1 Men jag kungör för er, syskon, det evangelium som jag evangeliserade för er: som ni också tog emot, i vilket ni också står fasta, 2 genom vilket ni också blir frälsta, med ett ord jag evangeliserade för er – om ni håller fast. Annars, om inte, var det i onödan ni kom till tro.

3 För jag överlämnade till er, som det första, vad jag också har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 och att han begravdes, och att han blivit uppväckt den tredje dagen enligt Skrifterna, 5 och att han visade sig för Kefas, sedan för de tolv. 6 Sedan visade han sig för över femhundra syskon på en gång, av vilka de flesta är kvar fram till nu, men några har insomnat. 7 Sedan visade han sig för Jakob, sedan för alla apostlarna. 8 Och sist av alla, som för den ofullgångne, visade han sig också för mig.

9 För jag är den minste av apostlarna, som inte är förtjänt att kallas apostel eftersom jag har förföljt Guds församling. 10 Men genom Guds nåd är jag vad jag är. Och hans nåd mot mig har inte blivit tom, utan ännu mer än dem alla har jag slitit – men inte jag, utan Guds nåd med mig. 11 Antingen nu jag eller dessa, är det så vi förkunnar och så ni har kommit till tro.

12 Men om Kristus blir förkunnad att han uppväckts från de döda, hur kan några bland er säga att dödas uppståndelse inte finns? 13 Men om dödas uppståndelse inte finns, har inte heller Kristus blivit uppväckt. 14 Och om Kristus inte blivit uppväckt, tom är då [både] vår förkunnelse och tom också er tro. 15 Och vi befinns också vara falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus – som han inte har uppväckt, om nu då döda inte uppväcks. 16 För om döda inte uppväcks har inte heller Kristus blivit uppväckt. 17 Men om Kristus inte blivit uppväckt: fåfänglig är er tro, ännu är ni kvar i era synder, 18 då är också de som insomnat i Kristus förlorade. 19 Om det bara är i detta livet vi har satt hopp till Kristus, är vi ynkligast av alla människor.

20 Men nu har Kristus uppväckts från de döda, som en förstling av de insomnade. 21 För då nu döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. 22 För såsom i Adam alla dör, så ska också i Kristus alla levandegöras. 23 Men var och en i sin egen ordning: som förstling Kristus, sedan de som tillhör Kristus vid hans ankomst. 24 Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, när han har upphävt varje furstlighet och varje auktoritet och makt.

25 För han måste regera fram tills han lagt alla fienderna under sina fötter. 26 Som sista fiende upphävs döden, 27 för allt har han underordnat under hans fötter. Men när han säger att allt är underordnat, är det tydligt att det är utom honom som har underordnat allt under honom. 28 Och när allt har underordnats honom, då ska [också] Sonen själv underordna sig honom som har underordnat allt under honom, så att Gud är allt i alla.

29 Annars, vad ska de göra som döper sig för de döda? Om döda alls inte uppväcks, varför döper de sig ens för deras skull? 30 Varför är också vi i fara varje stund? 31 Varje dag dör jag, vid stoltheten över er, [syskon,] som jag har i KristusJesus vår Herre. 32 Om det bara var på en människas vis jag stred mot vilddjur i Efesos, vad var nyttan för mig? Om döda inte uppväcks, låt ossäta och dricka, för imorgon dör vi. 33 Förvilla er inte. Snälla seder fördärvas av dåliga umgängen. 34 Nyktra till rättfärdigt och synda inte! För några har okunskap om Gud. Till genans för er talar jag.

35 Men någon kommer att säga: Hur uppväcks de döda? Och med vilken kropp kommer de? 36 Vettlöse! Det du sår blir inte levandegjort om det inte dör. 37 Och det du sår, det är inte den kropp som ska bli du sår utan ett naket korn, måhända av vete eller något av de övriga. 38 Men Gud ger det en kropp så som han ville, och åt vart och ett av fröna sin egen kropp. 39 Allt kött är inte samma kött, utan ett är människors, och ett annat är boskaps kött, och ett annat är bevingades kött, och ett annat är fiskars. 40 Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar. Och en är de himmelskas härlighet, och en annan de jordiskas. 41 En härlighet är solens, och en annan härlighet månens, och en annan härlighet stjärnornas. För stjärna från stjärna skiljer sig i härlighet.

42 Så är också de dödas uppståndelse. Det sås i förgängelse, det uppväcks i oförgänglighet. 43 Det sås i oheder, det uppväcks i härlighet. Det sås i svaghet, det uppväcks i kraft. 44 Det sås en själisk kropp, det uppväcks en andlig kropp. Om det finns en själisk kropp, finns också en andlig. 45 Så är det också skrivet: Den första människan Adamblev till en levande själ – den siste Adam till en levandegörande Ande.

46 Men först är inte det andliga, utan det själiska. Sedan det andliga. 47 Den första människan var från jorden, av stoft. Den andra människan var från himlen. 48 Så som han av stoft, sådana är också de av stoft. Och så som den himmelske, sådana är också de himmelska. 49 Och så som vi har burit avbilden av honom av stoft, ska vi också bära avbilden av den himmelske.

50 Men detta säger jag, syskon, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver förgängelsen oförgängligheten. 51 Se: ett mysterium säger jag er. Alla ska vi inte insomna, men alla ska vi förändras: 52 i ett odelbart nu, i ett ögonblink, vid den sista basunen. För den ska basunera, och de döda ska uppväckas oförgängliga och vi ska förändras. 53 För detta förgängliga måste iklä sig oförgänglighet, och detta dödliga iklä sig odödlighet. 54 Och när detta förgängliga har iklätts oförgänglighet och detta dödliga iklätts odödlighet, då ska ske ordet som är skrivet:

Uppslukad är döden i seger.

55 Var, död,ärdin seger?

Var, död,ärdin udd?

56 För dödens udd är synden, och syndens makt är lagen. 57 Men Gudvare tack, som ger oss segern genom vår HerreJesusKristus!

58 Därför, mina älskade syskon: bli grundfasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, då ni vet att er möda inte är tom i Herren.