1 För om betjäningen till de heliga är det överflödigt för mig att skriva till er. 2 För jag känner er villighet, och för den är jag stolt över er inför makedonierna: att Achaia har förberett sig sedan i fjol. Och ert nit har triggat de flesta.

3 Men jag har skickat syskonen för att inte vårt stoltserande över er ska bli tomt i denna detalj, för att ni så som jag sagt ska vara förberedda. 4 Annars, om det kommer med mig makedonier och de finner er oförberedda, så skäms vi – för att inte säga ni – i denna tillförsikt. 5 Jag ansåg det alltså nödvändigt att uppmana syskonen att fara före till er och i förväg förfärdiga er förutlovade välsignelse, så att denna är beredd så som en välsignelse och inte som en girighet.

6 Men tänk på detta: Den som sår sparsamt ska också sparsamt skörda. Och den som sår med välsignelser ska också med välsignelser skörda. 7 Var och en ska ge så som han förut har valt i hjärtat, inte av bedrövelse eller av tvång. För Gud älskar en frejdig givare. 8 Och Gud är mäktig att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid i allt har all självförsörjning och har överflöd till varje gott verk, 9 så som det är skrivet:

10 Och han som bibringar utsäde åt såningsmannen och bröd till ätande ska bringa och föröka ert utsäde och låta bärgningarna av er rättfärdighet växa, 11 i allt berikade till all generositet, som genom er frambringar tacksägelse till Gud.

12 För betjäningen med denna tjänstgöring inte bara ännu mer uppfyller de heligas brister, utan överflödar också genom många tacksägelser till Gud. 13 Genom er beprövadhet i denna betjäning ärar de Gud för er underordning under bekännelsen till Kristi evangelium och er generositet i delaktigheten gentemot dem och gentemot alla, 14 medan de i sin förbön för er längtar efter er på grund av Guds översvallande nåd över er. 15 Tack Gud för hans obeskrivliga fria gåva!