1 För jag hade bestämt mig för detta, att inte igen komma med bedrövelse till er. 2 För om jag bedrövar er, vem får mig då att fröjdas, om det inte är den som har bedrövats av mig? 3 Och jag skrev just detta för att inte komma och få bedrövelse av dem som borde glädja mig, och förtröstade på er alla att min glädje är er allas. 4 För det var utifrån stor nöd och hjärtats ångest jag skrev till er, med många tårar. Inte för att bedröva, utan för att ni skulle förstå den kärlek som jag ännu mer har till er.

5 Men om någon har bedrövat är det inte mig han har bedrövat, utan till viss del – för att inte betunga – er alla. 6 Det är nog för en sådan med denna näpst från de flesta. 7 Alltså ska ni nu tvärtom snarare efterskänka och trösta, så att inte en sådan blir uppslukad av den än mer myckna sorgen. 8 Därför uppmanar jag er att bekräfta kärlek till honom.

9 Det var nämligen för detta jag också skrev, för att få veta er beprövadhet, om ni till allt är hörsamma. 10 Och den som ni efterskänker något förlåter också jag. Och det jag då har efterskänkt, om jag har efterskänkt något, det är för er skull inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte ska bli utnyttjade av Satan. Hans tankar är vi ju inte ovetande om.

12 Men när jag kom till Troas för Kristi evangelium och en dörr var öppnad för mig i Herren, 13 fick jag ändå ingen lättnad för min ande, genom att jag inte fann Titus min broder. Nej, jag tog avsked av dem och for ut till Makedonien.

14 Men Gudvare tack, som alltid triumferar med oss i Kristus och låter doften av hans kunskap framträda genom oss på varje plats. 15 För en Kristi väldoft är vi för Gud, bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade: 16 för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Och för detta, vem är nog? 17 För vi är inte som de många som månglar med Guds ord. Nej, som av ärlighet, nej, som från Gud talar vi inför Gud i Kristus.