1 Men om det avgudaoffrade vet vi att vi alla har kunskap. Kunskapen blåser upp, men kärleken bygger upp. 2 Om någon tänker sig ha förstått något, har han ännu inte förstått så som han bör förstå. 3 Men om någon älskar Gud har denne blivit känd av honom.

4 Om ätandet av det avgudaoffrade vet vi alltså att ingen avgud finns i världen, och att ingen Gudfinns utom en. 5 För även om det finns så kallade gudar, om så i himmel eller på jord – såsom det finns många gudar och många herrar – 6 finns det dock för oss en endaGud, Fadern från vilken allting är och vi för honom, och en endaHerre, JesusKristus genom vilken allting är och vi genom honom.

7 Men inte i alla finns den kunskapen. Och några äter av sedvänjan med avguden fram till nu maten som avgudaoffrad, och deras samvete som är svagt blir besudlat. 8 Men mat kommer inte att ställa fram oss inför Gud. Och om vi inte äter kommer vi inte till korta, och om vi äter har vi inget som är mer.

9 Men se till så att inte denna er rättighet blir till anstöt för de svaga. 10 För om någon ser dig som har kunskap ligga till bords i ett avgudatempel, blir inte samvetet hos honom som är svag uppbyggt till att äta det avgudaoffrade? 11 Den svage går då förlorad genom din kunskap, brodern för vilken Kristus har dött. 12 När ni så syndar mot syskonen och slår deras svaga samvete är det mot Kristus ni syndar. 13 Därför: om mat skandaliserar min broder ska jag aldrig äta kött till eonen, för att inte skandalisera min broder.