1 Men om det andliga, syskon, vill jag inte att ni ska vara ovetande. 2 Ni vet att när ni var folkslag fördes ni bort till de ljudlösa avgudarna, hur ni än fördes. 3 Därför kungör jag för er att ingen som talar i Guds Ande säger: ”Anatema överJesus”, och ingen kan säga ”JesusärHerre” utom i helig Ande.

4 Men det finns fördelningar av nådegåvor, men samma Ande. 5 Och det finns fördelningar av tjänster, och samme Herre. 6 Och det finns fördelningar av verkningar, men samme Gud som verkar allt i alla.

7 Men åt var och en ges Andens framträdande till gagn. 8 För åt den ene ges genom Anden ett ord av vishet, och åt en annan ett ord av kunskap efter samma Ande. 9 Åt en annan tro i samma Ande, och åt en annan nådegåvor av helanden i den enda Anden. 10 Och åt en annan kraftgärningars verkningar, [och] åt en annan profetia, [och] åt en annan urskillning av andar. Åt en annan släkten av tungor, och åt en annan tolkning av tungor. 11 Men allt detta verkar den enda och samma Anden, som själv fördelar åt var och en så som den önskar.

12 För liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar som är många är en kropp, så även Kristus. 13 För i en Ande har vi alla också döpts in i en kropp, om så judar eller greker eller fasttjänare eller fria, och alla har vi fått en Ande att dricka.

14 Och kroppen är ju inte en enda lem utan många. 15 Om foten säger: ”Eftersom jag inte är hand, är jag inte av kroppen”, är den inte för det inte av kroppen. 16 Och om örat säger: ”Eftersom jag inte är öga, är jag inte av kroppen”, är det inte för det inte av kroppen. 17 Om hela kroppen är öga, var är hörandet? Om hela är hörande, var är luktsinnet? 18 Men nu har Gud satt lemmarna, var och en av dem, i kroppen så som han ville. 19 Och om allt var en enda lem, var är kroppen?

20 Men nu är det många lemmar och en kropp. 21 Och ögat kan inte säga till handen: ”Jag har inget behov av dig”, eller åter huvudet till fötterna: ”Jag har inget behov av er.” 22 Nej, så mycket mer är de lemmar i kroppen som tycks vara svagare nödvändiga. 23 Och de som tycks vara mer ohedrade i kroppen, dessa höljer vi med så mycket mer heder. Och våra oanständiga har så mycket mer anständighet, 24 men våra anständiga har inte behov.

Men Gud har hopfogat kroppen och gett mycket mer heder åt den som saknar, 25 för att det inte ska vara schism i kroppen utan att lemmarna ska bekymra sig detsamma för varandra. 26 Om så en lem lider, är alla lemmarna med och lider. Om så en lem blir ärad, är alla lemmarna med och gläder sig.

27 Men ni är Kristi kropp och lemmar var för sig. 28 Och några har Gud satt i församlingen först till apostlar, för det andra till profeter, för det tredje till lärare, sedan kraftgärningar, sedan nådegåvor av helanden, hjälpanden, styrningar, släkten av tungor. 29 Inte är alla apostlar? Inte är alla profeter? Inte är alla lärare? Inte gör alla kraftgärningar? 30 Inte har alla nådegåvor av helanden? Inte talar alla med tungor? Inte uttolkar alla? 31 Men var nitiska efter de nådegåvor som är större.

Och en ännu mer utomordentlig väg visar jag er: