1 Men samverkande uppmanar vi också att ni inte ska motta Guds nåd förgäves. 2 För han säger:

Se, nu är en välmottaglig tid. Se, nu är frälsningens dag.

3 Inte i något ger vi något anstöt, för att inte tjänsten ska tadlas. 4 Nej, i allt lyfter vi fram oss själva som Guds tjänare: i stor uthållighet, i vedermödor, i nödtvång, i trångmål, 5 i slag, i fängelser, i oroligheter, i mödor, i nattvakor, i fastor. 6 I renhet, i kunskap, i tålamod, i snällhet, i helig Ande, i oförställd kärlek. 7 Med sanningens ord, med Guds kraft. Genom rättfärdighetens vapen till höger och vänster. 8 Genom ära och oheder, genom vanrykte och gott rykte. Som förvillare och ändå sanna. 9 Som okända och ändå erkända. Som döende och se, vi lever. Som tuktade och inte dödade. 10 Som bedrövade men ständigt glada. Som fattiga men berikar många. Som att vi inget har och behåller allt.

11 Vår mun är öppen gentemot er korinthier. Vårt hjärta är vidgat. 12 Ni är inte trängda hos oss. Men ni är trängda i ert inre. 13 Och som samma motlön, som till barn talar jag: vidga er också ni.

14 Var inte olikt okade med otroende. För vilken delaktighet har rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker? 15 Och vilken samstämmighet harKristus med Beliar? Eller vilken del har en troende med en otroende? 16 Och vilken överensstämmelse harGuds tempelbyggnad med avgudar? För vi är en levande Guds tempelbyggnad, så som Gud har sagt, att:

17 Därför: