1 Från Paulus, KristiJesu apostel genom Guds vilja, och brodern Timotheos. Till Guds församling som är i Korinth, med alla de heliga som är i hela Achaia: 2 Nåd åt er och frid från Gud vår Far och HerrenJesusKristus.

3 Välsignad är vår HerreJesuKristiGud och Far, medlidandets Far och all trösts Gud, 4 som tröstar oss vid all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i all nöd med trösten som vi själva tröstats med av Gud. 5 För liksom Kristi lidanden överflödar till oss, så överflödar genom Kristus också vår tröst. 6 Om vi är pressade, är det för er tröst och frälsning. Och om vi blir tröstade är det för er tröst, som verkar i uthållighet under samma lidanden som också vi lider. 7 Och vårt hopp om er är fast, då vi vet att såsom ni är delaktiga i lidandena, så även i trösten.

8 För vi vill inte att ni ska vara ovetande, syskon, om vår nöd som kom i Asien. Att vi var utomordentligt tyngda, över förmåga, så att vi misströstade till och med om att leva. 9 Nej, själva har vi haft inom oss dödens domslut, för att vi inte ska förtrösta på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda. 10 Från en sådan död har han räddat oss, och han kommer att rädda. Till honom har vi satt hopp [att] han också fortfarande kommer att rädda, 11 när också ni samarbetar för oss med förbönen, så att det från många ansikten tackas för oss, för nådegåvan till oss genom många.

12 För vår stolthet är denna, vårt samvetes vittnesbörd: att vi har agerat med Guds uppriktighet och ärlighet, [och] inte med köttslig vishet utan med Guds nåd, dels i världen och ännu mer mot er. 13 För vi skriver inget annat till er än det ni antingen läser eller också inser. Och jag hoppas att ni till slut ska inse, 14 liksom ni också har insett om oss till viss del: att vi är er stolthet, liksom också ni vår, på [vår] HerreJesu dag.

15 Och med denna förtröstan beslöt jag att komma till er tidigare, för att ni skulle få en andra nåd, 16 och fara över er till Makedonien. Och sedan åter från Makedonien komma till er, och av er bli hjälpt iväg till Judeen.

17 När jag så beslutade detta, inte har jag väl då uppträtt med lättsinne? Eller beslutar jag det jag beslutar efter köttet, så att det hos mig samtidigt är ”ja, ja” och ”nej, nej”? 18 Men trofast ärGud, att vårt ord till er inte är ja och nej. 19 För Guds Son JesusKristus, som bland er har förkunnats genom oss – genom mig och Silvanus och Timotheos – han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit i honom. 20 För alla Guds löften är i honom ett ja. Därför kommer också genom honom ett Amen till Gud, till ära genom oss. 21 Och den som befäster oss med er i Kristus och som har smort oss ärGud, 22 som också har satt sigill på oss och gett Andens förskott i våra hjärtan.

23 Men jag åkallar Gudsom vittne över min själ att jag skonade er när jag inte mer kom till Korinth. 24 Inte att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare i er glädje. För i tron står ni fasta.