1 När vi nu har dessa löften, mina älskade, låt oss rena oss själva från all besudlan av kött och ande och fullborda helighet i fruktan för Gud.

2 Ha rum för oss. Ingen har vi gjort orätt mot, ingen har vi fördärvat, ingen har vi utnyttjat. 3 Det är inte till fördömelse jag säger det. För jag har förut sagt att i våra hjärtan finns ni, för att dö tillsammans och leva tillsammans. 4 Stor frimodighet har jag gentemot er. Stor stolthet har jag över er. Jag är uppfylld av trösten, jag överflödar ännu mer av glädjen i all vår nöd.

5 För även när vi kom till Makedonien fick vårt kött ingen lättnad. Nej, i allt var vi pressade: utifrån bråk, inifrån rädslor. 6 Men han som tröstar de låga tröstade oss, Gud med Titus ankomst. 7 Och inte bara med hans ankomst, utan också med den tröst som han hade blivit tröstad med hos er, när han delgav för oss er längtan, er klagan, ert nit för min skull, så att jag gladde mig desto mer.

8 För även om jag bedrövade er med brevet ångrar jag det inte, även om jag först ångrade mig. Jag ser [ju] att detta brev, om också för en stund, bedrövade er. 9 Nu gläder jag mig. Inte för att ni blev bedrövade, utan för att ni blev bedrövade till sinnesändring. För ni blev bedrövade på Guds vis, så att ni inte har gått miste om något genom oss. 10 För bedrövelsen på Guds vis utför en sinnesändring till frälsning som är utan ånger. Men världens bedrövelse frambringar död.

11 För se: just detta att bli bedrövad på Guds vis, hur mycket det har frambringat för er av iver, och försvar, och indignation, och fruktan, och längtan, och nit, och rättskipning. I allt har ni demonstrerat att ni själva är rena i det ärendet. 12 Alltså, även om jag skrev till er var det inte för den som gjort orätt eller för den som lidit orätt, utan för att er iver för oss skulle framträda hos er inför Gud. 13 Därför har vi blivit uppmuntrade.

Och ovanpå vår uppmuntran har vi ännu mycket mer glatt oss över Titus glädje, för hans ande har fått ro av er alla. 14 För om jag inför honom har varit något stolt över er, har jag inte behövt skämmas. Nej, såsom vi har talat allt i sanning för er, så har också vårt stoltserande inför Titus blivit sanning. 15 Och hans inre är ännu mer vänt till er när han minns allas er hörsamhet, hur ni med fruktan och darran välkomnade honom. 16 Jag är glad att jag i allt kan lita på er.