1 O att ni stod ut med mig, med något litet av vettlöshet! Dock står ni också ut med mig. 2 För jag är nitisk för er med Guds nit. Jag har ju passat ihop er med en enda man, för att ställa fram en ren jungfru för Kristus. 3 Men jag fruktar så att inte, såsom ormen grundlurade Eva med sin slughet, era tankar ska fördärvas från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus.

4 För om den som kommer förkunnar en annan Jesus som vi inte har förkunnat, eller ni tar emot en annan ande som ni inte har tagit emot, eller ett annat evangelium som ni inte mottagit, står ni mycket väl ut. 5 För jag tänker att jag inte kommit till korta mot de överstora apostlarna. 6 Och om än obildad till ordet, dock inte till kunskapen. Nej, i allt har vi visat det i alla stycken för er.

7 Eller var det en synd jag gjorde, när jag ödmjukade mig själv för att ni skulle upphöjas? Att jag gratis evangeliserade Guds evangelium för er? 8 Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot sold för er betjäning. 9 Och när jag var där hos er och led brist låg jag ingen till last, för min brist uppfylldes ännu mer av syskonen som kom från Makedonien. Och i allt har jag bevarat mig själv obetungande för er, och kommer att bevara mig så. 10 Det är Kristi sanning i mig att detta stoltserande inte ska spärras för mig i Achaias regioner. 11 Varför? För att jag inte älskar er? Gud vet att jag gör det.

12 Och det jag gör kommer jag också att göra, för att hugga bort tillfället från dem som vill ha ett tillfälle att befinnas så som också vi i det de stoltserar över. 13 För sådana är falska apostlar, svekfulla arbetare som omformar sig till Kristi apostlar. 14 Och ingen undran, för Satan själv omformar sig till en ljusets ängel. 15 Det är då inte stort om även hans tjänare omformar sig som rättfärdighetstjänare. Deras slut ska bli efter deras gärningar.

16 Åter säger jag: ingen ska tänka sig att jag är vettlös. Och annars ska ni också motta mig som en vettlös, så att även jag får stoltsera något lite. 17 Det jag nu talar, talar jag inte på Herrens vis utan som i vettlöshet, i denna stolthetens tillförsikt. 18 Då många stoltserar på köttets vis ska också jag stoltsera. 19 För ni står gärna ut med de vettlösa, ni som är kloka. 20 För ni står ut om någon förslavar er, om någon äter upp, om någon tar, om någon höjer sig, om någon pryglar er i ansiktet. 21 Till oheder säger jag det, som att vi har varit svaga.

Men i det som någon vågar – i vettlöshet säger jag detta – vågar också jag. 22 Är de hebreer? Jag också. Är de israeliter? Jag också. Är de Abrahams säd? Jag också. 23 Är de Kristi tjänare? Vanvettigt talar jag: Jag än mer. I mödor ännu mer, i fängelser ännu mer, i slag översvallande, i dödsfaror många gånger. 24 Av judar har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett. 25 Tre gånger blev jag spöad, en gång stenad. Tre gånger led jag skeppsbrott. En natt och dag på djupet har jag gjort. 26 På vägfärder många gånger: i faror från floder, faror från rövare, faror från mitt släkte, faror från folkslag, faror i stad, faror i ödetrakt, faror på hav, faror bland falska syskon. 27 Med möda och slit, många gånger i nattvakor. I svält och törst, många gånger i fastor, i kyla och nakenhet.

28 Utom det som är förutom har jag ansvaret varje dag, bekymret för alla församlingarna. 29 Vem är svag och jag är inte svag? Vem blir skandaliserad och jag glöder inte? 30 Om jag måste stoltsera, ska jag stoltsera med det som hör till min svaghet. 31 HerrenJesuGud och Far vet, han som är välsignad till eonerna, att jag inte ljuger. 32 I Damaskus bevakade kung Aretas etnark damaskenernas stad för att fånga mig, 33 och genom ett fönster blev jag i en flätkorg nedfirad genom muren och undkom hans händer.