1 För vi vet att om vårt jordiska tälthus rivs ner har vi en byggnad från Gud, ett eoniskt icke handgjort hus i himlarna. 2 För även i detta suckar vi, och vår boning från himlen längtar vi att få överklä oss. 3 Om nu också iklädda, ska vi inte befinnas nakna. 4 För även vi som är i tältet suckar tyngda, eftersom vi inte vill bli avklädda utan överklädda, så att det dödliga uppslukas av livet. 5 Och den som har frambringat oss för just detta ärGud, som har gett oss Andens förskott.

6 Vi har alltså alltid gott mod och vet att vi hemma i kroppen är borta från Herren. 7 För det är genom tro vi vandrar, inte genom åskådning. 8 Men vi har gott mod och behagar hellre vara borta från kroppen och hemma hos Herren.

9 Därför sätter vi också en ära i att, antingen hemma eller borta, vara välbehagliga för honom. 10 För alla måste vi träda fram inför Kristi domarsäte, för att var och en ska få ut det som gjorts genom kroppen för det han har begått, antingen gott eller uselt.

11 Då vi alltså förstår fruktan för Herrensöker vi övertyga människor. Men för Gud har vi framträtt, och jag hoppas ha framträtt också i era samveten. 12 Vi lyfter inte åter fram oss själva för er. Nej, vi ger er ett tillfälle till stolthet över oss, så att ni har det gentemot dem som är stolta över ansiktet och inte över hjärtat. 13 För om vi har varit utom oss, var det för Gud. Och om vi är sansade är det för er.

14 För Kristi kärlek ansätter oss, då vi har bedömt detta att en har dött för alla, alltså har alla dött. 15 Och för alla har han dött, för att de som lever inte mer ska leva för sig själva, utan för honom som för dem har dött och blivit uppväckt.

16 Därför känner vi från nu inte någon på köttets vis. Även om vi har känt Kristus på köttets vis, känner vi honom dock nu inte mer så. 17 Därför, om någon är i Kristusär han en ny skapelse. Det urtida är förgånget, se: något nytt har kommit. 18 Och allt är från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst – 19 som att Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, när han inte tillräknade dem deras felsteg och satte hos oss försoningens ord.

20 I Kristi ställe är vi alltså sändebud, som attGud vädjar genom oss. Vi bönfaller i Kristi ställe: Bli försonade med Gud! 21 Honom som inte visste av synd har han i vårt ställe gjort till synd, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet i honom.