församlingarna. 18 Blev någon kallad som omskuren? Han ska inte dra över förhuden. Har någon blivit kallad med förhud? Han ska inte omskära sig. 19 Omskärelsen är ingenting och förhuden är ingenting, men det är hållande av Guds bud.

20 Var och en ska i kallelsen i vilken han blev kallad, i denna ska han bli kvar. 21 Blev du kallad som fasttjänare? Det ska inte bry dig. Men om du även kan bli fri, använd hellre möjligheten. 22 För den som i Herren har blivit kallad som fasttjänare är Herrens frigivne. Likaså, den frie som har blivit kallad är Kristi fasttjänare. 23 För ett värde har ni blivit köpta. Bli inte fasttjänare under människor. 24 Var och en ska i det han blev kallad, syskon, i detta ska han förbli inför Gud.

25 Men om jungfrurna har jag ingen order från Herren. Men min mening ger jag, som en som fått barmhärtighet av Herren att vara betrodd. 26 Jag antar nu att det är bra, på grund av det innevarande nödtvånget, att det är bra för en människa att vara så. 27 Är du bunden vid hustru? Sök inte lösning. Är du löst från hustru? Sök inte hustru. 28 Men även om du gifter dig har du inte syndat. Och om jungfrun gifter sig har hon inte syndat. Men nöd i köttet kommer sådana att ha, och jag skonar er gärna.

29 Men detta säger jag, syskon: Tiden är sammandragen. Framöver att även de som har hustrur ska vara som att de inte har, 30 och de som gråter som att de inte gråter, och de som gläder sig som att de inte gläder sig, och de som köper som att de inte behåller, 31 och de som använder världen som att de inte begagnar. För den yttre formen av denna värld drar förbi, 32 och jag vill att ni ska vara obekymrade.

Den ogifte bekymrar sig om Herrensting, hur han ska behaga Herren. 33 Men den som har gift sig bekymrar sig om världens ting, hur han ska behaga hustrun, 34 och han är delad. Och den ogifta kvinnan och jungfrun bekymrar sig om Herrensting, att vara helig till både kroppen och anden. Men hon som har gift sig bekymrar sig om världens ting, hur hon ska behaga mannen. 35 Och detta säger jag för ert eget gagn. Inte för att lägga på er en rännsnara, utan för det som är anständigt och välassisterande för Herren utan distraktion.

36 Men om någon antar sig agera oanständigt mot sin jungfru, om hon är över sin topp och så bör ske, ska han göra det han vill. Han syndar inte. De må gifta sig. 37 Men den som står i sitt hjärta grundfast och inte har nödtvång, utan har frihet kring sin egen vilja och har bestämt detta i sitt eget hjärta, att bevara sin egen jungfru, kommer att göra något bra. 38 Alltså: både att den som gifter bort sin egen jungfru gör något bra, och att den som inte gifter bort kommer att göra något bättre.

39 En hustru är bunden så lång tid hennes man lever. Men om mannen insomnar är hon fri att gifta sig med vem hon vill, bara i Herren. 40 Men saligare är hon om hon så förblir, enligt min mening. Och jag tänker mig att även jag har Guds Ande.